Föräldrafälla

Jag tycker du ska börja, när han frågar vad han ska göra. Ge honom uppgifter, ge honom ansvar. Och täck inte upp för honom. Och köp inte julklappar och presenter till honom. 

Inget händer om du ska vänta in honom. 

Jag säger men jag får ju säga varje gång 😳 ska det vara såhär? Känns som att jag lär upp honom och att han inte kommer börja ta det på allvar förrän Om det tar slut och han hamnar i en ny relation? sen ska man ha sexlust på detta för de har han.. jag med men inte med en man som inte tar ansvar för annat än det som intresserar honom? 😔 börjar sakna den lust som man har med någon som man känner jobbar med en inte någon man ska passa upp på också. Jag kan bara göra något hemifrån de dagar han inte har sina hobbies.. eller sitt jobb. Jag ska byta jobb nu till kvälls eller nattjobb. Så får han anpassa sin lediga tid efter det. Mitt jobb är också viktig. om inte minst för pension. 

Är han överens om att ni ska ta lika stort ansvar? 

Det är ju en grundpremiss för fortsättningen, tänker jag (borde vara en självklarhet, men det framkommer alltför ofta att det inte ens är självklart i teorin). 

Jag tror det tyvärr är svårt att få till en förändring utan att projektleda även det. Men ni kan ju tex göra städschema tillsammans. Delegera uppgifter, som tex att boka simskola eller packa barnens väskor. 

Region Skåne har ett bra formulär att googla fram, för att synliggöra arbetsfördelningen hemma. Självklart blir själva projektledningen också en hushållssyssla för dig. 

Ju mer sådant man kan synliggöra, desto bättre blir det är min erfarenhet. Vägen är inte spikrak då, men jag tror alla lätt hamnar i könsroller emellanåt. Men då har vi varit överens i grunden om ATT det är gemensamt ansvar. 

Lika mycket egentid ska ni såklart också ha. 

Ja, en lösning är ju att du säger till honom vad som ska göras så du slipper göra allt. En annan att ni skiljs åt. En tredje att du gör ett schema och så delar ni på det, och du bara gör din del, inget mer. Det han inte gör blir inte gjort. 

Det är HAN som är misslyckad! Han har ju failat totalt både som pappa och make. Du är den som, trots att han ständigt motarbetar dig, har lyckats ta hand om hem och barn. Var stolt över vad du har åstadkommit!, och ställ rejäla krav på losern. Växer han inte upp av det får du fundera på hur du vill gå vidare. Du kommer att klara dig utmärkt ensam, om det skulle bli så. Det blir förmodligen lättare för dig i vardagen när du inte har hans skit att städa upp längre. 

Skånes checklista för jämställd vardag. Den som Jemp nämnde: 
https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar---fillistning/checklista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf

Det är han som är misslyckad, inte du! Men förstår att det känns båda tråkigt och frustrerande. 

Det som är bra är att han frågar vad han ska göra. Du ska inte falla i projektledarfällan och bara delegera uppgifter till honom, utan hela ansvarsområden, tex att han jämt är ansvarig för att diska, tvätta och packa barnens gympapåsar. Och sen bara släpper du det. Det kanske blir fel några veckor, men det överlever ni. 

Det är han som är misslyckad, inte du! Men förstår att det känns båda tråkigt och frustrerande. 

Det som är bra är att han frågar vad han ska göra. Du ska inte falla i projektledarfällan och bara delegera uppgifter till honom, utan hela ansvarsområden, tex att han jämt är ansvarig för att diska, tvätta och packa barnens gympapåsar. Och sen bara släpper du det. Det kanske blir fel några veckor, men det överlever ni. 

Åh, vad jag känner igen mig. Samtidigt kan man ju inte bara släppa saker så dom inte blir gjorda för då blir ju barnen lidande. Om jag inte packar gympapåsen kommer dottern bli såååå ledsen att hon inte kan vara med, om jag inte bokar simskola och åker med henne blir det inte av (o tycker det är viktigt att hon lär sig och så tycker hon att det är kul),bokar jag inte in o bjuder hem kompisar till barnen blir det inte av, byter jag inte sängkläder så får vi alla sova i gamla, äckliga sängkläder ett halvår minst o.s.v.... Så himla svårt det där. Tänker separera när barnen blir äldre o kan ta mer ansvar när dom är hos sin pappa, nu är dom ännu såpass små (äldsta är 6 år) så känner att jag måste stanna för deras skull några år till...

Som jag har önskat i så många år att vi var två vuxna i detta hushåll som kunde dela på allt ansvar och roddande?.känns som allt bara går i ett ekorrhjul 😩
och så är man helt själv på 100% med barnen?.
men skulle tycka att det är 100 resor värre med två vuxna i hushållet men att den ene bara får allt serverat! 

Jag hade bett om att ta allt ansvar kring barn och hushåll VARANNAN vecka.
Ja du hörde rätt!
Jag hade fullständigt skitit i hur hans veckor såg ut?
Hade sagt att det HÄR  blir verkligheten ifall vi skulle skilja oss pga att jag är totalt ärligt slut på detta liv! 

Där kan han få sig en liten funderare ?.
barnen överlever nog en guppig vecka eller två,men klarar du av att leva såhär i flera år till??

Separera så har du ett barn mindre att ta hand om.