Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Jag vill ju oxå mår så där jätteilla så att jag inte kan äta nåt och gör jag det så kommer det bara upp igen. jag tänkte att jag skulle försöka röra på mig så mycket jag kan nu under graviditeten men foglossningen sätter minsann stopp för det så det lär ju inte blir så mycket med det och för att inte rusa upp till 20-30 kilo plus så måste det ju definitivt vara bättre att må illa och spyr. Då går man ju iaf inte upp

Jag har mått "konstigt" idag, inte rkiktigt illa men underligt. Förra gången kom illamåendet i vecka 6 och stannade till vecka 11-12. Hoppas jag inte behöver må illa denna gången! Tröttheten har dock slagit till... Tur man ännu har möjlighet att vila en stund med dottern under dagtid :)

Kan passa på att fråga er lite till, skulle behöva lite råd så skulle uppskatta om någon orkade läsa.

 Det är så att mitt jobb är jätte stressigt, det är väldigt fysiskt påfrestande, jobbar i en matkedja och man står upp konstant, verkligen konstant, det är mycket rörelser, böja sig ner, hämta saker,  det är tunga lyft, stress, stress, stress, stress och man har inga regelbundna raster utan får sätta sig ner och äta mat och sen börja jobba igen, har inte ens 30 min rast. man kan inte sätta sig ner för att andas och ta de lite lugnt utan de är full rulle konstant och efter en jobb dag bara värker det i hela kroppen och gör ont,  jag kan också få hjärtklappning på jobbet för det är så himla stressigt. Plus att de är väldigt dålig arbetsmiljö så det är väldigt jobbigt att vara där så det är psykiskt påfrestande också.
Är de verkligen bra för kroppen att ha det sådär under en graviditet? på ett sätt vill jag berätta för min chef så hon vet om, så jag kanske får sätta mig o vila lite, men å andra sidan så vill jag inte berätta såhär tidigt då jag inte har så stort förtroende för henne.
Men jag känner att de finns inte en chans att jag vill fortsätta såhär, för jag är redan sönderstressad på jobbet som det är, och nu har jag även en graviditet att ta hänsyn till, det kan ju knappast vara bra för fostret att känna såhär på jobbet. Det är nästan så jag känner att jag vill sluta. Jag trivs inte heller på jobbet men de är ju en annan historia.
I nuläget får jag gå in på toaletten och sätta mig för att lyckas andas och samla mig i ett par minuter. För man hinner aldrig göra det annars.... Känner verkligen att detta inte är bra för min kropp.

Jag vill verkligen inte riskera min graviditet genom att vara på ett såhär påfrestande jobb... Att gå ner i arbetstid är inte ett alternativ för jag jobba ungefär bara halvtid ändå, de är dock väldigt upp delat med timmar, ibland jobbar jag 8h/dag och ibland bara 3, men det spelar ingen roll för redan efter någon timme så är man helt stressad och har ont i kroppen.
Tips på vad jag kan göra?

Hade jag varit du hade jag meddelat chefen så du kan ta det lite lugnare. En arbetsplats ska ju så långt som möjligt kunna anpassa Jobbuppgifterna med tanke på sin graviditet. Jag meddelade tidigt på mitt jobb förra gången även om jag bara hade lite mer än 1 månad kvar pga flytt så dom visste att jag inte orkade alla tunga lyft.

Det som är negativt är att de finns liksom ingen slags omplacering heller, jag kan inte be de andra göra mina uppgifter då man har sin egna "position" och man har vissa uppgifter man ska göra. Ber jag någon annan göra mina uppgifter så blir det dubbelt för de personer. Och själva problemet är inte att de är tunga lyft, för de kan jag iof be andra att göra, men det är stressen som oroar mig. Det är jättestressigt oavsett vad som ska göras. Jag är superstressad och får hjärtklappning på jobbet, bara det känns oroväckande. Jag mår inte bra av stressen och jag får superont i kroppen, känner att det är så dumt att pressa mig själv också bara för att jag måste tjäna pengar. Ja, visst behöver man pengar men inte så jag utsätter min graviditet för risk.
Visst kan jag berätta för chefen, men jag känner att det finns liksom ingenting att göra åt det. Det går inte omplacera, det går inte heller minska stressen utan det är ju en så pass stressig situation.
Så det är därför jag är så kluven vad jag ska göra... Visst, hon kan vara medveten om min gravidtet, fast å andra sidan så hjälper det inte mig för jag kommer inte få annourlunda uppgifter för det.
Krångligt är var det är...

och tack förresten för era svar.

faceprimer: jag skulle ju säga åt dig att byta jobb, men det är inte så enkelt det heller. Stress är aldrig bra om det är så illa att man får hjärtklappning av det. nu i början så ska det inte påverka barnet så himla mycket, men när du blir större så kan det bli himla påfrestande för din kropp.
Jag har också ett tungt yrke med massa tunga lyft och förhöjd skaderisk, men jaghar också en chans att byta uppgifter och att få ett anpassat arbetssätt. men jag har också svårt att säga tidigt att jag väntar barn.... det har ju gått dåligt 2 ggr förut, så man vill inte hålla på och bli påmind på jobbet hela tiden. Det är svårt det där.

En till marsmamma här