Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
  • Anonym (Love)
    Anonym (Love)
    25 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Dålig mamma, pappan hjälper inte

    Hej. Ska försöka göra en lång historia kort.
    Jag har två barn. Jag älskar mina barn så mycket och de är mitt allt.
    Jag är en gammal missbrukare och har varit drogfri I 10 år. Jag har för några månader sen tagit återfall och går nu i behandling och lämnar prover några gånger i veckan, det går bra.
    Mitt återfall var hemskt. Jag förlorade mitt jobb och fick dålig ekonomi och blev djupt deprimerad. Tappade min gnista helt och försöker jobba på det så jag kan bli en bra förälder som mår bra och ge barnen en trygg uppväxt.
    Jag har haft barnen varannan vecka och det har funkat bra för mig för då har kan fått återhämta mig på barnfria dagar. Men nu har mitt ex sagt att han inte längre kan ha barnen överhuvudtaget på sina veckor, så jag har dom nästa hela tiden förutom varannan helg..
    Men det funkar inte längre. Jag mår så psykiskt dåligt och jag kan aldrig återhämta mig, jag har aldrig egentid.
    Mitt minsta barn är 5 år och hon har förmodligen adhd. Hon är så intensiv, skriker, gnäller, tester gränser och lyssnar inte alls. Hon skriker i affärerna, springer runt på bussen, och kan aldrig sitta still. Det tar så psykiskt på mig. På nätterna vaknar hon en gång och vill sova i min säng. Jag får aldrig vara ifred längre.
    Ibland känner jag att jag bara vill dö, försvinna från allt. Att mina barn förtjänar någon förälder som är bättre än mig. Att alla skulle må bättre om jag inte fanns.
    Jag försöker jobba på mig själv så jävla mycket och är livrädd för återfall.
    Jag har bett mitt ex att ha barnen på sina veckor men han säger att lagen säger att jag är tvungen att ha barnen när han jobbar.
    Men jag orkar ju inte mer. Han blir jättearg och säger att jag bara vill vara själv för att träffa killar och ligga med, helt absurt..
    Jag har hjälp honom så han kan jobba, har hjälpt honom ekonomiskt osv, och får absolut ingen hjälp tillbaka.
    Jag tycker i vanliga fall jag är en jättebra mamma, men nu när jag mår så dåligt vill jag att han hjälper mig innan jag gör sönder.
    Hur ska jag göra? Jag var ju dum som sa ja till att ha barnen varje vecka i början.. men jag känner ju att det nu är ohållbart. Och han säger att jag är skyldig honom det, att jag skulle vara skyldig att ställa upp för honom pga jag tog återfall. Han anser att jag förbrukat min rätt att säga nej till honom.

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Dålig mamma, pappan hjälper inte
  • Anonym (sorgligt)
    Anonym (sorgl­igt)
    #11
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-07 16:39:14 följande:
    Det går väl lika lätt att säga på ett annat sätt!?
    Vad tänker du att skuldbelägga kommer att ge för positivt utfall och hur tänker du dig att det ska gynna barnen? För det är väl barnens bästa du tänker på!!??
    Skuldbelägga? Lika bra att säga som det är, hela situationen låter oerhört sorglig, med två föräldrar som inte orkar med sin föräldraansvar. 
  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Betra­ktaren­)
    #12
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (sorgligt) skrev 2024-03-07 16:43:12 följande:
    Skuldbelägga? Lika bra att säga som det är, hela situationen låter oerhört sorglig, med två föräldrar som inte orkar med sin föräldraansvar. 
    Jag tycker bara att om man har förmånen att må bra och ha ett fungerande liv så borde det vara en självklarhet att i den mån man kan hjälpa andra att kunna må bättre.
    Alla hamnar i svårigheter någon gång i livet. Jag hoppas verkligen att du har mer förstående och empatiska människor omkring dig när det blir din tur!
  • Anonym (Love)
    Anonym (Love) Trådstartaren
    #13
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (sorgligt) skrev 2024-03-07 16:24:12 följande:
    Så sorgligt att era barn har två föräldrar som inte fungerar och att ingen av er orkar ta ansvar för dem fullt ut. Och att ni sen ägnar er åt pajkastning mot varandra istället för att se till att era tillkortakommanden inte drabbar barnen mer än nödvändigt. 

    Nu när det är som det är så får ni koppla in samhällets stöd. Kontakta socialtjänsten och be om avlastning, till exempel kontaktfamilj eller familjestöd så att ni orkar med ert föräldraskap och att era barn får fungerande vuxna omkring sig.
    Jättetråkigt att du uttrycker dig så. Jag har alltid tagit hand om mina barn och jag fortsätter ta hand om dom trots mitt mående. Jag mår inte bra och jag mår sämre av din kommentar. Jag är på ett dåligt ställe mentalt just nu och kämpar på för att göra situationen bättre. Jag gör faktiskt allt och lite till just nu. Det skadar inte att vara trevlig, jag har aldrig förstått varför man ska sparka på någon som redan ligger ner. Men det säger mycket om dig som person och jag har egentligen inte ens lust att diskutera det med dig, jag anser att alla vuxna människor borde ha erfarenhet nog att veta hur man ska uttrycka sig.
    Jag vågar tro och säga att alla människor, oavsett om de är föräldrar eller inte, hamnar någon gång på ett mörkt ställe i livet. Det viktigaste då är väl att försöka få stöd och lösa situationen.
    Mitt ex är en jättebra pappa. Men han är jättearg på mig för att jag tog återfall och tyvärr blir nu vårat samarbete påverkat.
  • Anonym (Love)
    Anonym (Love) Trådstartaren
    #14
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-07 16:18:01 följande:
    Tänk om du blivit fysiskt sjuk. Hade du då klandrat dig själv och tänkt "jag har ju själv skaffat barnen och nu helt plötsligt så har jag cancer)? Jag tror inte att du tänkt så, men det är ingen skillnad.
    Att ta ansvar som föräldrar är att be om hjälp när det behövs. Det visar bara att du sätter dina barns välfärd i första hand.
    Det är nästan omöjligt att återhämta sig om man inte ändrar situationen. Oavsett om du haft ett missbruk eller inte så tar det tid för både hjärna och kropp att återhämta sig. Försöker man skynda på tillfrisknandet eller fortsätter nedåt genom att fortsätta i samma situation så kommer det bara att ta längre tid. Jag tycker att det känns mycket klokare att be om och ta emot den hjälp du kan få (utan att döma dig själv). Då kan din situation och ditt mående förbättras och du kan så småningom vara den mamma jag hör att du vill vara. 
    Jag vet ifrån min egen uppväxt att även om föräldrarna försöker dölja problem eller att dom är ledsna så märker barn det direkt. Dom kommer att försöka göra allt dom kan för att hjälpa föräldern. Men det är inte så lätt för en femåring att lösa en vuxens problem. Det är faktiskt övermäktigt. Bättre att du har mer ork när ni ses och att dom får fortsätta att bara vara barn.
    Jag hoppas inte att du tar det jag skriver som kritik på något sätt. Jag önskar bara att det ska bli bra för dig och dina barn.
    Ibland måste man ta ett steg tillbaka, stanna upp och se hur vägen framåt ser ut. Annars är det lätt att gå vilse.
    Tack så mycket, jag tar till mig av det du skriver.
    Jag har kontakt flera gånger i veckan med en behandlare som kan hjälpa mig komma vidare, ska be om hjälp. Huruvida det blir avlastning på annat håll eller om exet kan släppa sin ilska mot mig och ta barnen lite mer, det återstår att se.
    För mitt ex är fruktansvärt arg på mig för att jag tog återfall, vilket jag absolut förstår. Det är synd att det drabbar barnen men jag vet också att det är lätt att säga/göra saker i affekt. Kan därför vara bra att få lite input från en tredje part.
    Jag tampas med skuldkänslor, skam och skuld. Ångest och annat otrevligt, jag behöver få någon slags återhämtning från all vardagsstress så jag kan läka och bli bättre. Jag vill inte skada mina barn, de förtjänar allt och lite till. Jag har kämpat emot min beroendesjukdom så många år och hade en sund och trygg vardag med barnen, enda fram till mitt återfall. Det tog väldigt hårt. 
    Är iallafall tacksam för att jag tog hjälp så tidigt och inte lät tiden gå. 
  • Daphodil
    Daphod­il
    #15
    Citera Visa endast Anmäl

    Vad tråkigt att du får otrevliga svar. Oftast är såna svar skrivna av människor som själva inte mår så bra. Synd att de inte ber om hjälp, som du, utan skriver elaka kommentarer på internet istället. 

    Självklart ska du kontakta soc! Det står klart att du är slutkörd, du behöver avlastning så att både du och barnen kan må bra. Jag tycker du är superbra som kämpar, och du låter som en väldigt snäll och omtänksam mamma. Ta hand om dig!

  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Betra­ktaren­)
    #16
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Love) skrev 2024-03-07 19:10:26 följande:
    Tack så mycket, jag tar till mig av det du skriver.
    Jag har kontakt flera gånger i veckan med en behandlare som kan hjälpa mig komma vidare, ska be om hjälp. Huruvida det blir avlastning på annat håll eller om exet kan släppa sin ilska mot mig och ta barnen lite mer, det återstår att se.
    För mitt ex är fruktansvärt arg på mig för att jag tog återfall, vilket jag absolut förstår. Det är synd att det drabbar barnen men jag vet också att det är lätt att säga/göra saker i affekt. Kan därför vara bra att få lite input från en tredje part.
    Jag tampas med skuldkänslor, skam och skuld. Ångest och annat otrevligt, jag behöver få någon slags återhämtning från all vardagsstress så jag kan läka och bli bättre. Jag vill inte skada mina barn, de förtjänar allt och lite till. Jag har kämpat emot min beroendesjukdom så många år och hade en sund och trygg vardag med barnen, enda fram till mitt återfall. Det tog väldigt hårt. 
    Är iallafall tacksam för att jag tog hjälp så tidigt och inte lät tiden gå. 
    När jag var 19 så var jag med om en olycka. Jag opererades och fick smärtlindring. Det blev starten på ett 11 år långt opiatmissbruk. Jag lyckades förvisso sköta jobbet och dölja det för min omgivning, men inom mig var det fullständig kaos. Hela livet handlade om att se till att jag aldrig var utan, komma på trovärdiga ursäkter till mitt märkliga beteende och på att försöka komma ihåg till vem jag sagt vad.
    Det är ett helvete på jorden. Jag trodde länge att jag aldrig skulle kunna ta mig ur det. Det är nu 12 år sedan jag rörde något och jag är helt fri från tankar och sug. Var tvungen att operera min axel i våras och läkaren ville definitivt skriva ut Oxycontin, men det var så befriande för det fanns ingen som helst tvekan hos mig innan jag sa att det tar jag aldrig.
    Det jag vill ha sagt är att även om det är en tuff resa med mycket jobb, så finns det framåt ett liv där droger inte längre har någon som helst makt eller ens lockelse. Precis allt i mitt liv är bättre nu än då. 
    Det är lite som dom säger "Den sämsta dagen som nykter är bättre än den bästa dagen som aktiv beroende"
    Du måste prioritera dig själv för att kunna finnas för barnen fullt ut senare. Det andra viktiga är att du behöver sluta att tynga dig själv med skuld och skam. Det är jobbigt nog ändå. Det som är gjort går inte att ändra på. Bara nuet du kan annorlunda. Behöver du reda ut saker från det förflutna så kommer det en tid för det också, men allting har sin tid och nu är det tid att läka.
    Önskar verkligen att jag på något sätt kunde låta dig känna frihetskänslan det ger att få bli hel och gå vidare.
    Jag kan bara lova dig att det är värt det och att du aldrig kommer att ångra dig! 🌹
  • Anonym (Love)
    Anonym (Love) Trådstartaren
    #18
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-13 02:19:21 följande:

    Hur mår du och hur går det för dig?


    Måendet går upp och ner, det går framåt i behandlingen iallafall.
    Jag försökte prata med mitt ex om situationen och sa tydligt att jag behöver ha mer avlastning och frågade om han på något sätt kunde hjälpa mig. Men han är inte speciellt samarbetsvillig. Han menar att det är mitt eget fel att situationen ser ut så här, att jag får skylla mig själv eftersom jag tog återfall. Han är arg på mig och tycker det är orimligt att jag ber honom om hjälp. Han säger fortfarande att det är mitt ansvar enligt lagen att ha barnen hela tiden så han kan jobba. Det är tyvärr ingen förändring från hans sida.
    Så jag har inte så mycket val än att fortsätta som jag gör, dvs ha barnen hela tiden trots behandlingen och trots måendet.
  • beli
    beli
    #19
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Love) skrev 2024-03-13 08:46:57 följande:
    Måendet går upp och ner, det går framåt i behandlingen iallafall.
    Jag försökte prata med mitt ex om situationen och sa tydligt att jag behöver ha mer avlastning och frågade om han på något sätt kunde hjälpa mig. Men han är inte speciellt samarbetsvillig. Han menar att det är mitt eget fel att situationen ser ut så här, att jag får skylla mig själv eftersom jag tog återfall. Han är arg på mig och tycker det är orimligt att jag ber honom om hjälp. Han säger fortfarande att det är mitt ansvar enligt lagen att ha barnen hela tiden så han kan jobba. Det är tyvärr ingen förändring från hans sida.
    Så jag har inte så mycket val än att fortsätta som jag gör, dvs ha barnen hela tiden trots behandlingen och trots måendet.
    Men TS, gå på samarbetssamtal med honom. Bor ni i Stockholm kan du ringa familjerådgivningen på 08-508 446 20, eller bor ni nån annanstans?

    Snacka om att sparka på nån som redan ligger ner. Så otroligt kallt beteende av honom. Vad menar han ens med att det är ditt ansvar enligt lagen? Ni har ju delad vårdnad!
  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Betra­ktaren­)
    #20
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Love) skrev 2024-03-13 08:46:57 följande:
    Måendet går upp och ner, det går framåt i behandlingen iallafall.
    Jag försökte prata med mitt ex om situationen och sa tydligt att jag behöver ha mer avlastning och frågade om han på något sätt kunde hjälpa mig. Men han är inte speciellt samarbetsvillig. Han menar att det är mitt eget fel att situationen ser ut så här, att jag får skylla mig själv eftersom jag tog återfall. Han är arg på mig och tycker det är orimligt att jag ber honom om hjälp. Han säger fortfarande att det är mitt ansvar enligt lagen att ha barnen hela tiden så han kan jobba. Det är tyvärr ingen förändring från hans sida.
    Så jag har inte så mycket val än att fortsätta som jag gör, dvs ha barnen hela tiden trots behandlingen och trots måendet.
    Jag förstår inte riktigt hur det kan vara bara ditt ansvar att ta hand om barnen? Så var det uppenbarligen inte innan ditt återfall. Han kan ju inte göra den sortens val på eget bevåg. Han straffar ju sina egna barn därför att han är besviken på dig. Han måste inte förlåta dig direkt eller ha överdriven kontakt med dig, men han måste tveklöst ta sitt ansvar som pappa.
    Har du tagit någon kontakt med socialtjänsten? Du märker att det blir övermäktigt för dig att hantera allting själv!? Det kan dessutom vara väldigt bra med socialtjänsten som kan sköta kontakten mellan dig och pappan tills vidare. Då kan alla få berätta vad de känner utan att ilska eller besvikelse ligger i vägen. Han behöver få till sig att barnen behöver honom och att han måste ta det ansvaret, men det måste komma ifrån någon annan än dig. Jag vill inte låta bossig eller som att jag har alla svar, men just nu känner jag väldigt tydligt att varje dag du skjuter upp samtalet till soc är ytterligare en dag utan hopp om förändring. Du kommer nog inte undan det om du vill bli återställd och att familjen ska ha det bra. Jag kan inte nog poängtera vikten av att DU SJÄLV tar kontakt och ber om hjälp. Då slipper du ifrågasättande och du kommer ha handläggarna med dig istället för mot dig. Om det skulle komma in en orosanmälan och du inte före det har tagit kontakten, så kommer det att bli en helt annan och mycket mindre positiv upplevelse.
    Fattar att det känns jobbigt, men var storsint för din och dina barns skull. Det är värt att bita ihop den stunden det tar att starta en relation med soc. Så fort det är gjort så ligger bollen hos dom och du behöver inte vara den som är drivande. Jag vill så innerligt att det ska bli bra för er. Därför jag är envis och tjatig! 🙈🙊
  • Jemp
    Jemp
    #21
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Love) skrev 2024-03-13 08:46:57 följande:
    Måendet går upp och ner, det går framåt i behandlingen iallafall.
    Jag försökte prata med mitt ex om situationen och sa tydligt att jag behöver ha mer avlastning och frågade om han på något sätt kunde hjälpa mig. Men han är inte speciellt samarbetsvillig. Han menar att det är mitt eget fel att situationen ser ut så här, att jag får skylla mig själv eftersom jag tog återfall. Han är arg på mig och tycker det är orimligt att jag ber honom om hjälp. Han säger fortfarande att det är mitt ansvar enligt lagen att ha barnen hela tiden så han kan jobba. Det är tyvärr ingen förändring från hans sida.
    Så jag har inte så mycket val än att fortsätta som jag gör, dvs ha barnen hela tiden trots behandlingen och trots måendet.

    Nåja. Det är ju han och inte du som ber om hjälp och inte tar sitt ansvar. 


    Jag kan förstå att han är arg eller besviken pga återfallet, men att då dumpa barnen på dig är ingen logisk konsekvens. 

  • Anonym (Förskollärare)
    Anonym (Försk­ollära­re)
    #22
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Love) skrev 2024-03-07 15:21:17 följande:
    Tack för informationen. Jo, stora barnet går ju i skolan 8-14 och minsta går på förskolan, dock går hon bara tre dagar i veckan 8.30-13.30 pga jag är sjukskriven. Stora barnet klarar sig bra själv, är inte jobbigt att ha henne hemma alls då hon inte behöver vaktas 24/7. Men det är mest lilla barnet som tar så mycket energi från mig och därför blir även stora barnet lidande, jag har ingen ork eller energi kvar till henne.
    Och jo mitt ex kan lämna barnet på förskola på sina veckor, men han påstår att han inte hinner hämta barnet i tid och att det bli för stressigt för honom att hinna. Så därför säger han att det är lag på att jag måste ha barnen på hans vecka när han jobbar.
    Vi ska faktiskt ha samtal ikväll om det här på min begäran. Jag vill att han har barnen på sina veckor, åtminstone ett par dagar åtminstone.. vet bara inte hur jag ska lägga fram det. Är rädd att han bara kommer köra över mig, säga jag har fel osv..
    Till att börja med..ändra 5 åringens tider till heltid,du är sjukskriven på heltid och har då rätt till heltid på förskolan.15h / veckan gäller bara för föräldralediga och friska arbetslösa.Du får inte ha barnen hemma när du är sjukskriven ..för kan ruta hand om barnen kan  f-kassan anse att du är frisk nog att jobba och du riskerar att blir av med din sjukersättning 
    Sedan det finns ingen lag som säger att du är skyldig att ha barnen på heltid bara för att han jobbar o du inte just nu ..att det blir stressigt på hans veckor är hans problem inte ditt ( sedan om ni bor nära varandra så visst ..om det funkar för dig så skulle du kunna hämta dem vid16.30 o han sedan hämta dem hos dig 1_2 timmar senare ) 
    kontakta kommunen och be om hjälp med avlastningsfamilj ..ska du bli bra behöver du avlastning..
    Du skriver  att yngsta ev har ADHD..du har en missbruksproblematik ?du har koll på att ADHD är ärftligt ? Och att många odiagnostiserade självmedicinerar med droger /alkohol ? Har du försökt få igenom en egen utredning ?Jag säger inte att du har ADHD /ADD men det kan vara värt att kolla upp och om det är så få rätt hjälp vilket då kommer minska risken att få ett återfall i missbruk 
    / Lycka Till 
  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Betra­ktaren­)
    #23
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Förskollärare) skrev 2024-03-14 06:21:55 följande:
    Till att börja med..ändra 5 åringens tider till heltid,du är sjukskriven på heltid och har då rätt till heltid på förskolan.15h / veckan gäller bara för föräldralediga och friska arbetslösa.Du får inte ha barnen hemma när du är sjukskriven ..för kan ruta hand om barnen kan  f-kassan anse att du är frisk nog att jobba och du riskerar att blir av med din sjukersättning 
    Sedan det finns ingen lag som säger att du är skyldig att ha barnen på heltid bara för att han jobbar o du inte just nu ..att det blir stressigt på hans veckor är hans problem inte ditt ( sedan om ni bor nära varandra så visst ..om det funkar för dig så skulle du kunna hämta dem vid16.30 o han sedan hämta dem hos dig 1_2 timmar senare ) 
    kontakta kommunen och be om hjälp med avlastningsfamilj ..ska du bli bra behöver du avlastning..
    Du skriver  att yngsta ev har ADHD..du har en missbruksproblematik ?du har koll på att ADHD är ärftligt ? Och att många odiagnostiserade självmedicinerar med droger /alkohol ? Har du försökt få igenom en egen utredning ?Jag säger inte att du har ADHD /ADD men det kan vara värt att kolla upp och om det är så få rätt hjälp vilket då kommer minska risken att få ett återfall i missbruk 
    / Lycka Till 
    Superbra "hands on" råd! 👍 När man mår riktigt dåligt så känns det mesta oöverstigligt och då behövs det enkla tydliga råd. Det lyckades du perfekt med. Jämför med hur jag själv skrivit, så hade jag nog själv tröttnat och slutat läsa halvvägs. Hoppas att hon tar dina råd, för detta är en situation man inte reder ut själv. Du verkar väldigt insatt, så ska fråga dig. Har inte själv arbetat inom socialtjänsten, men på behandlingshem och min erfarenhet är att det i princip alltid är bäst att själv ta kontakt och beskriva sina problem och visa att man vill ha hjälp för att alla ska må bra på både kort och lång sikt. Har du samma uppfattning eller är mitt råd i den frågan fel?
    Mvh
  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Betra­ktaren­)
    #24
    Citera Visa endast Anmäl

    Hej! Funderar på hur det går och hur ni mår?
    Har du pratat med någon än?

Svara i tråden
Svar på tråden Dålig mamma, pappan hjälper inte

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies