2-3årstrotset Stödgrupp

Kan passa på att vädra lite här också. Vår 2,5-åring är på de flesta väldigt otrotsig men just nu har han hamnat i en trotskurva, helt klart. Kan bryta ihop, vill ibland inte äta middag, igår skulle han kasta allting osv. För det mesta funkar det ju med lugnt bemötande, och tålamod behövs Häromdagen blev vi skitsura på varandra när han hällt ut en massa stenar på golvet som han vägrade plocka upp, men efter lite trixande och humor så fick vi upp dem. Det gäller oftast att göra saker lite lekfulla, som att räkna hur många stenar det var eller liknande. Eller att göra påklädningen till en busig brottningsmatch med glimten i ögat. Fast man känner sig ju inte alltid så leksugen.

Jag brukar försöka tänka på att han vill klara saker själv, och när han får klä på sig själv eller liknande så brukar det också gå bättre.

Hej alla! Den här tråden lägger jag till i mina favoriter! Vad underbart att kunna ventilera lite emellanåt. För ibland känns det riktigt riktigt tungt att vara mamma..

Anouschka: Förstår precis vad du känner. Min son vägrar ta på sig ytterkläderna, jag tar på han slänger av. Fel jacka, fel skor..... Han har blivit väldigt bestämd över vad han vill ha på sig. Blir hal som en ål vid påklädning. Alla tappar humöret emellanåt. Du ska se att du kommer att bli bemött av ett stort leende när du hämtar din dotter, som säkerligen glömde ert gräl redan när du stängde dörren till dagis.

Jag har en vän som är barnpsykolog. Gissa om man utnyttjar den relationen ibland... Enligt henne så ska man ej sätta barn i 2-3 års åldern i "skamvrån" eller stänga in dem på sina rum. De förstår inte kopplingen till "brottet" och känner sig bara utestängda. Vad man kan göra istället om de till exempel slår en är att flytta bort dem så att de inte når en och förklara varför man måste flytta på dem. Jag har självklart gjort "fel" och stängt in på rummet med buller och bång när lillebror under första halvåret skrek varje natt... Men jag inbillar mig att det mesta går att reparera och gör ej så längre.

En annan sak som hon tipsat mig om är att man ska sätta ord på barns känslor när de är arga. Ofta förstår de inte sina egna reaktioner och att då hjälpa dem med att förklara varför de är arga och säga att det är helt ok att vara arg, men det är inte ok att bete sig illa, är ett bra sätt. Funkar faktiskt här hemma.

Puma82: Min son har haft en period på ett kanske två månader när han betedde sig precis sådär ganska ofta. Jag gjorde precis som du gör, och nu har det hela lagt sig.

Ah, idag har vi haft en riktigt hemsk eftermiddag.
Allt var "nej" och "vill inte" och gråt och skrik.
Pust. Har försökt med allt. Bad, baka kakor, rubbet.
Inget funkade, till slut var han så slut så han la sig frivilligt kvart över fem. För natten. :)
Stackarn, kan inte vara lätt att vara i trotsåldern.. :)

isbi: tack för kloka tankar från din psykologvän. Det är ungefär så vi gör, tror jag. Jag tror inte alls på skamvrår eller liknande för övrigt. För egen del vet jag inte heller alltid varför jag blir arg, sur, irriterad och det är klart att min 2,5-åring funkar likadant ibland!