Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Tack TWH, jag har ju " bara" fyra missfall men det har totalt knäckt mig särskilt det sista, trodde stenhårt på att Trombylen skulle hjälpa mig. Nu har jag lyckats komma över prednisolon och ska få fragmin. Vet ej vad som är min problematik då de ej hittar ngt, allt är ju så jättebra, ja, ni känner ju igen det där...gick hos Lennart B i Borås nu sista gången men, gick ej vägen...nu inför denna gång vill jag ju såklart pröva medicinering, vilket han inte ville ge mig, så då går jag privat nu....är ju såklart nyfiken på tnf-alpha och nk-celler, men har ingen tid och inte den ekonomin att genomföra dessa prover, så trist, tycker det är vansinne att de inte prövar dessa i Sverige, ja, ja, det är ju en lång debatt det där...som tur är har vi en fantastisk son som är 2 år, inga missfall innan honom... Tack igen och lycka till!

lill: det viktigaste är att du trappar upp och ner ordentligt och att du toppar runt implantation. En del lyckas på 10-15 mg, andra behöver mer.

Tack, tack Zin för svar, ursäkta att jag frågar på här, men implantation är alltså en v efter ägglossning, eller uppfattar jag fel...? Och hur mkt ska jag börja med och hur länge? Tack igen gulliga ni!

Tack så mycket för välkomnandet. Det börjar kännas väldigt ensamt när alla runt om en ploppar ut barn till höger och vänster. Ja ni om några vet ju.. Skönt att såna här trådar finns. Om någon orkar läsa ska jag försöka ge en kort version av min historia. Jag fyller 40 i vår och fick diagnos svår endometrios då vi sökte hjälp för barnlöshet under 2006. Något jag med största sannolikhet har haft sedan tonåren, men ingen har tagit på allvar förrän då fast jag hade så ont i magen så jag låg på golvet och skrek rakt ut och svimmade av smärtorna. Efter diagnosen la jag om min kost helt till supernyttigt och så blev jag nedreglerad i 6 månader och gjorde sedan IVF i Linköping. Allt gick fel som kunde gå fel. Läkaren som gjorde vul under stimuleringen höll på att avbryta försöket eftersom jag hade så många cystor på äggstockarna, något som kliniken som tur var stoppade då det naturligtvis var äggblåsor… Kvaliteten på äggen var värdelös, endast ett var så pass så de ville ge tillbaka. Ampullen till ägglossningssprutan gick sönder.  Återsättningen tog över en timme och ett helt läkarlag för de fick inte in katetern. MEN, det resulterade i en perfekt liten pojke. Läkarna sa efteråt att de inte trodde vi hade någon chans överhuvudtaget.

Efter graviditeten var smärtorna nästan helt borta, men hormonerna kom i olag så jag hade ständig pms från helvetet och trött så jag knappt kunde vara uppe. Efter mycket sökande hittade jag håranalys och gjorde en sådan. Det förklarade tröttheten, jag hade 20 gånger för höga halter av koppar bla. Under 2 år har jag nu med rekommendationer därifrån försökt rätta till dessa obalanser.  2010 bestämde vi oss ändå för att försöka få ett syskon. Utredningen visade fortfarande dåliga siffror, men vi hade ändå en chans. För att förbättra fick jag akupunktur innan under 3 månader. Resultatet blev perfekt mot alla odds, 7 ägg till frysen och ett superägg till mig. Negativt. Under våren gör vi ett nytt färskförsök med ett ägg till frysen och jag blir gravid. Båda mina bästa vänner skulle ha inom två veckor från oss och lyckan är gjord. Mår jättedåligt under hela tiden och i v 13 konstateras MA. Något gick mentalt sönder inom mig då. Sedan har vi gjort 3 misslyckade frysförsök. Kliniken (CvL) säger hela tiden att allt ser bra ut, gör bara ett försök till så lyckas det nog. Men jag känner att något är fel. Blev mycket sämre efter missfallet.

 I höstas fick jag äntligen konstaterat att båda mina äggledare är helt blockerade så då kan vi släppa hemförsöken efter 10 års harvande. Nu i höstas fick jag också kontakt med en läkare i Stockholm, Sverker Hybinette, som äntligen hoppas jag, kom med lite svar. Han säger att min kropp är så stressad (gick in i väggen för många år sedan och har inte hämtat mig) så hela hormonsystemet är överbelastat. Han har givit mig hydrokortison (3x5 mg per dag) för binjurarna, 5-htp för att öka serotoninhalten och för att jag ska börja sova bättre, mycket starka probiotika som har hjälpt min ständigt jättesvullna mage, hög dos d-vitamin, omega-3, b6, b5, b12 och progesteron från ägglossning till mens. Han verkar bra och tror att vi har en chans framöver, men han är inte specialist på fertilitet, så jag känner att det ändå fattas lite. Därför sökte jag mig till er tråd. För det känns som om läkaren i Aten kanske kunde hitta den felande pusselbiten, för jag är säker på att förutom endon har jag andra problem med immunförsvaret. Jag blir tex nästan aldrig sjuk.

Vi vet inte hur länge till vi orkar hålla på. Vi ger det nog det här året ut, sedan får det vara nog (säger jag nu). Vi har hållit på i över 10 år med barnalstrande. Men då vill jag ge allt det här året. Förhoppningsvis ett färskförsök innan sommaren. När tror ni man måste söka kontakt med Aten då? Känns som snart. Min man vill göra fler frysförsök innan (har 4 kvar i frysen) men känns meningslöst och slöseri med tid.

Kom på en sak till. Egentligen borde ju inte IVF-kliniken i Sverige se Aten som en konkurrent då de erbjuder tjänster som inte finns här. IVF-en tänkte vi ju ändå göra här som vanligt. Kanske min hemläkare annars skulle kunna hjälpa till. Hon är nu min ”vanliga” gynläkare ändå efter att jag tröttnat på landstinget.

Skogsbruden: grattis till er son! Men jag beklagar naturligtvis allt som hänt er sedan dess.

Jag vet inte om jag kan ge dig några kloka ord på vägen men ska försöka. Det första är såklart immunologin, ett spår du redan är inne på. Man kan ganska generellt säga att om man är under 40, har bra befruktningsgrad men misslyckas så ställer ofta immunförsvaret till det. Särskilt i ditt fall, men ni blir ju gravida! 

Så vad kan då problemet förutom din svåra endo vara? Ja, endo är ju immunologiskt i allra högsta grad. Sannolikt är det endon som blockerat äggledarna. Var sitter resten, på äggstockar, i livmoder, i magen, var? Nästa problem är att har man endo så har man ofta sköldkörtelproblematik, har du det? Har du några allergier? Exsem? Är din svullna mage egentligen IBS?

Du har alltså drabbats av sekundär infertilitet vilket är en av de vanligaste anledningarna till just infertilitet. Kroppen tillåter det en gång, men 2? Nope.

Jag skulle råda dig att börja från början. Först - läs om reproduktionsimmunologi, tex Is your body... Sedan: ta bort äggledarna, du har ändå ingen nytta av dem, de kan ställa till mer problem än nytta och du slipper risken för x. Samtidigt med laporaskopin ser du till att de tar bort endohärdar, helst med laser så att inget annat förstörs. Om du känner att du har möjlighet, så låt ett proffs utföra ingreppet, i Aten. Känns det skrämmande? Det är det, men flera här har gjort det, med väldigt framgångsrika resultat. Det kan finnas rester kvar efter dina MF/MA som behöver avlägsnas, allt detta gör de i Aten på en och samma gång men det gör man inte i Sverige. Samtidigt testas du för Hidden C, urea- & myscoplasma osv. Om inte miljön i livmodern är sådan att den kan bära liv så kommer den inte att göra det heller och då spelar inte resten någon roll. 

Därefter behöver du ta en del tester, tex NK & TNF (också i Aten eller på annan immunklinik) men de värdena kommer troligen att förbättras efter ingreppet. Du kommer sedan att få en behandlingsplan efter dina behov och du kan använda dina återstående frysisar om du vill. Du ska ju inte ta östrogen men antagligen har du lågt LH-värde och behöver en behandlingsplan efter det. Säkert kan du dämpa endon med IL, Pred & Fragmin.

Passa under tiden på att se över din kost (igen), börja på akupunktur för att få rätt på endokrinologin, sluta med hydrokortison och tillsätt mer Omega 3 & D-vitamin (vet inte dina doser idag och ta dem utan avbrott). Vila kroppen!

Jag hade inte ens övervägt att prata med min svenska klinik om detta, med risk för att du inte får nån hjälp alls sen. Och du! Försök koppla bort dina vänners framgångssagor. Lycka till!

 

Lider och känner så med dig skogsbruden! Vi har fyra missfall bakom oss en fantastisk son som är drygt 2 år tack och lov! Jag har varit helt nedbruten särskilt efter det sista då jag verkligen trodde på denna gång då jag åt Trombyl, men inte då! Har slitit enormt på oss hela familjen, sonen märker ju av vår sorg så tydligt, ja, du vet säkert vad jag talar om....tur att det finns trådar som denna, känner mig så ensam ochntotalt misslyckad av detta, kan inte styra över att jag känner så, trots att jag vet att det inget jag kan göra ngt åt. Det sorgliga i alla dessa tragedier är ju den svenska läkarvetenskapen kring detta, att de ligger så efter i just upprepade missfall och immunproblem...så skönt att du mött en bra läkare, härligt, hoppas det går bra att jag ställer lite frågor gällande medicineringen då jag ska ta det nu fram över och kanske ska kräva av min gyn...jag har med varit helt tömd och väggat pga av sorg samt att min kropp är helt slut...jag fick akuputur i våras som gjorde att binjurarna återhämtade sig, kände mig stark och vips så blev jag gravid, men MA v 6+4:( så nu ska jag försöka med kortison ifrån ägglossning och fragmin, vid nästa graviditet....jag blev nyfiken på vad det är för medicin gällande serotinin, 5-htp? det var med lågt hos mig, men fick ingen behandling:( jagnhar med som du en enormt svullen mage, särskilt innan mens, men läkarna skyller på hormoner....så det finns medicin för det alltså? Tack för att du delar med dig av information....så håller vi tummarna nu är det vår allas tur här inne!

Hej alla. Helt ny här men har läst denna tråd och även den om kliniken i London hos drG. Hoppas jag kan få råd eller tips av er då min man och jag bestämt för att göra en immunologisk utredning. Och vi vill starta omgående.

Kort om mig. Jag är precis fyllda 44 och har blivit gravid spontant och även genom ivf men det har alltid slutat med MA. Mina värden ser bra ut för min ålder sägs det och vi får alltid ett till två fina ägg att återföra vid ivf. Senaste amh låg på 1,0 men det togs för några månader sedan.

Däremot behandlas jag med Levaxin eftersom jag har hög dos tpo-ak som så att säga attackerar sköldkörteln. Levaxinet äter jag endast för att kunna bli gravid. För att boosta min äggkvalitet äter jag DHEA i rätt hög dos och det har gett resultat. Senaste ivf gav 7 ägg varav tre befruktades. Två var toppägg som återfördes men de fäster inte. Från en tidigare ivf har vi en blastocyst i frysen som vi vill återföra. Men innan dess vill vi alltså göra en immunologisk utredning.

Vad är bättre med Athen än London och drG? Vilka prover kan jag göra hemma i Sverige för att spara pengar? Är det klokt att vända sig direkt till Kalifornien och Beers kliniken där?

I övrigt har jag en blockerad gängledare troligtvis av en blindtarmsoperation som barn eller clamydia jag fick i sen ålder. Jag har tagit bort gluten och laktos ur min kost, går på regelbunden akupunktur och äter mina vitaminer. Allt för att öka chanserna. Hoppas jag kan bistå med hjälp i min tur till er!

Tack snälla för era svar. Zinfandel: Jag har varit inne på din hemsida och vad imponerad jag är över det jobb du har lagt ner och det fina resultatet. Som jag förstår det ska ni göra ett nytt försök nu snart och jag önskar av hela mitt hjärta att det lyckas! Jättesnällt att du engagerar dig i mina problem. Jag ska försöka svara på dina frågor, med risk för att det blir lite rörigt. Jag glömde säga igår att jag har fler tecken på problem med immunförsvaret, men de börjar bli bättre. Jag har haft så svåra problem med lederna att jag knappt kunde använda mina händer under långa perioder. Fortfarande ingen större kraft, men inte så ont. Mycket muskelvärk och spänningar.  Jag har haft riktigt svår gräsallergi, men den var så bra i somras att jag inte behövde ta några mediciner alls. Innan har jag inte kunnat vara ute knappt på sommaren. Jag har antagligen haft en svår candidaöverväxt med MYCKET svullen mage så fort jag åt något, speciellt snabba kolhydrater och sådan klåda att jag hade ett blödande sår på insidan av låret i flera år. Enorm trötthet, speciellt på em. Efter utmattningsdepression har jag inte tålt någon stress överhuvudtaget (börjar bli bättre efter att ha träffat nya läkaren och terapi). Så det går framåt och hade jag varit 30 hade jag nog nöjt mig med det jag redan gör, men nu har vi inte den tiden.

Min endo sitter lite överallt i hela magen. Ena äggstocken sitter fast i bukväggen, äggledarna är till 100% säkerhet förstörda av endon, jag har på tarmarna vilket antagligen förklarar mycket av magbesvären. I ”pouch of Douglas” (lär mig aldrig vad det heter på svenska) etc etc.  Jag har diagnosen IBS, men det känns lite som en slaskpost. De har aldrig kunnat säga orsaken. Jag har hela mitt liv lidit av svår förstoppning, 2 v mellan om jag äter som folk gör mest, vilket har lett till svår näringsbrist fast jag ätit ok. Efter endodiagnosen läste jag allt som fanns och ändrade kosten radikalt. Åt inte gluten, socker, laktos, tillsatser, alkohol, kaffe. Höll det i flera år, men efter missfallet hjälpte inte ens det så då gav jag upp. Ätit bra emellan, alltid hemlagat, men fuskat lite väl mycket med sötsaker när det varit synd om mig. Och så älskar jag mitt kaffe! Men nu kämpar jag igen efter att läkaren sagt åt mig att jag måste skärpa mig med kaffe och snabba kolhydrater. Fått ny kraft nu efter nyår så nu lagas det nyttigt för fullt. Alkohol har jag inte druckit på flera år. Är inte sugen längre.

Jag har med största sannolikhet sköldkörtelproblem, men de har inte velat ta några prover. Nu förklarade också sista läkaren att de tester de tar i Sverige är meningslösa och säger ingenting om de egentliga problemen så jag låter bli att tjata.

Mina problem är inte bara infertilitet utan jag har varit sjukskriven i över 10 år efter att jag brakade så in i väggen att jag var i princip utslagen i ett år. Sedan har jag inte kunnat komma tillbaka för jag har drivit mig själv för hårt varje gång jag fått lite mer ork och inte fått någon som helst hjälp från sjukvården. Ville man inte ha SSRI-preparat, vilket jag inte ville efter att ha testat så var det stopp. På den tiden kunde man ju vägra… Det som fick mig att vakna upp och börja vara snällare mot mig själv var när jag kollapsade för lite mer än ett år sedan när jag var ute och körde. Min svägerska som var med fick ringa efter ambulans. Vill inte tänka på hur det kunde ha slutat.

Det som skrämde mig med att sätta igång med IVF-svängen igen är att jag är en person som lätt blir besatt och forskar ihjäl mig. Jag har fått lova min man att dra ner på det för han har sett hur det har tärt på mig. Eftersom jag inte har kunnat lita på läkarvården har jag hela tiden dubbelkollat och ifrågasatt. Jag tror absolut att det är bra att läsa på om reproduktionsimmunologi, men jag är rädd att allt annat försvinner om jag engarerar mig för mycket. Den läkaren jag har nu börjar jag lita på för han har, i mitt tycke, bra svar på alla mina frågor. Jag skulle i så fall bara vilja ta kontakt med och lämna över mig till dr D med en gång och låta honom göra de tester han tycker är lämpliga. Tycker du det är en dålig idé? Kosten har jag redan koll på så det är bara disciplinen som har saknats en period. Dessutom tänkte jag ta upp akupunkturen igen och fortsätta med det läkaren i Stockholm rekommenderar. Dessutom går jag till en homeopat, men hans droppar tror jag varken gör till eller ifrån, men han har varit bra på att ställa diagnoser. Sedan har jag det viktigaste av allt, en fantastisk terapeut som i princip har räddat livet på mig. Efter att ha provat flera stolpskott hittade jag till slut rätt. Enda problemet är att han bor nästan 40 mil härifrån och jag åker dit varje/varannan vecka, men det är det värt.

Två frågor till som jag kommer på. Vad kostade det att ta bort äggledarna i Aten? Det lär ju vara förutom de övriga 25000 gissar jag. Är rädd för att det sitter saker kvar sedan missfallet också, men alla läkarna rycker på axlarna. Sedan undrar jag varför du tycker jag ska sluta med kortison? Det stärker ju binjurarna och sänker immunförsvaret. Jag var förkyld nu i jul på riktigt för första gången  på flera år. Mina doser på omega-3 är 2000 mg per dag och d-vitamin 5000 ie.

Försöker som du säger, koppla bort alla andra, men det är inte det lättaste.

Lill111: Vad tungt med alla missfall! Det är hoppet som knäcker en har jag insett. Blir man gravid börjar man ju hoppas och då blir fallet desto tyngre. Jag är så ledsen att jag inte bara kan nöja med det jag har och släppa alla tankar på syskon. Tänkte så innan vi fick sonen när jag läste om såna som jag, att kan de inte bara nöja sig, de har ju fått barn. Men jag tror samhället påverkar mycket. Man är utanför normen. Oj vad många gånger jag har fått frågan om vi inte ska ha syskon snart, stackars pojke som är ensam.  Men man måste försöka vara snäll mot sig själv. Ingen av oss har ju bett om den här situationen.

Om du vill ha tips så tror jag det största är att minska stressen i sitt liv. Läkaren jag går till nu arbetar efter en modell som är utvecklad av en svensk kvinna i USA, Mia Lundin. Hon har skrivit boken ”Female brain gone insane” och förespråkar naturliga sätt att balansera kroppen om man har ”kvinnobesvär”, inte symptomlindring med kemikalier. Helt enligt min linje. Han förklarade att vid stress är det första som tar stryk binjurarna, sedan börjar sköldkörteln producera värdelösa kopior av sina hormoner (reversed T3) för att man ska blir trött och sluta stressa. Det är därför de svenska testerna av sköldkörteln är meningslösa eftersom de inte kan skilja på varianterna. Sedan påverkas äggstockarna i sin tur så man inte ska kunna bli gravid eftersom kroppen har nog ändå. Helt logiskt egentligen. Problemet är då när man ger sköldkörtelstimulerande hormoner utan att ha hjälpt binjurarna först. Då lurar man kroppen att orka mer, fast den inte gör det. Det finns mycket ny forskning på detta, men läkarna tar det inte till sig. Han får inte tillhöra FK längre pga sina metoder, men trots skyhöga kostnader är det ändå tre månaders kö för nybesök. (Antagligen motarbetas han för att han rekommenderar naturliga preparat som inte går att söka patent på. Inget läkemedelsindustrin gillar. Jobbade med dem innan jag blev sjukskriven så lite inblick har jag.) Jag får 3x5 mg kortison per dag för binjurarna, 2000 mg omega-3 mot inflammation, starka probiotika (50 miljarder bakterier per tablett)som heter Flora 50-14 för att få ner inflammationen i tarmarna, progesteron 1 vag per dag, dag 14-28, D-3 5000 ie/dag, starka b6, b5, b12 och Cal-mag. Sedan får jag 5-htp för att höja serotoninhalten i kroppen. Det är ett förstadium till serotonin och tillför mer serotonin i stället för som hos SSRI manipulera kroppen till att använda det som finns bättre. Det ger inga biverkningar förutom att man blir mindre hungrig, vilket jag ser som en stor tillgång. Har annars svårt att begränsa matintaget. 5-htp går inte att köpa i Sverige längre eftersom det har klassats som läkemedel, men inget läkemedelsföretag vill ta i det. Därför får man skicka efter själv från England. Sedan har han sagt till mig att sluta äta snabba kolhydrater, kaffe och alkohol. Annars kan jag rekommendera akupunktur, men det såg jag att du testat redan. Hade det inte varit så dyrt hade jag gått regelbundet. Sedan kan håranalys vara vettigt om man inte mår bra. Det gav mig flera stora insikter.  Det som är så j-a irriterande att allt som har hjälpt mig har jag bekostat själv. Vill inte tänka på vad allt har kostat… Lycka till i fortsättningen!

Hej alla fina kämpare!
Har tittat in här vid ett par tillfällen tidigare.
Nu har jag ett akut problem och hoppas att någon av er har ett svar.

Jag har kontakt med Penny (underbar människa). Har gjort infektionstesterna och fått svar idag att jag har dold klamydia. Vi är inbokade IDAG för FET som vi inte kan stoppa o behöver naturligtvis komma över medicinerna så fort som möjligt. Är det någon här som fått recept från Serum som har funkat. Då menar jag om man hittar ett apotek som är kunnigt på utländska recept, håller Serums recept då måttet för vad som måste finnas med?
Eller är det bättre att be dem skicka medicinerna?

Vet att de flesta av er håller till i Sthlms-trakten men finns det någon som vet om någon läkare i GBG med omnejd som kan tänkas vara villig att skriva ut antibiotikan? Finns det överhuvudtaget någon i Sverige (förutom Ludmilla) som anser att "hidden chlamydia" existerar och bör behandlas?

Kram

Skogsbruden: ja, jag anade att det var lite mer... Jag råder dig att omgående kontakta Dr D och/eller Peny. Du behöver helt klart någon som lotsar dig rätt i detta, kanske vill Dr D köra en behandling utan operativa ingrepp för att se hur du svarar. Men ta en telefonkonsultation först och främst så får du åtminstone ett en kvick första bedömning. Sen föreslår jag att du håller kommunikationen enbart med honom så att inga hjärnspöken dra igång värsta Googlandet  Har du forskat mer i din reumatiska värk? 

Många utmattningsdepressioner och utbrändhet, särskilt hos kvinnor, är egentligen hypothyeros och/eller B12-brist. Antagligen hade väldigt många sjukskrivningar kunnat undvikas om läkarna var duktigare på detta. När jag första gången mätte mitt TSH så hade jag ett så skyhögt värde att min läkare upplyste mig om att kvinnor med samma värden brukar vara sängliggande och sjukskrivna i flera månader. Det är alltså väldigt ofta "bara" ett hormonstrul som faktiskt är hyfsat enkelt åtgärdat. Det innebär inte på något vis att jag förminskar diagnosen utbrändhet, jag önskar bara att fler läkare tog sig tid att  diagnosticera & mediciner rätt, för patientens skull. Jodå, värdena säger oerhört mycket - om man kan tolka dem korrekt.

Du kan dubbla din Omega  3-ranson, gärna hälften på morgonen och hälften på kvällen och på tom mage. 

Jo kortison men inte hydrokortison. Fossa Duoglasi heter den Mumwanna: nope, ingen annan läkare behandlar på det viset, vad jag vet. Och inte ens Ls kur räcker tillräckligt. Du kan få ett recept från Serum men det funkar bara med oroginal (EJ mail) och all info måste finnas med, dvs ditt namn & personnummer, medicinens namn, storlek på burk/ask, styrka, ordinationen, läkarens namn, adress & tele osv. Då kan du få ut det på svenska apotek. Sen behandlar du inför behandling. Lycka till med fet!