"Håll käften & var glad"

Jag tänker att det kanske finns mindre drastiska lösningar. Eller att det är någon som känner igen sig och vet om någon behandling som kan fungera för henne (förutsatt att hon vill ta till sig den). Hon har en kronisk sjukdom som gör att hon fått någon livsfilosofi att man ska lösa problem genom att tänka positivt. Men den inställningen fungerar bara för vissa personliga saker där det handlar om inställning eller upplevelser. Hon verkar ha svårt att ens prata om problem eller något som är negativt. Hon tycker att man ska förtränga många problem. 

...och hon skulle aldrig våga kasta ut mig. Samtidigt tror jag att hon vill att allt ska fungera men på hennes sätt. 

Japp, jag har varit i en liknande situation, det slutade med att jag fick vräka henne för hon vägrade flytta. Och ja jag känner igen mig i din naivitet, nej du kommer inte kunna lösa det på ett sätt så alla blir nöjda och glada med pussar och kramkalas... förr eller senare kommer du fatta det, men då har du förmodligen slösat bort en jäkla massa tid i inödan.

Jag skrev ombytta roller som i att du var sjuk och arbetslös och bad henne hålla käften. Det är väl klart att hon inte skulle slänga ut dig så länge hon är beroende av din inkost och hjälp. Men det är ju av egoistiska skäl inte av respekt för dig.

Du borde ta och bestämma dig om du är hennes sambo eller hennes terapeut / socialkontakt. Ska du vara hennes terapeut borde du utbilda dig till en sån.

Det finns ingen behandling för detta som kommer hjälpa inom överskådlig tid. Hon saknar självinsikt, det kan ta flera år bara att komma till den punkten. Sedan ska hon inse att hon behöver stöd utifrån, ytterligare tid. Sedan att faktiskt få den hjälpen, då har vi vårdköerna, trots s.k. vårdgaranti. Hon kanske inte ens får via vården utan måste bekosta på egen hand, blir snabbt dyrt med tanke på att det kostar ca en tusenlapp per timme om ni ska bekosta terapi på egen hand för henne. Och sedan att bli "normal"... Ja då tar vi ett par år till.

Så, hur många år vill du leva som strykhund på vinst och förlust med något som kanske aldrig kan hända?

Om man inte är så drastisk kring kvinnans ev vårdbehov... bara det att hon inte tar till sig av det som BVC säger är nog.
Barn förstår absolut att föräldrar olika, människor är olika men de flesta mår bra av att föräldrarna samspelar och är ett team.  Att föräldrarna är konsekventa och förutsägbara. 
Liknande värderingar mm.
Det känns som det viktigaste just nu relaterat till barnen som kommer fara illa om detta fortsätter. 

Kan ni gå en föräldrautbildning tillsammans? Erbjuder kommunen/BVC något i stil med ABC eller Komet  ( det kan kallas olika)?

Jag tror inte hon är i behov av vård som så, hon är nog inte mer idiot än folk är mest om man säger så. Det finns ju många som beter sig illa på liknande sätt. Men, om hon ska komma till rätta med det här så behöver hon hjälp utifrån som det ser ut. Tyvärr kan ju inget hända så länge hon inte själv fattar hur illa hon behandlar ts.

Sedan det där med barnuppfostran, det ser jag som en helt annan sak men inte lika viktig i sammanhanget när ts blir utsatt för psykisk misshandel. Det måste fixas först.

För det första tycker jag att din sarkastiska lapp förtjänade ett lika sarkastiskt svar. Vilket antagligen var det du fick. Jag tycker inte det är rätt att trycka ner någon eller inte lyssna på dina önskemål om saker, men ett annat perspektiv slår mig här. Jag själv lyssnar Allan på min man när det kommer till barnuppfostran eller hans önskemål och det finns en grav anledning till varför - han har absolut NOLL KOLL på varken barnen, deras behov eller vad som behöver göras i hemmet. Han lyfter inte ett finger när det kommer till ungarna, men vill ändå prompt komma med diverse förslag om hur saker ska vara. Han genomför inte sina förslag själv heller, utan klagar bara på att jag inte tar åt mig. Kan detta vara en förklaring och att hon helt enkelt tröttnat?

Tycker du att be den andra förälders hålla käften låter som ett bra samspel och värderingar?

Föräldrautbildning kommer inte ändra hennes attityd till hur man samarbetar med sin partner kring barnen. Varför ska TS öht stå ut med en kvinna som beter sig på det sättet?

Vad är det gällande barnuppfostran som ni gör olika?

exempel:

Vid lämning på förskolan så lämnar hon inte barnen om de är det minsta ledsna. Då stannar hon tills de är okej med att hon går. Det kan ta en halvtimme. Ibland har hon gått hem med ett barn för det varit ledset vid lämning. Hon säger att hon ger barnen trygghet men alla utbildade jag pratat med säger att det leder till otrygga barn. Plus att det blir svårt att passa tider.

Hon vill inte att barnen ska lära sig somna själv på kvällarna. Det blir långa nattningar. Två timmar är ganska vanligt. Tre timmar i extremfall.

Hon ger ofta efter när barnen vill något och de börjar skrika eller bli ledsna.

Det är det nog ingen som skrivit som svar på det problem TS har. Sen har ingen sagt så heller som jag uppfattat det utan det är en lapp som man på ett skämtsamt sätt satt upp på kylskåpet. Oklart om barnen ens kan läsa.

Jag tycker inte att det är psykisk misshandel att bete sig som en idiot. Då finns det värre. Man har solklara problem i relationen här men att folk är idioter må så vara om det bara vore vuxna inblandade. Jag tänker på barnen.

Och ska man börja nånstans så finns faktiskt stöd att få. Man måste angripa det här från många håll och då kan ABC/Komet vara en lika bra eller dålig väg som någon annan, bara man kommer igång med nåt. Kanske är det en skitbra person som håller i det som gör en snabb analys av TS partner och direkt kan få ner henne på jorden i hennes ideer? Samtidigt går man på familjerådgivning så att man får stöd i att komma till tals på ett sansat sätt. 
Där det inte är okej med förlöjligande och förminskande härskartekniker osv.

Jag bara spånar, jag personligen hade dragit eftersom utsikterna till förändring hos någon som verkligen inte vill är ganska små. Men han här verkar ju inte vilja lämna så då får man väl försöka vara lite konstruktiv?

Nä hon var inte sarkastisk. Hon menade allvar. Även om hon själv kanske inte skulle säga "håll käften". Däremot kan hon säga andra nedsättande saker.

Jag hjälper själv till med allt hemma. Tjatar inte på henne men har varit väldigt bestämd några gånger. 

Ja, de blir otrygga eftersom hon räddar dem från en fara (tror barnen). 

Det här blir kul när de är tonåringar...