• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Limpan 83

    Ja jag håller med Victoria, lite goda nyheter skulle vi behöva! Ja det kan  ju mycket väl vara dina hormoner som spökar, vi får hoppas på det!
    Jag råkade faktiskt ut för samma sak som dig. Förra veckan träffade jag min klass (läser på distans) och i klassen är det en tjej som är gravid och skulle ha princip samtidigt som mig. Det gjorde väldigt ont att se och jag visste inte hur jag skulle reagera. Blev på något vis avundsjuk och nästan sur.... Det där skulle ju ha varit jag!

    Men men... bara hoppas att min tid kommer och att ni andra lyckas nu, ni som kämpar på!

    Ja det är tur att ni finns här. Så skönt att vända sig hit och få skriva av sig lite till människor som förstår.

    Massa kramar till er! Trevlig helg

  • Kattflickan

    Hej,

    Tack för ert stöd! Allt känns bättre när jag är lite mer utsövd som idag. Jag hoppas också på att jag är gravid, men är realist och kommer inte att bli så besviken om testet på julafton är negativt. Det kan ju ta ett tag att bli gravid.

    Victoria, skönt att du ändå kan se fördelarna med att nöja dig med de två fina barn du har! Men visst känner man sorg ändå. Annars kan man ju också välja att inte aktivt försöka, utan om det blir så blir det. Sannolikheten att det händer igen är ju jätteliten.

    Limpan, jag minns när jag var gravid så träffade jag på en kompis som rätt nyligen fått ett missfall. Då funderade jag över om det var jobbigt för henne att se mig gravid och det var det antagligen. Så om man väl blir gravid igen så får man kanske tänka sig för ibland. En jobbarkompis till mig är gravid och hon och jag pratade tidigare mycket om krämpor, symptom etc. Efter aborten trodde jag att hon skulle ligga lågt med det men det har hon inte gjort vilket har varit lite jobbigt faktiskt. 

    Kramar!

    Millan

     

  • Pilla1979

    Hej på er alla!


    Inte varit inne på ett par dagar så läste precis igenom det ni skrivit och vad jag känner igen mig i det...ni sätter ord på vad jag känner, vi känner nog alla så här...


     


    Millan: Håller tummarna för att ni lyckas :) Sälv gör jag kanske testet på onsdag eller torsdag, ska mensen på onsdag och den är alltid punktlig, så vi får se.

    Vist är det jobbigt att se gravida...men en sak vet jag och det är att om nån av er här inne skulle bli gravid och inte jag är det så kommer jag bara känna glädje för er! För det är vi alla värda efter allt vi har gått igenom.

  • hiron
    Pernilla79 skrev 2010-12-18 19:20:49 följande:

    Hej på er alla!


    Inte varit inne på ett par dagar så läste precis igenom det ni skrivit och vad jag känner igen mig i det...ni sätter ord på vad jag känner, vi känner nog alla så här...


     


    Millan: Håller tummarna för att ni lyckas :) Sälv gör jag kanske testet på onsdag eller torsdag, ska mensen på onsdag och den är alltid punktlig, så vi får se.

    Vist är det jobbigt att se gravida...men en sak vet jag och det är att om nån av er här inne skulle bli gravid och inte jag är det så kommer jag bara känna glädje för er! För det är vi alla värda efter allt vi har gått igenom.


    visst är det lite märkligt det där att man känner äkta glädje för de som lyckas efter att ha fått kämpa och lida förlust liksom man själv, men att det bara är jobbigt (och snudd på provocerande) med dem som blir gravida och föder sina friska barn utan problem! 

    det är så orättvist och oändligt smärtsamt att det ju vore omänskligt att inte reagera på alla möjlia olika sätt, sorg, ilska, undvikande av gravida etc

  • Limpan 83
    hiron skrev 2010-12-18 19:59:53 följande:

    visst är det lite märkligt det där att man känner äkta glädje för de som lyckas efter att ha fått kämpa och lida förlust liksom man själv, men att det bara är jobbigt (och snudd på provocerande) med dem som blir gravida och föder sina friska barn utan problem! 

    det är så orättvist och oändligt smärtsamt att det ju vore omänskligt att inte reagera på alla möjlia olika sätt, sorg, ilska, undvikande av gravida etc


    ja jag håller verkligen med! Inte konstigt att man reagerar. Vi har genomgått något fruktansvärt.
    Precis som ni andra har tagit upp så kommer jag bara känna glädje och lycka om ni skullle bli gravida. Vi är verkligen värda det. Det skulle vara roligt om vi då kunde följas upp under graviditeterna och hjälpas åt. För jag tror absolut att en stor oro kommer att finnas där... hur det ska gå denna gången osv.

    God Jul på er alla mina "vänner" härinne! Njut nu till fullo och ta hand om er riktigt ordentligt!
    Många kramar

  • Pilla1979
    Limpan 83 skrev 2010-12-20 11:37:16 följande:

    ja jag håller verkligen med! Inte konstigt att man reagerar. Vi har genomgått något fruktansvärt.
    Precis som ni andra har tagit upp så kommer jag bara känna glädje och lycka om ni skullle bli gravida. Vi är verkligen värda det. Det skulle vara roligt om vi då kunde följas upp under graviditeterna och hjälpas åt. För jag tror absolut att en stor oro kommer att finnas där... hur det ska gå denna gången osv.

    God Jul på er alla mina "vänner" härinne! Njut nu till fullo och ta hand om er riktigt ordentligt!
    Många kramar


    Det hoppas verkligen jag med att vi kan fortsätta följas åt, vi vet ju vad vi alla gått igenom och vilka känslor det är. Sen som du skriver med oron...om jag ser till mig själv kommer nästa graviditet vara både ett glatt besked samtidigt som jag kommer känna sån oro....tills man får besked att det ser bra ut...

    Vad har dom sagt till er andra angående ultraljud osv inför nästa graviditet?
    Jag har blivit lovad ett läkarultraljud i v 13, tidigare kan dom inte se om det är ryggmärgsbråck...men kommer även att göra KUB-testet som görs i vecka 12. Blir i alla fall 1 vecka kortare väntan och oro...

    Passar på att önska er alla vänner här inne en riktigt GOD JUL!!!! Och hoppas att vi kan få njuta av den...
  • Majmamma1984

    Hej tjejer. Här går det rätt bra ändå. Jag är fortfarande ledsen men det går längre mellan gråtattackerna...Jag blöder fortfarande (2 v. sen avbrytandet) men mindre, dock har det kommit ut klumpar i 2 omgångar. Kan ni beskriva hur era blödningar var?

    Jag har nyss även pratat med genetikläkaren och han berättade att jag inte bär på någon translokation alltså att det inte är ärftlig iaf. Skönt!

    Han sa också att när man är 26 som ajg så är risken 1 på 1290 att man får ett barn med trisomi 21.
    Och om man väl har fått det så 8 faldigas risken för att få det igen. Hur blir då matematiken på det?
    Alltså risken blir 8 ggr större än 1 på 1290.

    Vill också önska er alla en riktigt god jul!

  • Pilla1979
    Majmamma1984 skrev 2010-12-22 14:40:58 följande:
    Hej tjejer. Här går det rätt bra ändå. Jag är fortfarande ledsen men det går längre mellan gråtattackerna...Jag blöder fortfarande (2 v. sen avbrytandet) men mindre, dock har det kommit ut klumpar i 2 omgångar. Kan ni beskriva hur era blödningar var?

    Jag har nyss även pratat med genetikläkaren och han berättade att jag inte bär på någon translokation alltså att det inte är ärftlig iaf. Skönt!

    Han sa också att när man är 26 som ajg så är risken 1 på 1290 att man får ett barn med trisomi 21.
    Och om man väl har fått det så 8 faldigas risken för att få det igen. Hur blir då matematiken på det?
    Alltså risken blir 8 ggr större än 1 på 1290.

    Vill också önska er alla en riktigt god jul!
    Hej!

    Skönt för dig att det går bra...gråtattackera tror jag man behöver ha emellan åt...
    Jag blödde ca 2½ vecka efter avbytandet, sen kom mensen ca 1 vecka efter det...till mig sa dom att det var normlat att blödda ca 2-3 veckor efter...
  • Kattflickan

    Elle: Jag blödde i ca 3 veckor. Sen kom lite bruna flytningar. Efter ca 6 veckor så fick jag tillbaka mensen.

    Det är klart att du fortfarande gråter, det är ju fortfarande så färskt!

    Skönt att du inte hade translokationer. Men jag tyckte det lät märkligt med 8 ggr högre risk? Jag har hört att risken ökar med ca 1 %. Det läkaren borde ha sagt är också att risken att det händer igen är ju mycket liten. Risken var liten första gången och är det även nästa gång, så den betingade sannolikheten att det händer två gånger på raken är ju jätteliten! Fokusera på det.

    God Jul

    Millan 

  • Pilla1979

    Hej på er!


    Hoppas ni alla haft en bra jul?


    Just nu känns allt skit rent ut sagt....kom bara över mig igår att om allt hade gått som det skulle så skulle jag bara ha jobbat januari ut, sen haft havandeskapspenning....Tårarna bara sprutade igår kväll...frågan man alltid ställer sig är VARFÖR??? Samtidigt som man vet att man aldrig kommer få ett svar...


    Kram på er alla!

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort