Skilsmässa när bara en vill? Hur går det till?

Det har varit tufft för oss på olika sätt, men jag har aldrig tvekat i grunden på vårt äktenskap. Aldrig. Och det som varit jobbigt går att lösa som jag känner. Vi har aldrig gapat och skrikit åt varandra. Problemet är tror jag att han faktiskt inte sagt vad han tycker i all lägen. Han har inte varit tydlig på det sätt som hade vbehövts. Och sedan när det är försent, ja då säger han en massa saker som han borde ha tagit upp till diskussion för länge sedan. Vad gör man då?

Ofrivillig barnöshet och arbetslöshet (jag) har påverkat oss en hel del. Det har varit tufft.

Så jobbigt, så var det men mina barns pappa också, han sa itne alltid vad han tyckte och om han gjorde det så uppfattade jag inte alltid det! Men det kom fram när vi var på familjerådgivning att han tyckte att jag bestämde helt för mkt, jag visste väl att jag var rätt så dominat i det förhållandet men inte att han upplevde det så!!!

Och nu verkar det vara för sent. Vad gör man då? Hemskt är det. Det här var verkligen inte vad jag önskade min lilla dotter. Tänk om jag hade vetat det här när hon föddes för ett år sedan. Jag hade inte trott på det om någon sagt att vi skulle separera. Aldrig!

Ja, livet är bra konstigt! När min dotter fyllde 10 år för några månader sedan så tänkte jag på den dagen hon föddes! Om en spåkvinna hade sagt till mig om 10 år kommer du leva och vara jätte lycklig med en annan man och dina barns pappa kommer att ha gift sig och fått en son med en annan! Jag ahde aldrig trott på henne. Men så är livet för mig idag och jag mår bra!!

Prata prata och åter prata med honom kräv att han berättar allt hur han tänker och känner..
Och är det så att det inte finns något att bygga på så låt honom gå!

Om jag bara visste hur det skulle bli... Var faktiskt till en spågubbe och han sade att vi inte kunde bli lyckliga ihop... Deprimerande... Men om jag visste att "om ett år kommer jag att träffa Mr Right och leva lyckligt med honom resten av mitt liv", jag då skulle jag liksom kunna uthärda på ett annat sätt. Men nu, snart 40 år, snuvad på familjelivet och ingen chans att hinna få syskon till dottern.. Usch. Allt är hemskt.

Så tänkte jag också! Jag kommer aldrig att träffa någon!
Men tänk jag har träffat mannen i mitt liv, tror tom att jag älskar honom er än vad jag gjorde med barnens pappa( hemskt jag vet får samvetskval bara av tanken)

Självklart kommer du att träffa någon, det gör man fast att man inte tror det!

Hnaden på hjärtat har du varit helt lycklig med honom?

Så tänkte jag också! Jag kommer aldrig att träffa någon!
Men tänk jag har träffat mannen i mitt liv, tror tom att jag älskar honom er än vad jag gjorde med barnens pappa( hemskt jag vet får samvetskval bara av tanken)

Självklart kommer du att träffa någon, det gör man fast att man inte tror det!

Hnaden på hjärtat har du varit helt lycklig med honom?

Så tänkte jag också! Jag kommer aldrig att träffa någon!
Men tänk jag har träffat mannen i mitt liv, tror tom att jag älskar honom er än vad jag gjorde med barnens pappa( hemskt jag vet får samvetskval bara av tanken)

Självklart kommer du att träffa någon, det gör man fast att man inte tror det!

Hnaden på hjärtat har du varit helt lycklig med honom?

Men varför måste du i framtiden kunna säga det. Hur kommer du att gynnas av att det inte var ditt beslut? Är det för att straffa honom om han bestämmer sig för att det var ett misstag (vad var det jag sa?) eller är det för att få kontroll något som betyder något för honom? (Det var inte jag som ville skiljas så jag tycker jag kan få huset/barnen/hunden)