Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Ju äldre barnet bli desto mer utbyte har det i umgänge med andra barn och andra vuxna liksom den pedagogik som erbjuds på förskola och skola. Är det den perioden du vill vara hemma med barnet och ska då barnet vara hemma med dig? Varför?

ork samt tid till barnet sa jag!!

Du kan räkna upp en hel del mer av föräldraskapet i samma mening. Bajsblöjor, nerspydda sängar, kladdiga händer, smutsiga kläder, nerbajsad vagn, leriga stövlar, trots, skrik, gråt, nattskräck, dålig sömn... vem blir lyckligare av det? Men det är vad barn innebär. En vanlig förälder vet om det och backar inte för det. Många saker med att ha barn kanske inte gör dig lyckligare i sig, men vanligtvis gör barnet och att vara förälder dig lycklig. Så lycklig faktiskt att man aldrig skulle drömma om att frivilligt lämna ifrån sig en liten bebis under dess första år och särskilt inte vid tre månader då det just börjat interagera mer och utvecklas massor. 

De som har en något sval attityd till föräldraskapet innan första barnet kommer brukar nog ändra sig en hel del när de hållit i den lilla varma mysproppen, vaknar upp och börjar sätta barnets behov före sina egna som naturligt brukar ske. De som inte gör det kanske ångrar en dag att de gick miste om denna underbara tid till förmån för sig själv och sina egna behov. Kanske inte.

Jag väljer att se detta som tankar från en som inte vet än hur knockad man blir av kärleken till sitt barn.  I annat fall tillhör ni åtminstone en minoritet med dessa tankar och om inte annat bör ni åtminstone inse detta, för ni kommer att få många reaktioner under vägen på era val.

Eh, nej det är det inte. Tillbringade flera månader på heltid med min 8 åring i våras.

Sedan ser jag liksom inte riktigt varför det skulle vara bättre att vara med sina barn 24/7 år ett och sedan ha dem på dagis/fritids större delen av deras vakna tid kommande 5 år än att vara med sitt barn 24 timmar per dygn några dagar i veckan första året och sedan om inte 24 så iaf kanske 19 timmar per dygn med dem kommande 10 år.

Jag trodde först att tråden var ett skämt, men den kanske faktiskt inte är det? I så fall gissar jag att du som startat den är väldigt ung? Om tråden är skriven på allvar så gör det ont i hjärtat att läsa. Så sorgligt att ett barn kommer till världen utan att ha föräldrar som lägtar efter att få vara med det. Jag tycker att ni ska kolla med en barnpsykolog vad konsekvenserna kan bli av ert handlande. Vad jag vet (har läst en del om detta) så formas barnet enormt mycket just de första två åren. De första ca 7 månaderna så är barnet inne i den sk anknytningsfasen. Då är det viktigt för barnet att få vara nära någon eller båda föräldrarna. För att skapa en bra anknytning gäller det att finnas för barnet och svara på dess behov på alla nöjliga sätt: mata, byta blöja, gosa etc. Om barnet inte anknyter på ett bra sätt till någon av föräldrarna så riskerar det att få problem senare i livet, att t ex skapa nära och varaktiga relationer, och löper större risk att få psykisk ohälsa av olika slag. Jag håller tummarna för att ni ändrar er och väljer att ta vara på den första tiden som är så viktig för ett barn att få vara nära sina föräldrar!

Jag är född på 70-talet o på den tiden hade mammor ca 6 månaders föräldraledighet. Jag blev lämnad till en dagmamma som bodde jättenära oss när jag var 5 månader gammal. Idag har jag väldigt svårt med separationer. När en relation tar slut känns det fruktansvärt hemskt. Nästan som att jag ska gå sönder.
Tror att det kan ha att göra med att jag blev lämnad till dagmamma när jag var så liten. Det finns ju teorier om det här med anknytning och som barnspykologer bland annat arbetar efter. Läs på lite mer innan ni tar ett beslut?
Varför vill man frivilligt lämna ifrån sitt barn idag i Sverige så tidigt? Vi har det ju jättebra med vår föräldraledighet jämfört med många andra länder i världen.

Skulle aldrig utsätta mitt kommande barn för det som ni planerar! Jobba hinner man göra resten av livet!
hur många chanser har du att ge ditt barn en god och trygg anknytning/grund som kommer att påverka barnets liv resten av livet?

Samma fråga till dig som till TS i mitt inlägg #437.

Ähem... Alltså. ALLA känner så när relationer tar slut. Kan jag nästan garantera.

Personligen skulle jag inte lämna bort mitt barn så tidigt, men jag vet inte om det egentligen är någon katastrof. Tänkte berätta lite om mina egna erfarenheter av att (inte) jobba tidigt.

Hade som plan att börja jobba när mitt barn var 4 månader. Halvtid. Jag och barnets far skulle båda jobba halvtid. Faktum är att det gick inte. Funkade inte jobbmässigt, men framförallt inte för mig. Jag fick ju inte sova om nätterna! Fanns inte en chans att jag skulle klara av det ganska intelligensmässigt krävande jobb jag har. Ska istället börja jobba när barnet börjar på dagis och (förhoppningsvis) sover någorlunda hela nätter. 

Mycket bra skrivet!

Ts, fattar faktiskt inte varför ni vill ha barn....ha så kul ensamma på ålderdomshemmet....