Vill inte ha en pojke
Har två flickor och väntar en pojke. Vill inte ha en pojke. Vet inte om jag kommer ta till mig honom. Skäms över mina tankar, och vill inte känna sphär. Finns de nån som kan relatera?
Har två flickor och väntar en pojke. Vill inte ha en pojke. Vet inte om jag kommer ta till mig honom. Skäms över mina tankar, och vill inte känna sphär. Finns de nån som kan relatera?
Alla kanske inte borde bli föräldrar.
Känns som vissa av dessa trådar skapas för att uppröra - om så inte är fallet skärp dig! Ett jävla ilandsproblem är vad det är - finns barn med stora handikapp, cancer osv. En del säger att man inte kan rå för sina känslor men sök hjälp istället för att skriva dessa för många provocerade inlägg, eller skit i att skaffa barn. Att få barn är en gåva och barn är värda det bästa
Relaterar hårt.
Har två pojkar som jag älskar över allt annat, men när jag fick veta att jag väntade pojkar, så grät jag. Hade oerhört svårt att under graviditeten att förlika mig med att det var pojkar.
När dom väl var födda så var det ju inte främst pojkar jag såg, utan bara små bebisar, och dom var mina.
Och nu när dom är större så är det ju inte heller främst pojkar, utan mina älskade X & Z.
Precis. Att vara gravid kan ju kännas väldigt abstrakt. Man vet inte vem som är där inne och hur den personen kommer passa in i familjen. Då kan det nog vara enkelt att få för sig att ena könet är bättre än det andra och att det känns jobbigt och ovant att få en pojke när man bara har flickor. Mina föräldrar trodde stenhårt på att jag var en pojke, de hade valt ut ett killnamn och allting, och ut kom en tjej. Självklart blev de lika glada för det.
Folk är väldigt hårda och svartvita här i tråden, mot nån som dessutom inte VILL fortsätta känna som hon gör utan söker hjälp och stöd. Det är ju sjukt.
Snälla ts, ta inte åt dig av alla som skriver elaka saker, du kan inte styra vad du känner. Be om hjälp, för som du ser i tråden är du inte ensam om att känna så här och det finns hjälp att få.
Till alla er som är hårda, vill vi ha människor som vågar be om hjälp när de mår dåligt över något kan vi inte dömma utan får försöka ge konstruktiva kritik. Tänk även på att ts har massa graviditetshormoner som spökar och hon mår redan dåligt över detta. Skäms på er istället!
Snälla ts, ta inte åt dig av alla som skriver elaka saker, du kan inte styra vad du känner. Be om hjälp, för som du ser i tråden är du inte ensam om att känna så här och det finns hjälp att få.
Till alla er som är hårda, vill vi ha människor som vågar be om hjälp när de mår dåligt över något kan vi inte dömma utan får försöka ge konstruktiva kritik. Tänk även på att ts har massa graviditetshormoner som spökar och hon mår redan dåligt över detta. Skäms på er istället!
Precis. Att vara gravid kan ju kännas väldigt abstrakt. Man vet inte vem som är där inne och hur den personen kommer passa in i familjen. Då kan det nog vara enkelt att få för sig att ena könet är bättre än det andra och att det känns jobbigt och ovant att få en pojke när man bara har flickor. Mina föräldrar trodde stenhårt på att jag var en pojke, de hade valt ut ett killnamn och allting, och ut kom en tjej. Självklart blev de lika glada för det.
Folk är väldigt hårda och svartvita här i tråden, mot nån som dessutom inte VILL fortsätta känna som hon gör utan söker hjälp och stöd. Det är ju sjukt.
Har två flickor och väntar en pojke. Vill inte ha en pojke. Vet inte om jag kommer ta till mig honom. Skäms över mina tankar, och vill inte känna sphär. Finns de nån som kan relatera?