Samlingstråd för oss med GBS (streptokocker B) *NY*

Anna, jag  ville inte berätta så mycket. Hade inte pratat med dig men så fort hon skrev jönköpings lasarett så for tankarna till Axel. Hans korta besök på jorden hade en mening och mina tankar går till han varje gång jag skriver här i tråden. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ingen familj ska behöva gå igenom det ni gått igenom därför känner jag ett ansvar att sprida den kunskap jag har.
Du kom som sänd från ovan när jag som mest behövde dig. Du kom med dina lugnande ord, all fakta o all kunskap men du kom också med en uppfigt till mig och det är att sprida det jag nu vet om gbs.
Axel ska vara stolt över er båda, så ni har kämpat för att han ska få upprättelse och som ni kämpar så ingen annan ska drabbas.

Man ska inte ta gbs med en nypa salt (citerade min bms ord). Man ska vara på sin vakt och åka in en gång för mycket än en gång för lite.

Tack fina Anna för du finns, stor kram!

Hoppas Axel ser ljuset som brinner på trappan...

Tack Betania och LEA och alla andra.
Axels ljus brinner både här inne på hans plats i vardagsrummet och i Axels Lund.
Kramisar till er alla. Bli bara inte rädda för att skriva i tråden när jag har skrivit om min ängel Axel. Det finns inga dumma frågor kära vänner. 

Kram Anna, och tack för att du delar med dig!

Jag höll på att förlora min nyfödda dotter 1996 pga GBS, då hade jag inte ens hört talas om det, hade inga symptom heller. Bara ren tur att hon överlevde då de satte in tre olika penicillinkurer mot hennes sepsis.

Ser att det var ett tag sen någon skrev här men kopierar in mitt inlägg från BF feb tråden i hopp om att någon med egen erfarenhet har lust att kommentera...

Är så att jag haft problem med återkommande UVI hela graviditeten. De två senaste gångerna nu under okt/nov har det varit pga GBS. Hade en tid bokad med en läkare ang. detta idag, varför förstår jag inte, helt meningslöst och kunde ha klarats av per telefon på ett par minuter... blev rätt uppgiven och såhär i efterhand riktigt förbannad över nonchalansen kring detta!!

Den här läkaren menade att eftersom mina bakterier/UVI bara kommer tillbaka i vilket fall så är det ingen mening med att behandla dem något mer. De vill göra en kontrollodling efter senaste kuren om någon vecka, sen ska vi strunta i det resterande del av graviditeten (är i vecka 32 nu) menade hon, om jag inte får väldigt allvarliga symptom.

Och inte heller då tycker hon att ev bakterier faktiskt ska behandlas om det inte handlar om något ANNAT än GBS. Jaha så jag ska alltså gå och dra på UVI kanske i ett flertal veckor med den oro, sammandragningar och övriga synnerligen obehagliga symptom som det ger?! Kan ju säga att jag definitivt inte tänker acceptera detta. Efter så många UVI som jag har haft det senaste året så känner jag nog min kropp och symptomen bäst själv. I h*lvete heller att jag som höggravid och ansvarig för både min egen och barnets hälsa tänker sitta och invänta symptom på njurbäckeninflammation (det sa hon inte uttryckligen men räknade upp symptomen på detta som exempel på det hon betecknade som "allvarligare") innan jag får hjälp!

Undrade även över det här med antibiotikadropp under förlossningen.
- Nä sa hon, det behövs inte om man inte tidigare fått ett barn som drabbats av sepsis pga GBS i efter förlossningen? VA??? Det är knappast okänt att GBS kan bli livshotande för spädbarn som infekteras. Att det "bara" är ca 120 barn i året varav 5-10% av dessa som dör tycker jag är helt orelevant. VARFÖR i hela friden skulle man behöva uppleva att ett barn drabbas, i värsta fall dör innan man får rätt till adekvat behandling?! Läser man Socialstyrelsens rekommendationer så står det klart och tydligt att har man någon riskfaktor, varav en är att man haft GBS i urinen vid aktuell graviditet så SKA man ha antibiotika vid förlossningen.

Funderar på att kontakta förlossningen på det sjukhuset vi tänkt åka till, för att se vad de har för policy kring GBS. Det skulle kännas lugnare om man fick känna sig hyfsat säker på att man kommer slippa oroa sig och strida för detta när man väl åker in...

Du SKA ha dropp under förlossningen (som du säger så säger socialstyrelsen att man ska ha det om man haft gbs som orsakat uvi under grav) så gör som du skrev - ring förlossningen och försäkra dig om deras rutiner! Vad gäller antibiotika innan dess så tycker jag du ska träffa en annan läkare, alt kontakta förlossningen/gynakuten där de kanske har bättre kunskap kring detta, verkar väldigt vanligt att kunskapen brister kring GBS.

Jag födde nyligen på sös i sthlm och de hade stenkoll på detta - satte dropp och var noga med att det skulle hinna verka minst 2 och helst 4 timmar innan förlossningen - bm väntade till och med med att ta hinnorna tills de fyra timmarna hade gått så att jag skulle ha fullt skydd för bebisen. Även bb på sös hade stenkoll och kollade hela tiden lillans andning osv samt att jag fick stanna två dygn innan jag fick åka hem. Allt gick för övrigt bra. Tyvärr så har sköterskan på bvc som vi går till nu ingen koll på gbs så då känns det skönt att själv vara påläst samt att det gått en tid sedan förlossningen (födde 16/11) så risken för smittan minskar - men blir vi oroliga så ringer vi i alla fall inte vår bvc... Så kunskapen varierar men det bästa är att du själv vet om gbs:en och är påläst, så leta reda på vårdpersonal som också är det! Lycka till!

ps. hade en bekräftad uvi under grav och sedan had ejag en del sammandragningar (mitt enda symptom) i slutet av grav och då sa min läkare också att det inte behövde behandlas om jag inte fick besvär av det - och om sammandragningarna ledde till tidigare förlossning så var det ok då lillan var fullgången. Detta kändes helt ok för min del - att slippa antibiotikan tills jag själv behövde bli av med symptomen. Detta gäller ju inte för dig som har besvär av symptomen och absolut inte är fullgången! Stå på dig att få svar som du kan acceptera!

Hej!

Hoppar in i denna tråd om jag får. Fick reda på idag som jag anat att jag bär GBS. Har haft 3 missfall innan denna graviditet. Innan dess jätte svårt att bli gravid pga av annan sjukdom. Inga barn. Denna graviditet har verkligen varit berg och dalbana... blödningar i v 11-13 och sedan vecka 16-18. Haft sammandragningar sedan vecka 16 och även sjukskriven från jobbet. Nu har man då hittat gbs som orsakat en UVI. Jag är noggrann uppkollad tror jag.. men vill gärna veta vad ni andra som haft/har detta begärt för vård.
När fick ni antibiotika för UVI? Behandlades ni fram till förlossningen? I vilket skede satte de in IV Antibiotika? Hur mådde era barn? Är det någon som blivit igångsatt? Kan man begära att inte gå övertiden? Varför väljer man inte planerade kejsarsnitt när man har statistik som visar att barnet inte blir kontaminerat av GBS då? Jag är 27+4 idag. Är det något annat som man behöver tänka på? All kunskap erfarenheter tas gladeligen emot!

Vänliga hälsningar Mi

vart tog du vägen?! hade gärna försökt o stilla din oro så gott jag kan...