Jag älskar alkohol, om jag fick bestämma skulle jag alltid vara lätt berusad om det vore ofarligt och okej.
jag mår inte dåligt eller har nåt att fly ifrån. Jag bara ÄLSKAR känslan alltså absolut inte full, det avskyr jag.
däremot kanske jag ärvt nån slags beroende-gen då flera i min släkt är och var beroende av olika saker.
Fysiologiskt - nej. Beroende är genetiskt och då handlar det om allt beroende (alkohol, spel, droger, mat, knark).
Psykologiskt - ja. Om man inte har ett syfte, inga mål i livet, inget att stiga upp för - det är DÅ man blir beroende.
För vissa stämmer det helt klart, andra inte.
Detta är inget antingen eller, utan här finns det allt ifrån varsin ände och alla gråskalor mellan.
Så ja, för en del är det bara en dålig vana.
Det där är intressant. Jag har många missbrukare i skäkten och har alltid trott att jag ligger i riskzonen. Men nu vid 40 märker jag ju att jag redan hade blivit beroende om det hade varit så. Dricker väldigt måttligt även om det är varje helg. Låter bli om jag är sjuk etc eftersom jag inte är sugen då. Vet inte varför vissa har mer tur.
Nej, bara den som dricker alkohol. Det är liksom självklart för att kunna bli alkis. Jag kan därmed inte bli det för jag dricker inte alkohol. Min syrra är grav alkoholist. Supit bort sambo, barn, firman, ekonomin, förståndet. Bor i specialboende soc. betalar sen många år. Har boendestöd. Spriten gick före allt. Undrar om hon med sin begränsade hjärnkapacitet fortfarande tycker det var värt det? Tycker du det låter värt det?
Jag älskar alkohol, om jag fick bestämma skulle jag alltid vara lätt berusad om det vore ofarligt och okej.
jag mår inte dåligt eller har nåt att fly ifrån. Jag bara ÄLSKAR känslan alltså absolut inte full, det avskyr jag.
däremot kanske jag ärvt nån slags beroende-gen då flera i min släkt är och var beroende av olika saker.
Det finns ju inte ett skäl till att människor blir missbrukare utan väldigt många, men visst finns det riskfaktorer, som har nämnts i tråden.
En grej jag inte har sett nämnas är hur man reagerar på alkohol. Personligen tycker jag om smaken av alkohol, men jag ogillar hur jag påverkas av den, har alltid gjort det, ända sedan tonåren. Jag har inte roligare när jag har druckit alkohol; jag blir bara korkad och får dålig balans. Jag säger eventuellt saker jag inte skulle ha sagt annars. Men gladare? Nej. Lugnare? Nej. Och allt detta händer redan efter ett glas vin. Så efter det vill jag inte ha mer. Min kropp verkar sakna de där funktionerna som gör att man har roligare med alkohol. Jag får bara de negativa effekterna.
En sån som jag löper av naturliga skäl väldigt liten risk att utveckla ett missbruk.
Det finns ju inte ett skäl till att människor blir missbrukare utan väldigt många, men visst finns det riskfaktorer, som har nämnts i tråden.
En grej jag inte har sett nämnas är hur man reagerar på alkohol. Personligen tycker jag om smaken av alkohol, men jag ogillar hur jag påverkas av den, har alltid gjort det, ända sedan tonåren. Jag har inte roligare när jag har druckit alkohol; jag blir bara korkad och får dålig balans. Jag säger eventuellt saker jag inte skulle ha sagt annars. Men gladare? Nej. Lugnare? Nej. Och allt detta händer redan efter ett glas vin. Så efter det vill jag inte ha mer. Min kropp verkar sakna de där funktionerna som gör att man har roligare med alkohol. Jag får bara de negativa effekterna.
En sån som jag löper av naturliga skäl väldigt liten risk att utveckla ett missbruk.
Allt har skrivits i tråden om tillvänjning, ökad tolerans och rationaliseringar så det behöver inte upprepas. Att ha utvecklat ett beroende är ett gissel, för individen och för närstående. Det tycks som om folk här i tråden inte tror att man kan ha ett annat förhållningssätt, det vill säga dricka med måtta. Mysfaktorn, vinkunskap och god mat blir sammantaget en njutning; att inför helgen fundera på menyer och passande viner är ofta lite av en hobby. Nu är måttligheten en förutsättning för upplevelsen där vackert dukade bord och kristallglas ingår i konceptet. Denna njutning har skett regelbundet i många år, lördagar, och intaget har hållit sig på samma nivå. Det går alldeles utmärkt, onykter har jag i princip aldrig varit. Viktigt att man kan hålla tankarna samlade vid middagsbordet; det skulle inte vara möjligt om man blir på snusen.
Allt har skrivits i tråden om tillvänjning, ökad tolerans och rationaliseringar så det behöver inte upprepas. Att ha utvecklat ett beroende är ett gissel, för individen och för närstående. Det tycks som om folk här i tråden inte tror att man kan ha ett annat förhållningssätt, det vill säga dricka med måtta. Mysfaktorn, vinkunskap och god mat blir sammantaget en njutning; att inför helgen fundera på menyer och passande viner är ofta lite av en hobby. Nu är måttligheten en förutsättning för upplevelsen där vackert dukade bord och kristallglas ingår i konceptet. Denna njutning har skett regelbundet i många år, lördagar, och intaget har hållit sig på samma nivå. Det går alldeles utmärkt, onykter har jag i princip aldrig varit. Viktigt att man kan hålla tankarna samlade vid middagsbordet; det skulle inte vara möjligt om man blir på snusen.