Hur skulle ni reagera om er partner en dag säger att hem blivit förälskad i en annan

Du tror alltså inte att Kalle med två barn och fru som han levt med i 10 år inte vet vad han riskerar när han ligger med kollegan Ulla? Och hade han och frun bara pratat om det tidigare så hade han inte legat med Ulla?

Jag tror att Kalle är väldigt medveten om vad han riskerar men intalar sig själv att det aldrig kommer komma fram och väljer att chansa.De allra flesta människor har ett samvete, det är väldigt få människor som inte har det (tex psykopater) och det är procentuellt sett väldigt få. Däremot springer runt 30-40% av befolkningen runt och är otrogna. Dvs ganska många människor med fungerande samvete verkar kunna göra så ändå... hur klara dem det? Genom att ljuga för sig själva.... rationalisera helt enkelt.  De hittar på 150 tusen ursäkter för varför det var ok att göra så och varför det är bäst att inte säga nåt och göra det till något positivt istället... tex. Min partner kommer bara bli sårad och ledsen om jag berättar, och eftersom jag är snäll och tycker om henne så skyddar jag ju bara henne genom att inte berätta... dvs... man gör om sig själv från att vara falsk och manipulativ till att bara vara snäll och omtänksam.

Otrohetstrådar på FL är en studie i sånt beteende/resonerande. Tyvärr så är även människor som kan vara "pålitliga" i vissa aspekter vara väldigt falska i andra aspekter. Folk kan vara fantastiska föräldrar och partner hemma och vara otrogna ändå. Tex är en stor andel av de som köper sex personer i stadiga förhållanden, med fru, barn och ordnad ekonomi.

Människor är komplexa, de kan ha många olika sidor och visar inte alltid sina sämre sidor.

Tycker ditt resonemang verkar tämligen verkligt dystert som utgår från att man inte ska lita på sin partner. Då borde man ju i logikens namn inte lita på sig själv heller? För det är väl inte så att det bara är män som är otrogna ?

Om nu 30-40% springer runt och är otrogna, hur många av dem berättar för partnern?  Jag tror att det är ganska många faktiskt, vore intressant att se statistik över detta.

Orsaken till otrohet är säkert väldigt varierande men att någonting inte är ok i förhållandet är nog ganska vanligt.  Det optimala vore att paret tog tag i problemet innan någon tar steget och är otrogen,

Vi är komplexa visst har vi alla olika sidor. Därför måste vi i ett förhållande lära oss att leva med varandra. Vi kan aldrig ändra på vår partner så att hen passar perfekt in på våra förväntningar.  

Vad som förvånar mig är att så många inte verkar inse att man måste jobba på sina relationer. Ingenting sker med automatik,
Vill man fortsätta att leva tillsammans måste man anpassa sig efter varandra. 

Det händer mycket under ett liv och mycket av det kan man inte förutse. Då gäller det att man känner in varandra. 

Vad gör vi när vi inser att vi blivit inkompatibla, inte längre ger varandra vad vi behöver utan dränerar varandra på energi och livsglädje?
De kloka och insiktsfulla inser att det är tid att separera innan man oåterkalleligt sårar varandra. 
Andra fortsätter i samma hjulspår och blir förbittrade på varandra, då är det nog väldigt lätt att man förälskar sig i någon som uppfyller alla ens önskningar.

Vad jag vill säga är att förhållanden alltid är ett samspel, 
När kärleken tar slut är det bådas problem inte ens

Var har jag sagt att man inte kan lita på sin partner? Jag tror du blandar ihop tillit och blind tillit.

Tillit betyder att man kan lita på folk MEN ändå förstå att de SKULLE kunna svika om de ville det... det är ett realistiskt sett att se på sin omgivning eftersom det är så det faktiskt ÄR.... när du åker bil med någon så tar du på dig bälte inte för att du tror att personen kommer köra bilen av vägen för då skulle du förmodligen inte kliva in i bilen öht, du gör det för att du vet att det KAN ske även om du inte tror det.

Blind tillit är när man lita på någon blint UTAN att förstå eller ta hänsyn till att personen skulle kunna svika. Och det är ett väldigt naivt och omoget sätt att se på sin omgivning för det är inte så verkligheten faktiskt fungerar. En sån person struntar i att ta på sig bälte för att den litar blint på att föraren inte kommer köra av vägen och tar inte hänsyn till att det skulle kunna ske ändå.

Om du tror att många berättar för sin partner att de varit otrogna så är du nog oerhört naiv, det sker väldigt väldigt sällan, faktum är att sanningen oftast får dras fram en liten bit åt gången om den kommer fram öht.

Du missar en viktig poäng här, ja det är nog säkert vanligt men absolut inte så vanligt som du påstod utan kom på typ tredje plats... och även det är ju oerhört osäkert eftersom folk klämmer gärna in vad som helst under titeln "relationsproblem" när man med alla medel ska försöka rättfärdiga sin otrohet för sig själv och andra. MEN även om det skulle finnas problem i relationen så kan man ju aldrig påstå att de är en anledning till otrohet... det är som max en anledning att känna missnöje över sin relation, men det finns ju inget som säger att man då absolut måste hantera sitt missnöje genom att vara otrogen, det finns ju andra sätt att hantera missnöje med sin relation på. Så det existerar ingen  direkt koppling mellan problem i relationen och otrohet... otrohet är bara ett av flera tillgängliga valmöjligheter.

Skulle jag äsch pyttsan för att sen rycka på axlarna

vad ska man göra liksom??

Jag hade blivit chockad och ledsen men oavsett så hade jag uppskattat hans ärlighet i längden. Hade frågat vad han vill göra med känslorna för den andra och tagit det därefter. För mig är lögn värre än brutal ärlighet. Han kan ju inte hjälpa om han för känslor för någon annan, men om det lett till otrohet hade jag inte kunnat förlåta. Det hade förstört allt vi haft och jag hade förlorat respekten för honom. 

Tycker du komplicerar saker och ting. Endera litar man på varandra eller inte. Varken du eller jag kan veta hur många som berättar om sin otrohet för sin partner men jag tror att det är ganska många. Åtminstone de som verkligen litar på varandra kommer att berätta.

Det handlar en hel del om trygghet, att våga berätta, att våga visa sig svag.

Du skriver att man rättfärdigar otroheten med relationsproblem. Jag tror att man bara försöker förklara varför. Ibland kanske det inte finns någon riktig förklaring.  

Men egentligen är orsaken oväsentlig, för faktum är att många av oss kommer att ställas inför att vår partner eller vi själva ör otrogna någon gång i våra liv.

Själva grejen är att vi måste hantera det på något sätt. Vissa går vidare som om inget har hänt, andra fortsätter relationen i bitterhet eller så separerar man. 

Vi är inte lika, vi fungerar inte lika 

Tillit fungerar inte så, tillit är något som måste förtjänas inget man bara får gratis. Beter man inte sig opålitligt så kommer man inte få andras tillit. 

Om du vill tro att folk som sviker och ljuger ändå är ärliga innerst inne så får du väl tro det. Jag föredrar att bedöma människor efter deras handlingar och sviker man och ljuger för människor som ska föreställas stå en närmast så är man bevisligen inte en ärlig person och kommer såklart inte vara ärlig med vad man gjort heller.

Ser att du fortfarande inte fattat det där med att man inte måste vara otrogen för att man är missnöjd och därför kan man aldrig påstå att man vara otrogen pga relationsproblem.. så det är nog ingen idé att jag förklarar det igen.

Ja orsaken är irrelevant, oavsett vad orsaken är så har personen bevisat att den inte går att lita på och ingen man bör ha en nära relation till.

Ja vi är olika, men inte så extremt olika som du vill få det till, vi följer oftast liknande mönster i det mesta vi gör (det man brukar kalla beteendemönster) och dessa bildas inte över en natt eller förändras över en natt heller, vad olika människor gör för val och hur man hanterar olika situationer är oftast en produkt av många olika faktorer... vilka val man gör speglar ofta vem man i grunden är, och vem man är förändras inte över en natt. Så människor som visat sig vara opålitliga kommer givetvis inte bli pålitliga över en natt bara för att de säger så.

Nu fungerar vi nog väldigt olika, säger inte att det ena är bättre än det andra men jag lever efter hur jag är uppfostrad och litar på de jag möter i livet tills de bevisat mig om motsatsen. 
I min bok kan ingen förtjäna min tillit. kan överhuvudtaget inte påminna mig att jag börjat lita på någon som svikit mitt förtroende. 
Vi har olika världsbilder helt enkelt. OBSERVERA ingen av oss kan säga att just vi har den rätta.
Tror förövrigt att det finns lika många världsbilder som människor på jorden.

Låt säga att han inte varit otrogen men på din fråga svarat "Jag vet inte".
Hur skulle du reagera ?  Vad skulle du göra?

Ja, du är naiv. 

Vadå så du blev uppfostrad till att lita på vem som helst när som helst och att utgå ifrån att alla du möter som du inte känner sen tidigare är snälla? Det låter som en ganska farligt sätt att uppfostra barn, jag har uppfostrat mina med att inte lita på vem som helst.

Lite lustigt att du skriver att ingen kan förtjäna din tillit och missar att för att någon ska kunna svika ditt förtroende så måste du ju först ha gett dem ditt förtroende hur skulle de annars kunna svika det? och för att du skulle ge dem ditt förtroende så har de ju förmodligen gjort sig förtjänt av det genom att bete sig pålitligt? För om ingen kunde förtjäna ditt förtroende så skulle du ju inte ha några relationer öht, varken vänner eller partner?

Nu kan det kanske vara så att jag uppfostrades i en annan tid men det handlar mera om att inte ha förutfattade meningar om människor man möter i livet. 

Egentligen så är jag väl neutral tills människan visat sig tillförlitlig. Stora flertalet är jag neutral till, Några litar jag fullständigt på medan några få som tidigare svikit mitt förtroende kommer jag aldrig att lita på.

I mitt arbete har jag märkt att om man ger förtroende så får man förtroende tillbaka. Antar att det även gäller misstroende.

I mitt fall berättade min partner att han blivit förälskad i en annan, något jag fick förhålla mig till. Eftersom jag litar på min partner när han sa att det inte berodde på mig så kunde jag inte göra annat än att vänta och se.  Det vore oärligt att säga att det inte skakade om min värld. Jag fick ju inse att framtiden inte var självklar.

Om han däremot inte skulle ha berättat och otroheten kommit fram på annat sätt skulle jag aldrig ha kunnat lita på honom igen.

Fast tror du inte allt varit förstört ändå i relationen? Absolut, känslor kan en inte rå på men de kan ju ovkså ställa till med en massa djävulskt. Vilken otrolig sits att sitta där vid köksbordet och helt plötsligt varit relationscoach till sin partner. 

Då hade jag nog önskat att han hållt det för sig själv tills han vetat hur han ville agera på dem. 

Det du skriver visar att jag knappast är ensam om att se vad som är viktigt i en relation.