Barnet blev så förändrat av att börja skolan..

Det tar nog mycket energi för ett barn idag i skolan. Stora klasser, mycket ljud, kompistryck som går längre och längre ner i åldrarna.
(Tex när jag var 11-12 år gick vi barn fortfarande i mysdress till skolan, idag sminkar sig 8-9-åringar.)

Ha det så lungt som ni kan hemma, inte massa höga ljud, ingen stress osv. Låt henne varva ner ordentligt, kanske ta någon mystimme där ni bara tar det lugnt och inga krav? Lägga sig i god tid och läsa en stund innan sovdags?

En annan sak, kolla så att hon som lugn tjej inte får agera bollplank åt stökiga killar!
Min lugna, tysta och skötsamma dotter placerades ofta med bråkstakarna i klassen vilket gjorde mig väldigt förbannad som förälder. En del lärare gör så för att få det lugnare i klassrummet men det drar ju såklart energin ur barnet och är inte ok!

Allt är så annorlunda med barn idag. Jag undrar om de inte är överstimulerade redan vid låg ålder.

När jag var liten och blev bjuden på en glass eller godis var det någonting kul i vardagen. Åh wow liksom.. Idag när de blir bjudna på nånting frågar de direkt efter en annan smak, eller om man bara får en? Nu pratar jag allmänt, inte bara om mitt barn.

Skolan är jättebra. Mycket bättre än när jag gick i skolan för mer än 35 år sedan. Men det är också rörigare. Det ställs mycket mer krav på en sexåring idag upplever jag det som. Betydligt fler intryck. 

Sexårsverksamheten är inklämd i en jättestor skola med massor av elever och en gigantisk matsal. När jag gick på lekis var det en byggnad helt för sig själ. Lugnt och tryggt.

Verkligen. Men jag funderar om det är vi vuxna som gör detta - det finns helt enkelt så mycket mer idag. Vi själva har mer, äter kanske själva mer och då ser ju barnen det.

Eller stökiga tjejer!

Måste kommentera detta då du lägger in genus. Har själv nämligen en son som varit lugnet själv men som är på en förskola med flertalet rätt vilda tjejer som är något år äldre. Tjejer som rivs, slåss och skriker. Min son har påverkats av den miljön och blivit mer utåtagerande själv vilket ju är jobbigt - han är så lugn att personalen inte ägnat honom så mycket tid (märker jag eftersom de inte kan svara på något om hur hans dagar är eller vad han gillar eller något alls) och nu har han börjat härma de vilda barnen som får uppmärksamhet . 

Så det behöver absolut inte vara kill/tjejgrej.

Jag skulle såklart ha skrivit stökiga barn. Råkade skriva killar eftersom det råkade vara stökiga killar som min dotter fick som bänkgranne men du har såklart helt rätt i att det inte handlar om kön. Det är precis lika illa om en lugn kille får agera bollplank åt stökiga killar/tjejer. 

Jag pratar dock inte om lugna barn som blir vilda pga stök utan lugna barn som förväntas påverka de stökiga barnen så det blir mindre stök i klassrummet. Och det blir det väl om två stökiga inte sitter jämte varandra, lugnare. Men det var så tydligt i min dotters fall att hon ALLTID hamnade jämte någon stökig så fort de skulle byta plats. Tills jag sa till att det inte är ok! Först då fick hon bättre bänkgrannar.

Det är en enorm omställning för ett barn att gå från en trygg och kravlös förskola till att börja skolan och plötsligt ha krav på sig och ha skolplikt. Vi upplevde samma sak med vårt äldsta barn. Det kan ta tid att hitta sin plats l gruppen och i klassrummet. För oss löste det sig med tiden. Vi stöttade och pratade mycket om känslor och att det är okej att känna si eller så och prata om konflikthantering etc etc.