Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Ja det är ju fantastiskt men det kan ju lika gärna ha avstannat...hu! Vul om en vecka. Det var Serum och Peny och äggdonation. Två insatta, två till frys.

Pipperoni, vad tråkigt, men det är bra att detta forum finns, där kan man få lite stöd. Tråkigt när den egna kroppen inte vill samarbeta. Tack för gratulationer! För mig har det mest krånglat med all väntetid i Sverige, men sen vi vänt oss utomlands har det flutit faktiskt. Nu är det upp till kroppen att hålla fast och till embryot att utvecklas. Konstigt, man önskar sig självklart plusset mest i hela världen, men tortyren som är efter plusset, med att känna efter symptom som vill försvinna och dagarna är som tuggummi. Jag försöker tänka att jag kommer att överleva hur det än blir, jag bara måste. Lycka till, och tveka inte att ta hjälp av läkemedel om det verkar behövas för att kroppen ska komma igång.

Grattis Supertjejen och MissWe!  Tråkigt att din glädje blev kortvarig PeeWee...  

Själv är jag så sjukt less på att allt bara strular... Avbröt ju stimulering inför FET eftersom mina lymfocyter var alldeles för höga och vi inte ville ta några risker med våra sista embryon. Fortsatte med Progynon och Progesteron 10 dagar efter att vi avbröt och slutade sedan (efter att ha fått lite spottings efter 9 dagar). Tänkte att mensen skulle komma inom en vecka, men nu har det gått snart 3 veckor och det verkar inte ens vara nära. Har läst lite i utländska forum och det verkar inte vara ovanligt att det kan ta både tre, fyra och fem veckor innan blödningen kommer, och många behöver hjälp med Provera eller någon spruta för att få igång mensen. Får inget svar från Dr D heller. Det räknas väl inte som akut...

Var så glad att det var nytt år och vi skulle börja med att sätta tillbaka våra embryon i januari, och sen gå över på ÄD om det inte funkade. Men vi skulle i alla fall göra ett återförande för första gången på över ett år, och få lite hopp igen. Trodde jag... Men nu går jag här och bara väntar, och väntar och tiden går och går igen och jag känner mig helt nertryckt i skorna. Blir väl inte bättre av nedregleringen heller. Känner mig helt torr hela jag av Synarelan och har ingen lust med något alls. Vill bara dra täcket över huvudet och vakna när det är dags för återförande.

Ledsen för negativt inlägg. Känner mig bara så uppgiven...

Kram.

Tack för tips om mediciner! En till fråga till er allvetande: jag hade ju ET igår och enl min plan fr dr D skulle jag börja med ceaxne (blodförtunnande) dag 8 efter äp. När jag läste runt här fick jag dock bilden av att ni andra börjar tidigare o mailade honom då. Fick svar att jag skulle ta det "ASAP!" och även babyaspirin. Känns nu lite jobbigt då mina blodprov fr idag visar väldigt högt hb och jag blir såklart rädd att det kommer för sent o det lilla ägget redan fått för lite blodcirkulation (ännu mer trist då jag ju inte fått veta om jag inte mailat).. Grejen nu är dock att jag sen inte fått ngt svar då jag frågade hur mycket, så undrar nu; vad har ni tagit? Hur mycket o hur ofta?

Var på VUL idag, och såg två fostersäckar men bara en liten krabat med ett litet pickande hjärta. Läkaren vågade inte utesluta om "den andra" avstannat, eller fortfarande var i livet utan behöver undersöka igen nästa fredag - känns som en evighet dit!!

Blev både glad och ledsen, men framförallt orolig.

Först längtar man ihjäl sig efter ett plus, sedan är det våndor av oro av alla möjliga och omöjliga skäl. Måtte allt vara bra där inne!!