• Anonym (Hur??)

    Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?

    Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad. Jag ska alltså sitta med 4 barn som har två olika pappor och aldrig ha råd med något. Jag kan lika gärna avsluta livet nu på en gång. Jag kommer inte kunna göra karriär eller något. Jag trodde verkligen på oss två. Jag planerade att ta hans efternamn.  Jag har en tatuering med hans namn på. Jag kommer vara deprimerad på jobbet i månader och de kommer undra vad fan jag sysslar med. Han var de finaste tänkbara men nu är inget annat än jobbet och pengar viktigt för honom inte jag och inte våra barn. Ham är astrött jämt pga jobbet, och får panik av att vabba, vill lämna sjuka barn istället. Den första killen var spelberoende.  Ingen av dem gör hushållssysslor.  Hur går man vidare? Hur lever man med att man är så sinnessjukt misslyckad och förstör livet för sina barn?

  • Svar på tråden Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?
  • Core
    Anonym (Fembarnsmamman) skrev 2024-03-18 01:32:52 följande:
    Haha, va? Alltså, har du mer belägg för detta än "din krets"? Hade ju varit intressant att veta om det faktiskt finns forskning på detta...
    Nej det är min uppfattning bara, så jag vet inte hur det ser ut statistiskt. Men uppenbarligen väljer man inte partner med möda
  • Anonym (Häradsbetäckaren)

    Jag här 14 barn med 17 kvinnor. Inget problem alls.

  • Anonym (XXX)
    Anonym (Fembarnsmamman) skrev 2024-03-18 01:32:52 följande:
    Haha, va? Alltså, har du mer belägg för detta än "din krets"? Hade ju varit intressant att veta om det faktiskt finns forskning på detta...
    Det finns det faktiskt. Ombildade familjer spricker mycket oftare än kärnfamiljer. Jag minns inte procenttalen nu, men det var stor skillnad i alla fall.

    Det är inte så konstigt egentligen. Det är mycket arbete med att ha barn, man blir trött och sliten, man har för lite egentid och för lite partid, och det leder till bråk om att den andra måste steppa upp och göra mer alternativt dra hem mer pengar o.s.v..

    Blev dessa slitningar så allvarliga i kärnfamiljen där båda var föräldrar till alla barnen, och borde ha velat dem väl - så lär det inte bli enklare när den ena eller båda i familjen förväntas att dessutom ta hand om barn som INTE är hans/hennes/deras. Samt om styvsyskon som faktiskt INTE ÄR syskon, och inte har fått välja varandra, ska samsas - i värsta fall i en mindre lägenhet. Samt alla lojalitetskonflikter, när pengar och tid inte räcker till alla barn som det är.

    Lägg på bråk med ex, som ska vara med och bestämma om var barnen ska vara på lovveckan, hur jular och andra storhelger ska firas, när man får ta semester...
  • Anonym (XXX)

    TS, låt oss i alla fall slippa läsa här om tre år att:

    "Hjälp jag känner mig så misslyckad, nu har jag fem barn med tre olika män och det sista förhållandet knakar också i fogarna! Och jag som trodde att vårt lilla GEMEEENSAMMA KÄRLEKSBAAARN Ziggy/Jasmine skulle bli solstrålen som knöt ihop familjerna! Inte ens familjetatueringen med alla namnen som jag lät göra i svanken hjälpte!"

  • Anonym (Melker)
    Anonym (Häradsbetäckaren) skrev 2024-03-18 07:41:41 följande:

    Jag här 14 barn med 17 kvinnor. Inget problem alls.


    Bra jobbat!Du måste ha haft roligt.
  • Anonym (Kimchi)

    Ja du?! Det kan ju inte vara något nytt hur han fungerar. Hur tänkte ni nu? Väcka barnet gör att kolla om de kan lämnas till förskola? Barnet var ju rejält sjuk i dagar så inte fan kvicknar den till under natten. Det är mycket som inte fungerar här. Det mesta skulle jag säga. Du lär inte få honom att komma till insikt. Du får utgå ifrån vad du kan göra. Du var själv valt det. Fokusera på här och nu samt närmsta tiden. Lägg ingen energi på att jama om att vara singel för alltid, suicidera och vara deppig på jobbet. Lägg energin på lösning nu. Gärna en hållbar sådan. Barnens väl och ve är det viktigaste. Tatueringen får du lasra bort. 

  • Anonym (Melker)

    Tatueringen kan du ha kvar ,han är ju dina barns pappa,som minne av eran relation.

  • Anonym (Greta)

    skriv inte här på FL, du kommer mår ännu sämre om möjligt. Här puttar skribenterna en sista biten över kanten verkligen. Jag har tre barn med tre pappor. Lever med en av dem och alla pappor tar ansvar. hur ser det ut för dig? ställ krav på ett fint sätt från början och planera. 
    Har ingen kontakt med familj eller flera vänner då man är en **** i deras ögon. Lyft upp huvudet och skit i vad folk säger, du behöver inte berätta din historia för alla. Gläds åt de små sakerna i livet, som att du bor nära den där parken, att du kan baka nånting gått etc. 


    och ta hjälp av vänner i samma sits! 

  • Anonym (Göran.)

    Familjen är och ska vara nr 1. Alltid. 
    den ska man värna om. Det borde vara det viktigaste man har. 


    varför sälja sin tid  och liv till arbetsgivaren. Hur mycket du än ger vill AG alltid den ha mer. När det sen inte finns mer att ta så tar de det också. 


    då står man där utan jobb utan familj. 


     

  • Anonym (Göran.)
    Anonym (XXX) skrev 2024-03-18 08:09:36 följande:
    Det finns det faktiskt. Ombildade familjer spricker mycket oftare än kärnfamiljer. Jag minns inte procenttalen nu, men det var stor skillnad i alla fall.

    Det är inte så konstigt egentligen. Det är mycket arbete med att ha barn, man blir trött och sliten, man har för lite egentid och för lite partid, och det leder till bråk om att den andra måste steppa upp och göra mer alternativt dra hem mer pengar o.s.v..

    Blev dessa slitningar så allvarliga i kärnfamiljen där båda var föräldrar till alla barnen, och borde ha velat dem väl - så lär det inte bli enklare när den ena eller båda i familjen förväntas att dessutom ta hand om barn som INTE är hans/hennes/deras. Samt om styvsyskon som faktiskt INTE ÄR syskon, och inte har fått välja varandra, ska samsas - i värsta fall i en mindre lägenhet. Samt alla lojalitetskonflikter, när pengar och tid inte räcker till alla barn som det är.

    Lägg på bråk med ex, som ska vara med och bestämma om var barnen ska vara på lovveckan, hur jular och andra storhelger ska firas, när man får ta semester...

    Anledningen till att det är tungt stressigt jobbigt under småbarnsåren är pga att båda föräldrarna arbetar. 


     vill man inte torka barnrumpor byta blöjor pudra såriga  stjärtar ska man inte skaffa barn.


    men det har vi människor gjort i alla tider men inte arbetat samtidigt. Man behöver inte ha en mångårig akademisk utbildning för att förklara detta fenomen.

    dessutom så inser inte de akademiskt skolade att att det är fel att arbeta under småbarnsåren. 


    det är ju så enkelt att förstå. Är man mamma eller pappa så kan man inte samtidigt satsa på karriär och arbete. Det knäcker familjen och det knäcker individen 

    hade det ekonomiska systemet gynnat småbarnsföräldrar tror jag att det hade varit lyckligare familjer.  


    idag handlar det enbart om att arbeta arbeta arbeta. 


     

  • Anonym (XXX)
    Anonym (Göran.) skrev 2024-03-18 11:15:11 följande:

    Anledningen till att det är tungt stressigt jobbigt under småbarnsåren är pga att båda föräldrarna arbetar. 


     vill man inte torka barnrumpor byta blöjor pudra såriga  stjärtar ska man inte skaffa barn.


    men det har vi människor gjort i alla tider men inte arbetat samtidigt. Man behöver inte ha en mångårig akademisk utbildning för att förklara detta fenomen.

    dessutom så inser inte de akademiskt skolade att att det är fel att arbeta under småbarnsåren. 


    det är ju så enkelt att förstå. Är man mamma eller pappa så kan man inte samtidigt satsa på karriär och arbete. Det knäcker familjen och det knäcker individen 

    hade det ekonomiska systemet gynnat småbarnsföräldrar tror jag att det hade varit lyckligare familjer.  


    idag handlar det enbart om att arbeta arbeta arbeta. 


     


    Visst är det så, men inget blir bättre av att folk börjar reta sig på att de dessutom måste försörja NÅGON ANNANS barn. Få män skulle acceptera att deras nya fru eller sambo skulle bli hemmafru för att ta hand om sina barn sedan förr... Styvfamiljsfaktorn gör allt som redan är svårt, svårare. 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Göran.) skrev 2024-03-18 11:15:11 följande:

    Anledningen till att det är tungt stressigt jobbigt under småbarnsåren är pga att båda föräldrarna arbetar. 


     vill man inte torka barnrumpor byta blöjor pudra såriga  stjärtar ska man inte skaffa barn.


    men det har vi människor gjort i alla tider men inte arbetat samtidigt. Man behöver inte ha en mångårig akademisk utbildning för att förklara detta fenomen.

    dessutom så inser inte de akademiskt skolade att att det är fel att arbeta under småbarnsåren. 


    det är ju så enkelt att förstå. Är man mamma eller pappa så kan man inte samtidigt satsa på karriär och arbete. Det knäcker familjen och det knäcker individen 

    hade det ekonomiska systemet gynnat småbarnsföräldrar tror jag att det hade varit lyckligare familjer.  


    idag handlar det enbart om att arbeta arbeta arbeta. 


     


    Jag håller inte med dig. Om bara en arbetar så blir det ekonomiskt stressigt. Jag är själv i den sitsen sedan flera år tillbaka. Jag tjänar väldigt bra och min sambo är hemma med barnen. Det är precis så det går runt. Och dessutom vill min sambo att jag gör ungefär hälften hemma. Jag gör mycket men har liksom inte tiden att göra mer. 
  • Anonym (Lilo)
    Anonym (Häradsbetäckaren) skrev 2024-03-18 07:41:41 följande:

    Jag här 14 barn med 17 kvinnor. Inget problem alls.


    Haha, det var jävlar i min lilla låda bra jobbat!  Tungan ute
  • Anonym (Omg)

    Sorry men som man bäddar får man ligga. Hur kunde du vara så dum att du skaffade barn med mansbebisen? Det borde du upptäck innan. oansvarigt 

  • Anonym (Melker)
    Anonym (Omg) skrev 2024-03-18 12:57:13 följande:

    Sorry men som man bäddar får man ligga. Hur kunde du vara så dum att du skaffade barn med mansbebisen? Det borde du upptäck innan. oansvarigt 


    Så kan man tänka ,men det hjälper ju inte nu.Istället borde man fråga varför män beter sig på
    det sättet?Är det mera okej?
  • Bergegardh

    Alltså vill bara vrida lite på tankegångarna här. Vad jag förstår så är han arbetsnarkoman. Har han varit det sen du träffade honom eller har det kanske blivit starkare efter ni fick familj? 

    Hans sätt att tänka med erat barn är ju helt tvistat men hur är det annars? Om hans jobb inte blir lidande är han en bra pappa då? När han inte är helt utmattad hjälper han till då? 

    Att vara arbetsnarkoman på det sättet din man är, är inte riktigt friskt. Vet du vad som let honom dit? Är det att han vill vara bäst på jobbet eller är han rädd att ni inte ska ha råd att bo kvar i huset? 

    Kanske kan du nå fram till honom. Han är sjuk. Kanske hans beteende kommer från en ansvarstagande tanke som gått fel. Måste det vara slut eller kan du på något vänster rubba honom och sakta men säkert få honom på rätt väg. 

    När du var nyförlöst, var han förste man på jobbet dagen efter? Se tillbaka och se efter om du kanske missat något. Jag tänker att man tatuerar inte in ett namn på någon som bara tänker på sitt jobb och blir trött av det. 

  • Anonym (Fembarnsmamman)
    Anonym (Melker) skrev 2024-03-18 08:25:24 följande:
    Bra jobbat!Du måste ha haft roligt.
    Haha, speciellt att lyckas få fjorton barn med sjutton kvinnor tycker jag var imponerande 😆😆😆
  • Anonym (Fembarnsmamman)
    Anonym (Lilo) skrev 2024-03-18 11:46:06 följande:
    Haha, det var jävlar i min lilla låda bra jobbat!  Tungan ute
    Se föreg inlägg 
  • Anonym (Häradsbetäckaren)
    Anonym (Fembarnsmamman) skrev 2024-03-19 01:09:24 följande:
    Haha, speciellt att lyckas få fjorton barn med sjutton kvinnor tycker jag var imponerande 😆😆😆
    Jag tror det är rätt unikt!
  • Anonym (Fembarnsmamman)
    Anonym (Häradsbetäckaren) skrev 2024-03-19 07:01:52 följande:
    Jag tror det är rätt unikt!
    Indeed 😆
Svar på tråden Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?