Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag har ingen personlig åsikt utan anser att myndigheter så mycket bättre klarar av att bedöma det än vad jag gör.
Däremot, och det är det jag HELA tiden poängterar, så ska man inte utgå ifrån att alla har samma möjlighet eller förutsättning. Det finns en del som klarar galant av att leva på exminimum men det finns även de som inte gör det utan att det för den delen behöver handla om lyx, missbruk eller felprioriteringar.

Vad jag säger är att man faktiskr kan vara en anings ödmjuk inför någon annans elände och att man inte behöver nästan tvångsmässigt framhäva sig själv som det goda exemplet...

Nej få påstår det men detso fler påstår att eftersom jag kan så kan alla och kan de inte det så är de oansvariga...
Eg samma sak men men...

Jag bortser inte från någonting däremot spekulerar du i saker du helt saknar kännedom om och därför stupar det resonemanget på sin orimlghet.

Jag ser inte min uppväxt på 80-talet som "förr i tiden". 
Vi har blivit otäckt beroende av den nya kommunikationstekniken under de sista 10-15 åren. 
IMHO. 

Nej, jag tycker inte att det är enkelriktat, men jag blir lite stött av människor som gör EN sökning och sedan skriver i en sån här tråd vad han har sett att en begagnad cykel kostar... vilket råkar vara MER än vad en vanlig cykel kostar. Du kom med en fullständigt orealistisk prisuppskattning på en begagnad cykel, då är det naturligt att hugga.

Jag har också väldigt låg tolernas för den här offermentaliteten: "vi kan inte göra någonting, det kostar för mycket för man ska ha det och det och det... istället lider vi, för vi kan inte konsumera."

Jag gillar när människor säger: såhär mycket har jag, såhär gör jag det bästa av det, och har är mina bästa tips. Jag tycker inte att det är konstruktivt eller givande att gräva ner sig i "tycka synd om"-träsket. Och det är definitivt inte givande att skriva i en diskussion om fattigdom att begagnade cyklar kostar 4-5000 spänn.

Men sen när speglar doku och realitysåpor verkligheten? Om Vanita ska vara ansiktet utåt för fattigdomen, ja då talar vi TV3-verklighet. Det säljer bra med folk som tornar upp 1000 Colaflaskor och har vansinniga lån för vansinniga prylar.

Men sorgligt om TV3-doku/realitysåpa blir ytterligare argument för att de som lever fattigt "egentligen är rika".

Men läs då för fan vad jag skrev mer om precis det.

Det du gör är att ta fasta på en DETALJ, rycker den ur sitt sammanhang för att kunna hugga på det.
Lågt, skitlågt gjort.

Övrigt du skriver är jams eftersom du inte riktigt har koll på vad det är du hugger på. Har du några mer fördomar och åsikter du vill lufta nu när du ändå är igång och orerar om saker du inte riktigt har koll på?

Klok som vanligt

Kanske därför att det är rätt sällan som man står där som nybliven socialbidragstagare med två tomma händer. Väldigt ofta har man cyklar sedan tidigare, eller så kan man låna (t.ex. kanske av de där kollegorna som hela tiden är i Thailand?) eller ärva av föräldrar som sällan cyklar längre osv. Lever man billigt måste man vara påhittig. Dessutom är begagnade cyklar billiga och det är något som är vettigt att spara ihop till om man saknar.

Jag upplever tvärtom att programmet i sak är hyfast representativt om man stämmer av mot de artiklar som syns i dagspressen, min omgivning i bostadsområdet samt t.o.m. inom min perifera släkt.
Alla lägger pengar på skit i viss mån, men de som har mindre pengar har egentligen inte råd att göra det, det är väl så man kan sammanfatta saken.

Så ser man snyftartiklar i dagstidningar (ej kvällspress) om t.ex. en familj där de var långtidsarbetslösa ute i buskabygden, inte kunde tänka sig att flytta, hade två barn och ett nytt i magen och hon rökte och han snusade.

Nåt annat exempel var från Malmö oom en kvinna som MÅSTE ha en affärsny cykel av Soc till sin tonårsson annars skulle han bli mobbad eller hur det var.

Kom och säg det till mig som fått en ny cykel under hela min uppväxt och fick tjäna ihop en ny själv när den gamla blev vandad i högstadiet! Och vi hade aldrig socialbidrag.

Jag blir bara arg av såna artiklar, det är inte ett piss synd om folk som sätter sitt nikotinbegär före mjölk till sina barn och bara ska ha och ha utan att prestera nåt.

Jag har vänner som är arbetslösa, en kille med fru och barn ska nu börja månadspendla till Amsterdam för att jobba, medan folk här kvider över att det är fyra mil till deras nästa praktik och bussen inte går ända fram. Buhu buhu...väx upp istället kanske!

Jag skulle faktiskt vilja se källa på det där hur sällan det är. Kan du visa det?