Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Lisafisan: JÄttekonstigt med bara en veckas sjukskrivning!!! Jag var helt hemma i fyra veckor och deltid i ytterligare tre tror jag, gällde efter båda operationerna!
Tycker absolut inte att du ens ska prova att jobba om du inte känner dig ok, ta kontakt med sjukhuset och får ett läkarintyg!

Uscha vad jobbigt ni har det!!! Så borde det inte få vara!!!

Isa: det verkar riktigt jobbigt för dig just nu. Det blir bättre - jag lovar!! Både i underlivet och i själen. Det är jusuper jobbigt att behöva vänta och slå sig fram när man vet att man har rätt ifrån början. I mitt fall tro jag dock att väntan har varit bra. Från början kunde jag knapt stå upp heller innan det började skava och tynga. Att jag fick hjälpa till med avföringen (trycka på innifrån) det kunde jag liksom leva medmen att knapt kunna gå ut med barnvagnen innan man blev påmind. Den är jättetrist. Men efter 6 månader ungefär började det KÄNNAS bättre i underlivet. Alla problem fanns kvar med det kändes mindre. Det var i samma veva som jag började smörja med Östrogensalva (finns receptfritt på apoteket och är lokalverkande och skulle inte påverka resten av kroppen så som mjölkproduktion t.ex - vilket den inte heller gjort) och det gjorde allt lite mindre känsligt. Sedan fick jag också kontakt med en uroterapeut som var helt toppen! Bästa av alla jag träffat i den här karusellen - tveklöst. Hon tog sig verkligen tid till att berätta om hur läkningen i underlivet fungerar och visade en del enkla grepp som jag kunde ta till när det gällde kisseriet och avföringen. Bl.a. berättade hon att det tar upp emot ett år för underlivet att rätta till ärrvävnaden och låta alla nerver hitta rätt ställe igen. Hon rekommenderade mig verkligen en operation men hon rekommenderade också att vänta i ett år för att allt skulle kunna hitta rätt - för att få bästa tänkbara resultat efter operationen, annars kunde operatören inte se riktigt hur resultatet skulle bli menade hon.  Sedan hjälpte hon mig att våga ha sex igen. Jag kände mig så unken och slapp där nere att det inte kändes kul alls. Men hennes motivation var att sex är en utmärkt massage och blodet som strömmar dit är jätteviktigt för läkeprocessen.  Jag berättade det för min man och tro det eler ej ;) Han tyckte det var toppen att han skulle få vara med och hjälpa till i min läkeprocess.

Sedan är min stora tröst denna tråd. Jag har inte skrivit så mycket men läst desto mer. Att få höra/läsa att man inte är ensam är så skönt.

Sköt om er allihop.

OBS att det fattas en massa bokstäver när jag skrivfer beror på att ena dotten hällt te med honung i tangentbordet och alla tangenter är lite "slöa" efter det.

Pyttis: Jag ringde till KK idag för att få förlängd sukskrivning men har inte hört något efter det. Jag tycker också att det verkar konstigt. Svaret jag fick är alltid lika nedlåtande "du är ju så ung - det bore inte vara några problem". Nåja. Jag talade med min arbetsgivare och de sa att jag kan få semester en vecka om det inte löser sig så en vecka till blir jag hemma i alla fall.
Jag passade också på att fråga om vilken sorts tråd de använt och hon sa att det var den sorten som löser upp sig efter 10 dar. Det kändes inte tryggt - två månaders trådar låter mycket säkrare. Men det är ju lite svårt att ändra på nu.

Tack Lisafisan för dina råd! Jag ska verkligen försöka ta till mig vartenda ord och försöka börja tro på att jag kan bli bra igen. Är bara så dystert nu... Men, som ni säger så är jag ju bara i början och det är väl då man reagerar så här. Nu har jag brutit ihop- nu måste jag gå vidare... Ska försöka... Känns iaf mkt bättre när jag läser och får stöd av er här i tråden! Tack för att ni finns!

Hej. Far jag vara med har lite? Har just fatt diagnos framfall och lider aven av urininkontinens. Men ska fa hysterectomi for att fixa framfallet och da ska de ocksa satta in ett nat i slidvaggen for att stabilisera urinroret.

Hur behandlas framfall i Sverige? jag bor i USA och har gavs jag valen att inte gora nagot alls eller att operera, dvs ta bort livmodern helt.

Eftersom jag och min man redan har fyra barn och vi inte har planer pa fler anda, plus att jag ar 40 ar sa kanns det helt ok att ta bort livmodern.

Iallfall, tankte det kunde vara bra att bolla lite tankar med andra i liknande sits.

välkommen Saargr!
Ska försöka svara på frågan om hur op görs här- det är ju beroende på vad för sorts framfall man har är det slidväggarna cystocele eller rectocele så stabiliseras väggarna upp med tråd i den egna bindväven först o främst(nät kan sättas in vid recidiv o helst då man är lite äldre) har man livmoderframfall så kortas livmodertappen oftast först o främst annars tas hela livmodern bort, men tror de är lite mer försiktiga med det här, då risk finns för framfall av urinblåsa o tarm finns då tarmarna lägger sig där livmodern suttit förut. Vid urininkontinens görs nog samma med något band som ska stabilisera upp- har bara läst- vet inte så mycket om det
Själv ska jag snart ta bort livmodern med men av andra orsaker,( men iofs så tror jag den sjukit ned lite) är nervös för op som är om 3 veckor- har du fått op tid?

Läkaren jag träffade igår ringde upp strax innan 18 och berättade att hon pratat med rätt läkarteam och att de beslutat att sätta upp mig på väntelistan för operation direkt eftersom att hon lätt kunde konstatera att det var bakre framfall. Så nu har jag operation om typ 3mån, ev lite längre då ackis inte lyckas hålla vårdgarantin och den första läkaren personligen inte tyckte att jag skulle vända mig till sthlm, då dessa kirurger var så bra och kunniga. haha

Åh vad bra! Ringde KK idag för att försöka få gå till en gynekolog på efterkontroll istället för till BM. Hon läste bl.a. i min journal från förra besöket och då fick jag veta att jag även har en försvagning mot ändtarmen. Inte konstigt att jag inte haft någon kraft på toaletten att göra nr 2. Så- chock igen alltså. Ikväll kommer en kompis och håller mig sällskap och motar bort den värsta ångesten... Usch, och inte har läkaren ringt tillbaka heller så jag vet inte hur det blir...

Pyttis och So nine!
har en fråga till er, vi op ju samtidigt för nu 8 mån sen så jag har en fråga till er, har ni känningar så här långt efter op i rectumväggen (nu är ju iofs min op värdelöst gjord då det aldrig blev tillrättat men..) jag kan nästan ha som ont i min o att det som sticker o grejar där- tycker att det är så konstigt så här långt efteråt- därför undrar jag om ni har liknande eller är det fortfarande nån läkningsprosess på djupet....?