Vi som sökt utbildning på högskolan VT 2010

det är FÅ 19 åringar som har upplevt mer i livet än en 40-åring och frågan är om de 19-åringarna verkligen är lämpade att bli pyskologer.
Har man vi 19-års ålder upplevt så mycket saker är man nog inte riktigt redo att ta sig an andra människors psyke och välmående heller, men ingen regel utan undantag så klart. NÅgot som skulle kunna avgöras med hjälp av intervjuer och lämplighetstester.

Som sagt..jag fick en socialbidragshandläggare som var precis färsk från skola, 23 år och det gick käpprätt åt helvete, hon påstod saker som sen inte var sanning, vilket resulterade i att jag inte fick några pengar på tre månader... jag trodde ju på henne herregud, det var hennes jobb. Sen pratade jag med den handläggare jag haft innan, som gått i pension och råkade få veta att tjejen inte kollade upp saker riktigt.. ett rötägg ja visst (och de har ingen ålder) men när jag sen försökte förklara för henne att hon inte FÅR plocka saker tomt ur luften för jag fick vända på varenda krona för att ge min son mat så svarade hon:
"Jag har varit student så jag vet hur det är att ha lite med pengar, nu har ju jag inget barn men jag har hund och min pappa skickade inte alltid pengar som han lovat".?!?!?!?!? URsäkta.. *S*

en lika ung psykolog skulle jag aldrig lägga mitt liv på soffan för... NEVER.

Jag tror att arbetserfarenhet är bra eftersom man får den insikten hur man fungerar med andra människor och vilka styrkor och brister man faktiskt har. Arbetsmarknaden är inte säker och genom den får man känna av besvikelse, hur det känns att ha något och hur det känns att vara utan och vara maktlös, hur man blir bemött av biståndshandläggare, psykolog etc. Man får känna av hur det är att vara på den andra sidan.

Jag kan tänka mig om man är som 23, socionom och har bara ägnat sitt liv åt studier och fått jobb ganska direkt. Det kan vara svårt att sätta sig in i en motsatt livssituation och då kanske man inte gör/ger tillräckligt man kanske tar sin yrkesroll för givet och även kanske tror för mycket om sig själv, att man är bättre bara för att man har sin utbildning. Jag tycker att alla borde uppleva hur det är ett vara en vanlig arbetare, att känna sig ibland maktlös där och om man sen utbildar sig då tror jag att man blir mer ödmjuk i sin nya yrkesroll. Det är lätt att missbruka sin yrkesroll om man är utbildad på en sådan nivå men om man sen har arbetserfarenhet innan studierna, det skapar en medveten, en distans till en själv som man kan använda sig av för att inte "hamna i den fällan".

Några som ska läsa till lärare i vår?

Hm, innebär det att det kan vara en stor nackdel att se ung ut när man är psykolog? Jag är 29 och ska börja utbildningen nu, så kommer ju vara en bra bit över 30 när den är klar men jag ser hemskt ung ut. Så pass att jag får barnbiljetter på bussen (de frågar inte ens) och personalen på förskolan där min son går frågade i smyg min mamma hur gammal jag egentligen var =S

ha haha....

Frågan är ju hur gammal du ÄR och inte hur du ser ut... är man i en sits då man behöver psykolog så lyssnar man ju på hur personen uttrycker sig också... och en 30+ har annat sätt att föra sig och tala än en 24-åring.
Sen får du väl kanske anstränga dig på jobbet och klä dig lite mer vuxet eller nåt.
Har en släkting som fick visa leg på bolaget en bit efter 40 år trots att hon då hade döttrar som var tillåtna att handla där, men hon har faktiskt aldrig haft problem i sin yrkesroll där hon jobbar inom vården i en ganska tung roll. Där klär hon sig inte, och sminkar sig inte på det viset hon gör när hon är ute privat, utan mer proffessionellt-kan ju spela in.

Hehe, jo jag får lära mej att klä mej så jag ser äldre ut. Har dock verkligen ingen koll på sånt (klär mej som en tonåring typ) men jag får anstränga mej =) Är ju en hel del år kvar också förstås, kanske hinner åldras lite =P

Annars kanske man får presentera sig med namn och ålder till sina patienter =D

hmm när man tackar JA till platsen klickar man bara på tacka ja och så är det klart känns så osäkert

ska man inte göra mer än så?? får man hem papper/kallelse osv eller vad händer nu??

 haha vilse i pannkakan här

du klickar bara ja.... sen brukar det stå någon form av meddelande längst ner på din sida på studera.nu...

du får hem papper med kallelse till registrering och upprop

tack :-P

tänk så enkelt det kan vara

Kom in på första urvalet i år igen (socionom), men är även detta år tvungen att tacka nej. Ska börja en ny tjänst i norge, och kan inte kombinera heltidsstudier 7 mil åt ena hållet med ny tjänst 6 mil åt andra hållet. Synd, men jag får göra om det nästa år. För mig är det nämligen viktigt att ha ett jobb samtidigt, så jag kan jobba en del o ta en del tjänstledigt. Funkar eftersom socionom bara är ca 2 dagars föreläsningar per vecka. Men man kan inte börja en tjänst gnm att ta tjänstledigt.