V.V.S.-tråden -Våga Vägra Skov! Tråd nummer 9!

Igår låg jag i badet och tänkte att nu orkar jag inte mer, nu går jag och super sönder den lilla leverfunktion jag har kvar så att det är över för jag ORKAR inte vänta mer och jag ORKAR inte vara så där stark och duktig efter transplantationen som man måste vara och äta massor av mediciner som kan ge läskiga biverkniningar och vara rädd för avstötningar.

Men...

Det går ju inte då jag har min dotter och hon kommer alltid först och hon behöver mig.

Är väl inte konstigt att man bara bryter ihop ibland och känner att man inte mäktar med situationen-det är ju helt sjuk och konstig!

Idag känns det bättre och återigen hoppas jag på att få samtalet och vill att de ska ringa så snrt som möjligt så att jag får börja komma tillbaks, det är tur att jag har så mkt att leva för för annars hade det varit så enkelt att sluta kämpa.

Ja det var lite upplyftande helgläsning...

Ta hand om er och extra kramar till er som har det jobbigt. Tänker på er!

*kram* mumlin

Vi måste ju få trilla ihop ibland, det är bara mänskligt. Du lever i en situation som är så nervpåfrestande att hälften hade varit nog för att få de flesta att bryta ihop

Hoppas samtalet kommer snart

*kram*

Dalkulla: Stor kram vännen! Har hört att Imurel kan ta upp emot 3 månader för full effekt. Hur länge har du tagit Imurel nu? Kämpa på, det kommer bli bättre men jag förstår att det känns tungt.

Mumlin: Åh, mitt hjärta gör ont när jag läser om din situation. Är så glad att du har en fantastisk man och underbar dotter som hjälper dig att hålla kvar glöden och kämpa. Du ska se att det är värt det och jag med hoppas att samtalet kommer snart. Och du kommer fixa tiden efter också för då är du på väg tillbaka. Stor kram till dig å.

Kramar till alla. Jag ska umgås lite med sambon nu men jag tänker på er allihopa. Magen känns bättre igen tack och lov men uppdaterar er mer imorgon.

Kramar tillbaks på fru u och lällas!

Okej, trodde du fick det samtidigt. Hoppas du får nåt som hjälper i alla fall

bcsvensk: Tack!

Ah tusan, det var intressant. Det ska vi helt klart kolla upp den dagen det blir aktuellt (de gillar ju att ta bort förmåner så allt kan ändras snabbt)

Jo, vi sätter väl igång med hormonbehandlingen i december/januari. Först måste dock lägenheten renoveras (från fukt/mögel-skadan). Orkar liksom inte dra i bägge ock.

+ att jag har skrivit till matilda-teamet som handhar förlossningsskräck för jag vill veta innan jag blir gravid att jag får kejsarsnitt (jag tänker inte föda vaginalt och riskera att gå ännu mer i sönder)

Tarm-läkaren hittade i alla fall värktabletter jag kan ta som gravid (doloxene) så min värsta skräck (att gå nio-tio månader i hemsk smärta) har i alla fall kommit på skam

Har nere i min lilla storstad kan man faktiskt få hjälp om man har småbarn. Kommunen har något som kallas familjestödjare, tyvärr är det bara min stad i hela avlånga sverige som erbjuder detta.