När sex slutar vara roligt

Vi har varit tillsammans i några år, lusten var det verkligen inget fel på i början. Sedan började den sakta dala. Först periodvis, vilket inte var något konstigt i mina ögon. Det är mycket på jobbet, stressigt med en flytt eller liknande. Då vill man mindre, så funkar jag också. Men sedan blev normaltillståndet att han knappt ville ta i mig om jag inte hade kläder på.

Jag har frågat honom vid något tillfälle hur ofta han gör det på egen hand och det verkar vara ungefär med samma frekvens som han vill ha sex. Morgonstånd har han emellanåt. 

Vi kan prata om det och har så gjort vid några tillfällen, när intimiteten började minska, alltid med löften om att ta tag i det som sedan föll i glömska. Jag har också varit väldigt tydlig med att det är okej att inte ha lust till sex, men att jag ändock behöver intimitet och närhet. Både fysisk men också i form av genuin uppmuntran. Att i alla fall få höra att han tycker om mig och tycker att jag är vacker, eller ge mig en komplimang när jag klätt upp mig. Jag bad honom också att vara tydlig med att berätta för mig när han upplever svårigheter på annat håll, eller när han vill att jag gör något annorlunda, att han inte bara fortsätter att avvisa mig utan att förklara varför.

Jag kan vid det här laget tänka mig ett öppet förhållande, jag har diskuterat det med honom men det är inget alternativ tycker han. 

Förmodligen kommer han inte gå med på att gå till läkaren och kolla några hormonnivåer. Inte ens när han nästan ligger för döden vill han vara i kontakt med vården.

Läste du inte trådstarten? 

Jag och min partner är i otakt med sexlivet. Han vill väldigt sällan ha sex, och när han väl vill det så är jag ofta så ledsen över att ha blivit avvisad under flera veckor eller månader att jag har svårt att njuta av det.

Egentligen hade jag hellre sluppit helt. Jag har börjat hata kroppen jag ser i spegeln och känner mig så otillräcklig och okvinnlig att det känns som en allmosa och ren förnedring att ta emot när han väl ligger med mig. 

Jag som är i samma ålder , måste bara flika in. Jag går i perioder där jag helst velat två gånger om dagen. Frun uppskattar det i början , men sen är det så klart inte hållbart i längden.

Nu till min insikt, när det uppenbarligen inte går är det som att topplocket håller på att sprängas, att jag blir knäpp 🤣 Då stänger jag ned, som om jag tryckt på nödstoppet. Jag blir nästan äcklad av tanken helt plötsligt, och det här kan hålla i sig i månader, och när jag väl ska ur det är det en kamp ! 

Det hjälper inte TS, men jag ger en inblick i att mäns sexualitet är inte så enkelt som man kanske tror. Jag mår bättre de perioder mitt driv ä nedstänkt , för den hormonella maskinen är fruktansvärt jobbig att leva med, det finns inte mycket plats för andra tankar än sex

Och jag skulle säga att det du ska göra är att leva mer ett eget liv. Iväg och träna, ut med väninnor, hitta på saker utan honom.

Det tvingar honom ut ur sin invaggade trygghet och han börjar tänka på dig, vad du gör etc, han har bara tagit dig för given att du finns där som alltid.

Jag menar inte att du ska frammana svartsjuka med flit, utan snarare rucka din roll, gör dig själv värd att tänka på, om du förstår vad jag menar. Jag skulle tro att det går på några veckor eller månad innan hans gnista tänds.

Kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter, men när jag till slut fick ur honom att han hade noll sexlust och inte ens saknade sex så han inte såg någon anledning till att försöka hitta den heller så bröt jag upp.
Då hade jag i drygt 2 års tid frågat om det berodde på mig på något vis, vad jag kunde göra med mig själv, vad jag kunde göra för honom osv. men han hävdade hela tiden att det berodde på honom.
Han hade ingen lust och kände inte ens lust av/till någon annan eller porr heller.

När jag sedan inser att han några månader efter att jag brutit upp att han träffat en ny kvinna så var det faktiskt som ett slag i magen. Märkligt om viljan att hitta lusten helt plötsligt infann sig efter att jag lämnade...
Hur ska jag tolka det annat än att han dissade mig? Att han hela tiden var för feg för att säga det till mig eller för bekväm för att bryta upp?
Eller är den kvinnan också asexuell?

Tack. Jag ska ge detta ett försök i alla fall. 

Ja, att träna är lösningen på allt. Män får de tipsen, gå till gymmet så attraherar du kvinnor. Kvinnor säger dock att utseendet inte är det viktigaste, och många gillar inte män som spenderar massa tid på gymmet och speglar sig.
Å andra sidan, många kvinnor gillar gymmet och att ta bilder därifrån, visar rumpan och speglar sig. Så yta är nog ganska viktigt trots allt.

Är inte helt säker på att jag förstår. Menar du att jag borde jobba för att bli mer attraktiv?

Ja. Kvinnor är fina och duger precis som dom är, men måste jobba för att bli attraktiva för kvinnor.
Men det är knepigt. Kvinnor säger också att de inte bryr sig om muskler så mycket. 

Blev fel. Ja. Kvinnor är fina och duger precis som dom är, MÄN måste jobba för att bli attraktiva för kvinnor.

Har själv varit i din sits, fast som man och känner igen mig väldigt mycket. Det blev bara värre och värre och längre mellan gångerna för att jag till slut inte orkade försöka initiera något även om jag höll på att sprängas av behovet av närhet och intimitet. I början kunde det gå veckor mellan gångerna, sedan månader och till slut var det i princip en gång i halvåret. Att bli nobbad gång på gång på gång gör ont och självklart börjar man undra om det är något fel på en själv. De få gånger hon tog initiativ kände jag precis som du, att det inte gick att njuta av det för att det kändes som att hon gjorde det som någon slags plikt. Efter flera år kom det fram att hon inte var intresserad av sex och ville bara ha sex om det var för att skaffa barn, vilket hon var väldigt mån om att vi skulle göra.

Jag valde att lämna i slutändan och känner i efterhand att det är det bästa beslut jag har tagit, även om det var riktigt jobbigt. Kände mig betydligt ensammare i den relationen än att faktiskt leva ensam.

Säger inte att du ska lämna honom, det är bara du som vet hur viktigt intimitet är för dig. Men av erfarenhet är det ingen bra idé att gå och hoppas på eller förvänta sig att någon ska förändras, framför allt om inte viljan finns där hos den andra. Åren går och rätt som det är har man varit frustrerad och olycklig i flera år. Det finns andra bra män där ute som älskar intimitet och sex. Lycka till och hoppas det löser sig för dig på ett eller annat sätt :)

Tror att du ska börja fundera på om han är rätt för dig, det låter inte så tyvärr. Du vill väl inte leva med en kompis, det är klart att du vill ha ömsesidig attraktion på alla plan. Med rätt person får man det och man behöver vara rädd om relationen för att den ska hålla under åren. Inte när den väl börjar kantra, låter som om det är försent.

Funkar tyvärr inte heller om mannen är i en svacka.

Män på internet undrar om min man är blind, galen eller bara bortskämd om jag publicerar bilder, men han reagerar inte ens om jag går naken i lårhöga mockastövlar hemma.

Förlåt men hade min hustru haft ett sånt stort bekräftelsebehov att hon postade nakenbilder på nätet hade jag bara känt äckel.

Tråkigt med spelmannen. En brandman eller en idrottsman är väl okej, men....om det känns som en spelman... Nej, det går bara inte

Det låter verkligen hemskt jobbigt. Jag är ledsen för din skull och hoppas du hittar något som förbättrar läget.

Tack! ❤️ Jag ska söka sjukvård igen och se om det går göra något åt saken nu. Det var typ 20 år sen jag sökte sjukvård, men utvecklingen går ju framåt.

Jag är mer eller mindre i samma sits som dig TS. Är också kvinna, strax över 30 år. Men jag tänkte samma sak som dig, att det är normalt att lusten går upp och ner I perioder av olika anledningar. Men sen såg jag av en slump hans sökhistorik på datorn att han tittar på porr 2-3ggr/v medan vi har sex kanske 2ggr/mån. Detta är två år sedan och det har ännu inte blivit bättre (bara i perioder).
Självklart ska man inte tvinga någon till sex men man behöver kunna ha en dialog om det på ett öppet sätt för detta är SÅ psykiskt tärande på den som om och om igen blir avvisad. Jag har försökt prata med honom om det men han verkar inte vilja förstå hur mycket det påverkar mig. Det är t.o.m så patetiskt att jag de senaste veckorna börjat drömma om att jag och min partner har sex eller är intima med varandra flera gånger i veckan och jag vaknar upp ledsen och förkrossad varje gång då jag inser att det bara var en dröm. 

Absolut, gör det!

Jag hade ett långvarigt problem och blev avfärdad av vården, vågade sen inte söka vård igen på 6 år men då fick jag hjälp av en specialist till operation och har levt problemfri sen dess, för den grejen i alla fall.

Lite smått komiskt att du uppmanar någon annan att läsa TS och väljer ett nick som du gör när du själv helt missar att TS är kvinna och raljerar när någon uppmanar henne att gå och träna att det minsann hela tiden sägs att MÄN måste träna medans kvinnor är fina och duger som de är (vilket vi alla redan vet du inte menar utan hånande hävdar för att påpeka det du tror är dubbelmoral och hyckleri för att du minsann ser överallt att det hävdas).

Så ja, ganska tydligt hur du får för dig sådant. 

Så inte ens bara confirmation bias hos dig utan även att du är blind för vad som faktiskt står och läser det som faller in i din världsbild.