Vad gör man om hoppet är ute?

Hoppet är kanske inte ute, men om det känns så så behöver man kanske värdera om saker lite grann?

Jag tänker t.ex. på kvinnor som verkligen vill ha barn, men sen får reda på att de inte kan. Det känns som om livet försvann, mattan drogs undan under fötterna och man bara vill dö. Inget känns meningsfullt längre. Då behöver man hitta något annat som ger mening i livet. 
Försök dra en parallell till ditt eget liv - hur/var kan du hitta en mening om det du önskade inte blir av? 

@TS: Så tråkigt att du ska behöva känna dig ensam, obetydlig och oälskad. Vi har ju pratat en del här på FL genom åren och kan säga att obetydlig är du verkligen inte. Du är trevlig, vettig, klok, rolig, kreativ, alltid omtänksam och även när du är nere utstrålar du värdighet. You?re the bigger man! Och vi är flera här på FL som verkligen uppskattar dig, det ska du veta.
Men ensam?jo?jag vet att du känner så och längtar efter nån. :/

Men samtidigt du är inte ens 40 så livet är deffo inte slut än på många många år och dessutom är det oftast ingen nackdel för en man att uppnå lite mognare ålder. Du är en man, ingen pojke. Räta på ryggen vetja!

Fast med det sagt så förstår jag du har det tungt med ensamheten. För att träffa nån måste man också göra sig anträffbar. Typ. En del träffar nån genom jobbet, andra genom fritidsintressen, föreningsliv, kurser, utbildning. Gör du nåt utöver jobbet? Nåt där du på hyfsat naturligt sätt kan knyta kontakter med tjejer?

Verkligen inte ute. Skulle säga att han är forumets glädjespridare.

Jag har sett dig en hel del på forumet och du verkar vara en trevlig person. Hoppet är absolut inte ute! Du är inte ens 40 än och du har gott om tid på dig.

Däremot, är jag lite tveksam till uttrycket "man duger som man är". Det är både sant och inte sant. De flesta människor har fel och brister och dessa behöver man jobba med. Samtidigt så ska man såklart inte böja sig baklänges för att passa in i någon typ av form eller tro att man måste vara på ett visst sätt för att bli älskad. Så, så länge man inte använder "man duger som man är" som en ursäkt att inte förändra brister så är det sant.
Det där är kanske en sak som du kan försöka jobba på? När man är i ett förhållande behöver man kunna kompromissa, och allt som man gjorde som singel kommer man inte att kunna fortsätta med, i alla fall inte på samma sätt och/eller i samma utsträckning. Kanske kan du börja med någon typ av aktivitet, vad som nu passar dig? En lagsport, klättring, bokcirkel, schackklubb  ..., de träffas ju ofta på regelbundna tider och kan bli en del i din rutin.Gärna något där man kanske även åker på tävlingar eller läger så att du regelbundet får träffa folk (kvinnor).

Jag är övertygad om att du kommer att hitta någon, du är smart och trevlig.

Vad är du intresserad av då? Finns ju massor av klubbar, föreningar, intressen som drar folk. Sjunga i kör? Spela bowling? Flyga drake? Paintball? Segla? Traktorpulling? Djur och natur? Språkkurs? Studiecirkel? Volontärarbete? Vare sig vänner eller flickvänner dyker upp i brevlådan vet du.   De finns där ute- utanför din bostad. Och kanske utanför din komfortzon också? 

Jag tycker absolut du ska prova nåt nytt. Vad har du att förlora? Om det liv man har inte riktigt funkar, men man ingenting ändrar så fortsätter man ju ha det liv man inte riktigt är nöjd med. Då får man göra nånting. Eller som en bekant till mig sa: om inget händer händ själv.

Jag tycker inte du klagar direkt. Men du skrev inlägget för att du inte är helt nöjd med hur livet ser ut. Du drömmer om annat. Och då får du pallra dig iväg nånstans. Blivande frun kanske inte ramlar över dig första veckan, men nya vyer, nytt folk och nya erfarenheter skadar inte. Det berikar livet. Och rätt som det är står hon där. 

Jag är säker på att du så småningom hittar en partner. Du verkar ha en stor portion självinsikt, och just självinsikt är viktigt för att vara dräglig att leva i hop med.

Jag tror också att det är en bra idé att träffa folk regelbundet. Kanske du inte hittar någon i just den klubb eller aktivitet du väljer, men du utökar dina kontaktytor, och många hittar trots allt sin parter via gemensamma vänner eller bekanta ...

Där har du uppnått en självinsikt då. Inte vara för "på".  Man lär genom hela livet. Ingen är alltigenom samma person vid 55 som man var vid 19. Man växer, utvecklas, ändrar sig beroende på vad som funkar för en eller inte. Stagnerade människor är urtrista. Såna som aldrig går en meter utanför den lilla bubbla de alltid levt i. Tristast för de själva egentligen. Det finns ju massor att upptäcka där ute. Bli en av dom. Du verkar ju vara en trevlig prick. 

Nej då, det finns en motsvarande " prick" till alla trevliga prickar där ute. 

Jättefint och bra svar ovan tycker jag Jag är helt övertygad att du kommer att träffa någon om du rör dig i nya miljöer där du träffar människor. Jag ser en stor skillnad på dig och på andra singelmän på FL. De ställer BARA frågor som som syftar till att ragga. Om signaler och vem som ska kontakta rörst osv och verkar helt missa att det handlar om att lära känna människor, inte bara att ragga. Jag får alltid en så genuin känsla av dig och du skriver så fint och respektfullt. Jag tror av hela mitt hjärta att allt du behöver göra är att träffa folk, så fixar sig resten av sig själv.

Jag brukar tipsa om danskurser och hela pardans-världen. Det hjälpte mig (kvinna) att träffa en man när jag var ensam. Du behöver inte vara speciellt intresserad av dans och musik, det finns massor av människor där med baktanken om att träffa någon. När de har gjort det, så ser man oftast inte till dem så mycket mera!

Leta efter någon idéell sportdansförening, studieförbund eller folkdanslag med nybörjargrupp, de är bäst. (De kommersiella dansskolorna vill bara tjäna grova pengar på sina vanliga kursdeltagare, att använda på sina tävlingsdansare.) De idéella föreningarna brukar också vara bättre på att insistera på, att alla ska byta partner mellan varje dans. Även de etablerade paren. (De kommersiella lovar alla som hör sig för, det som de vill höra. Sedan blir folk besvikna och hoppar av kursen, och får inga pengar tillbaka.) 

Det fina är, att du får komma till en festliknande miljö, där det finns låtar som handlar om kärlek, kvinnor och kroppskontakt, utan att du behöver ha några vänner att gå med, eller någon som bjuder in dig på en fest. Dessa föreningar brukar även ordna danskvällar, som man mycket väl kan gå till ensam. Det är lättare att bjuda upp någon som man redan känner från kursen, och har dansat med några gånger.

Till skillnad från på uteställen, så behöver det inte gå så fort att man måste få telefonnumret av någon främmande första kvällen. Utan det är ungefär samma människor som går på dessa kurser och dansaftnar år efter år, och man har gott om tid att lära känna någon, innan man kanske frågar om man ska dricka kaffe (whatever) tillsammans i pausen, och när man har gjort det några gånger kanske man kan fråga om man ska gå en parkurs tillsammans, eller göra någonting annat på tu man hand utanför föreningen. Man får gott om tid att lära känna den andra och känna sig för vad man får för signaler. Att det är nyktert gör också att man undviker alkoholrelaterade misstag. 

PS - tipset gäller Kaffedraken också!