Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Ja, det känns jätteskönt att det faktiskt "var någonting", om ni förstår vad jag menar. Jag har ju en löjligt låg smärttröskel och var rädd att läkaren skulle säga att det bara var att leva med för så har "alla". 

Hemligkvinna: Jo, jag är medveten om att det är mycket som kan gå snett eller inte alls men jag tror på operationen intill motsatsen är bevisad. Jag är överlag en rätt positiv prick som inte tar ut sorger i förskott. (Däremot inte sagt att jag inte läser på om komplikationer, tvärtom, jag är nästintill sjukligt välgooglad inom området.)

En njurbäckeninflammation är en urinvägsinfektion som gått upp i njurarna. Det är rätt svårt att missa - man får hög feber, frossa, illamående och helt sjukt ont i ryggen över njurtrakten. Det är ett akut tillstånd som måste behandlas med antibiotika så snabbt som möjligt annars finns risk för blodförgiftning och njurskador.

Ni kanske kan ge mig tips och råd om hur man får vardagen att gå ihop efter operationen. Så vitt jag har läst mig till får man inte lyfta tungt en lång tid efter operationen. Jag har en 1,5-åring på knappa 13 kg, en fyraåring (som jag ytterst sällan lyfter, iofs) och en man som ofta jobbar kvällspass vilket innebär att jag tar allt kvällsbestyr med upp och ur spjälsäng, matstol, bilstol, vagn... Hur löser man det lite smidigt? Hur har ni gjort?

Krasch. Har märkt att jag gradvis fått svårare att tömma blåsan och med lite puttande idag kom det ut en del, kändes verkligen inte bra inuti… 

Tog en spegel och kollade. Främre väggen ser värre ut än någonsin. Det är nästan på väg ner ut!
Detta skulle ju inte ens opereras, "bara" en TVT,  baktill och fixa trasiga mellangården.
Vad ska jag göra nu?

Jag lyfte nästan ingenting. Vår dotter var ca 18 månader och hon fick själv klättra i och ur vagnen och bilen så spände jag fast. Bytte blöja på golvet osv. Maken lyfte det mesta annars.

paincake
Börja redan nu och byt ut sängen för den minsta, så att hen hinner vänja sig vid att gå i och ur själv.
Vi har bytt säng tidigt, mest för att mina klättrat ur extremt tidigt och att jag då bedömt risken som mindre med juniorsäng.
Då slipper du det lyftet. Blöja byts på golvet, alt om det går att klättra upp själv till skötbordet. Du kanske kan ha en pall eller stol där?

När ni ska äta kan den minsta klättra upp på en stol och sedan vidare upp på bordet, för att sedan klättra ner i sin matstol. Så gjorde jag när minsta var liten, men då pga kronisk hemsk foglossning.

Du kommer inte kunna lyfta alls. Absolut nolltolerans i ca 3 månader.

Tack för alla tips! Guld värt!

Det låter svårt att hålla sig från att lyfta sina barn i tre månader men man får väl göra så gott man kan... Har ni klarat det, ni som är opererade? Utöver vardagssituationer som blöjbyte och nattningar, hur har det funkat på lekplatser? Handla? Plötsliga situationer (barn som trillar, springer iväg etc)?

Jag lyfte nästan ingenting! Gick inte till lekplats etc själv. Maken handlade allt, samt skötte tvätt och städ. Det är superviktigt att du inte lyfter för då riskerar du att förstöra alltihop!

När barnen var ledsna satte jag mig ner och lät dem krypa upp i famnen istället för att lyfta upp dem. Jag var inte själv mer än nödvändigt.

Paincake- min sambo jobbar dygn och jag var helt sjukskriven efter min op i 5 veckor. De gånger han jobbade var en väninna hos mig. Jag var aldrig ensam med barnen en sekund faktiskt. Sonen var 11 månader och dottern 3 år när jag opererades.

Min man har pratat med sin arbetsgivare om att få "kontorstider" en period så barnen kan vara på fsk och vi slipper ett allt för högt inkomstbortfall. Det låter vettigt att ta så mycket hjälp som möjligt av närstående. Ska prata med släkt och vänner för att se vad som kan göras.

Hej, jag har träffat Nina K på Danderyd och hon tyckte att jag behövde träffa en terapeut hos dem för att prata om operationen, nån annan som fått göra nåt sånt? Sen undrar jag om nån känner till F Hjern på samma mottagning och om han är bra?