Jesus Mirakel Tråd 3

Jeftas dotter

Efterlikna goda föredömen

Bibeln nämner en ung person som var sina föräldrars "enda barn".

Slå upp Domarboken, kapitel 11, verserna 29-40, och läs berättelsen om Jeftas dotter.

Jeftas dotter kände sig uppenbarligen inte ensam, eftersom det sägs i bibeln att hon hade "väninnor". Hon var tydligen inte heller ett bortskämt eller självupptaget barn. När hon fick sig förelagt att handla i överensstämmelse med sin fars löfte, var hon villig att sätta Guds intressen före naturliga önskningar som att gifta sig och få barn. Många ungdomar i våra dagar följer hennes exempel.

En av dessa är Thorsten, som nu ägnar sig åt heltidstjänsten vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Europa. Han säger: "Om jag hade haft syskon, skulle jag förmodligen ha sluppit vissa problem. Å andra sidan kanske jag aldrig skulle ha upplevt alla de lyckliga stunder som jag nu kunde tillbringa med mina böcker, och jag skulle kanske inte ha utvecklat den djupa uppskattning av sanningen, av det kristna brödraskapet och av tjänsten som jag nu känner. Jag tycker fortfarande om att vara ensam ibland. Men jag känner mig inte ensam, för jag har lärt mig att hålla mig fullt sysselsatt. Jag är inte längre ett ensamt barn - åtminstone inte alldeles ensamt."

Ja, precis som Jeftas dotter och Thorsten kan du finna lycka, trots att du är enda barnet.

Bibeln belyser väl vilken verkan föräldrars exempel har.

 Jefta, som användes av Jehova till att leda israeliterna till seger över ammoniterna, var också far till en dotter.

Skildringen av Jeftas svar till Ammons kung visar att Jefta ofta måste ha läst berättelsen an hur Jehova hade handlat med Israel.

Han kunde obehindrat citera ur den, och han visade stark tro på Jehova.

Hans exempel hjälpte utan tvivel hans dotter att utveckla den tro och självuppoffrande anda som kom till uttryck när hon förband sig att resten av sitt liv tjäna som en ogift kvinna, hängiven Jehova. - Domarna 11:14-27, 34-40; jämför Josua 1:8.

Skall Jefta verkligen offra sin dotter?
Nej.
Det kan inte vara det han menar. Jehova avskyr bokstavliga människooffer, en av kanaanéernas onda sedvänjor. (3 Mos18:21; 5 Mos 12:31)
Jehovas ande verkade på Jefta när han avlade sitt löfte, och Jehova välsignade också hans strävan. Bibeln talar väl om Jefta för hans tro och för den roll han spelade i samband med Guds uppsåt. (1 Sam 12:11; Hebr 11:32–34)
Ett människooffer, ett mord, är således fullständigt uteslutet.
Vad tänkte då Jefta när han lovade att offra en människa åt Jehova?

Jefta menade av allt att döma att han skulle överlämna den som mötte honom till att odelat tjäna Gud.
Den mosaiska lagen gav rum för möjligheten att helga själar åt Jehova.
Kvinnor tjänade till exempel i helgedomen, kanske med att hämta vatten. (2 Mos 38:8; 1 Sam 2:22) Man vet inte så mycket om denna form av tjänst eller om hur vanligt förekommande den var. Jefta hade av allt att döma en sådan speciell och varaktig tjänst i tankarna när han avlade sitt löfte.

Både Jeftas dotter och senare pojken Samuel samarbetade för att fullgöra sina gudfruktiga föräldrars löften. (1 Samuelsboken 1:11)
Som en lojal tillbedjare av Jehova var Jeftas dotter lika övertygad som sin far om att löftet skulle fullgöras. Det var ett stort offer, eftersom det innebar att hon aldrig skulle kunna gifta sig.
Hon grät över sin jungfrudom, eftersom varje israelit ville ha barn för att bevara släktens namn och arvedel.
 För Jefta innebar fullgörandet av löftet att han förlorade sitt älskade enda barns sällskap. (Domarboken 11:36–39)

Den här trogna flickans liv var inte utan mening. Heltidstjänst vid Jehovas hus var ett utmärkt, tillfredsställande och berömvärt sätt för henne att ära Gud. ”År efter år gick” därför ”Israels döttrar ut för att lovorda gileaditen Jeftas dotter”. (Dom 11:40)
Och Jefta gladde sig säkert över hennes tjänst för Jehova.

Många bland Guds nutida folk har valt ett liv i heltidstjänsten som pionjärer, missionärer, resande tjänare eller medlemmar av en Betelfamilj.
Detta kan innebära att de inte kan träffa sina familjemedlemmar så ofta som de skulle vilja. Men alla som är berörda av sådan helig tjänst för Jehova kan glädja sig. (Psalm 110:3; Heb 13:15, 16)

Elfenben från mammutar

När elefanterna kom upp på listan över utrotningshotade djur, föll elfenbensmarknaden i världen ihop. Men hellre än att själva bli utrotade har de som handlar med elfenben hittat en annan källa att hämta elfenben från: mammutarna. Detta stora, långhåriga djur fanns i stort antal i nordliga trakter tills det dog ut för tusentals år sedan. Men enligt The Wall Street Journal gissar experter att det finns omkring tio miljoner mammutar som fortfarande ligger nerfrysta i isen och tundran i Sibirien. Det är inte ovanligt att de rullar ut, helt intakta, från eroderande flodbankar och arktisk is som förskjuts. Elfenbenssnidare lägger nu snabbt beslag på mammutbetar, och priset för mammutbetar har stigit våldsamt. Viltvårdare oroar sig emellertid för att detta sätt att hålla elfenbensmarknaden vid liv bara ökar risken för att de elefanter som finns kvar också kommer att utrotas

Ett annat bevis för syndafloden tycks finnas i det fossila vittnesbördet.

Enligt detta fanns det en gång stora sabeltandade tigrar med sina jaktmarker i Europa, hästar större än några nu levande som strövade omkring i Nordamerika och mammutar som sökte efter föda i Sibirien.
Sedan dog däggdjursarter ut över hela världen.
Samtidigt blev det en plötslig klimatförändring.
Tiotusentals mammutar dödades och snabbfrystes i Sibirien.*
Den välkände Alfred Wallace, som var samtida med Charles Darwin, ansåg att en sådan omfattande ödeläggelse måste ha orsakats av någon extraordinär världsomfattande händelse.’
Många har hävdat att denna händelse var syndafloden eller den stora översvämningen.

* Enligt en beräkning fem miljoner.

Röntgen av mammutunge

Ryska forskare har tagit utförliga bilder av en mammuts inre organ.
Mammutungen, som var tre till fyra månader när hon dog, var intakt när hon hittades i isen i Jamalo-Nenetien, en region i norra Ryssland. ”Det här är det bäst bevarade exemplaret, inte bara av en mammut utan av något förhistoriskt djur”, säger Alexej Tichonov, vice ordförande för ryska vetenskapsakademins zoologiska institut.
En datortomografi, som påminner om den man använder för att röntga människor, visade inga inre skador.
Det faktum att mammutens luftvägar och matsmältningssystem var ”igentäppta” av något som tycks vara gyttja, får forskare att dra slutsatsen att hon ”måste ha drunknat”.

De nedfrusna mammutarnas vittneshörd

● Hur det kom sig att tusentals stora mammutar blev nedfrusna i Sibiriens is har förbryllat vetenskapsmän i flera decennier.
Den engelska tidskriften ”New Scientist” framhöll, i kommentarerna till en ny teori, att de nedfrusna mammutarna ”är bevis för att den sista istiden kom över jorden mycket plötsligt”. Professor Fred Hoyle vid University College i Cardiff och Elizabeth Butler vid universitetet i Oxford ”påpekar att om den sista istiden ... hade tagit tusentals år på sig för att breda ut sig över jorden, skulle mammutarna ha haft tid på sig att flytta söderut till ett varmare klimat. Att de är så utomordentligt välbevarade vittnar också om att de blev mycket snabbt nedfrusna efter döden — annars skulle de ha börjat förruttna.”

För att förklara hur en sådan plötslig nedfrysning kunde inträffa framkastar Hoyle och en kollega till honom den teorin ”att en stor mängd ... stoft från kometer kom in i de övre skikten av jordens atmosfär” och reflekterade solljuset, så att jorden kyldes ned på ”bara några få år”.

Men är en sådan vilseledande och osannolik förklaring nödvändig?
Nej. Bibelns berättelse i Första Moseboken ger en enkel, otvetydig lösning som stämmer överens med alla fakta.
Den talar om att det fanns vatten ”ovan fästet” eller ”himmelen” före floden, vilket kan ha lett till att ett mer jämnvarmt klimat var rådande över hela jorden, så att mammutar och annat liv kunde trivas i de nordliga regionerna.
Då ”himmelens fönster öppnade sig” vid tiden för floden, kunde det mycket väl ha inträffat stora temperaturförändringar som ledde till att dessa områden plötsligt fick uppleva en period av iskall kyla, som bevarade mammutarna och annat liv i det tillstånd i vilket man har funnit dem. — 1 Mos. 1:7, 8; 7:11, 12.

Atikel

Ivan t Sanderson ; Riddle of the Frozen Giamts, The Saturday evening post, 16 jan 1960 sid 82 – 83.

Bild

Smithsonian Institution Washington, D. C. fotografi nummer 83 – 2259.

http://www.cryptomundo.com/cryptozoo-news/mammoths-space/

http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7130014.stm