Troende och sex ?

Är en troende kvinna som har varit gift i många år, vi har flera barn. Gifte oss som 19-åringar, oskulder båda två, vi hade inte ens rört vid varandras könsorgan/bröst eller sett varandra nakna. Däremot kramats, kysst och varit störtkåta som bara den. 

Med verklig kännedom om varandra som personer (innan vi hade sex) och inställningen att vi skall vara tillsammans livet ut så har tryggheten att blomma ut sexuellt funnits. Vi har inte varit rädda att testa olika saker. Gillar hårda tag kombinerat med en stark själsfrändepassion, oralsex och analsex är inget som vi på något sätt ser som felaktigt. Allt som sker inom äktenskapet och som båda njuter av är en fin gåva att uppleva och utforska.

Det har förstås gått upp och ner under åren med lusten, ibland har det blivit sex många gånger i veckan och graviditeter och småbarnstid har ibland lett till längre pauser. Medan vissa graviditeter har ökat på lusten. Vi ser inte sex enbart som barnalstring och vi låter inte heller föräldraskapet sunka ihop oss och sluta dela den viktaga del av livet som sex är.

Efter många års äktenskap med bara ögon för varandra har vi förstås båda tänkt tanken hur det skulle vara att vara tillsammans med någon annan, klart vi är nyfikna men samtidigt mycket medvetna om vad ett sidospår kunde orsaka för sår i det som vi gemensamt har byggt upp tillsammans.

Jag tror att det i många kristna äktenskap finns en större passion än man kan ana. Som dels kanske kommer från det att man har en vilja att satsa livet ut på en och samma person, och då måste båda se till att ha ett "levande" förhållande och arbeta på det, vem vill leva livet ut i en "död" relation. Som troende så försöker man (det är ju inte alltid så lätt) att inte titta på de andra gräsmattorna och hoppa över staketet vid bråk eller för att man "växt ifrån varandra".

Tyvärr tror jag det precis lika mycket finns två andra stora kategorier representerade än bara de lyckligt passionerade kristna. Det är de som har ett tabubelagt förhållande til sexualiteten och kör vanlijaste vanilj. Vackert och trevligt så men ibland kan jag tycka lite synd om de som inte vet vad en fontänorgasm är eller som är rädda för att suga en kuk.
 
Den andra kategorin är de som är så hårt itutade i det syndiga med sex att det går helt överstyr, de klarar inte av att hantera sin drift och det leder till övergrepp och otrohet medan de slits mellan sin putsade fasad och det kroppsliga begäret som de aldrig lärt sig hantera. 

 Jag är själv inte troende, men kommer från en sådan miljö och känner igen många av resonemangen (och/eller fördomarna). Men bilden/frågan religion och synen på sexualitet ändras väl över tiden. Eller är det så, att den allmänt sexualliberala hållningen i samhället idag gör att den religiösa sfären blir snävare; att synen på sexualitet blir striktare innanför samfundnens ram, för att hålla "moralmoraset" i övriga samhället på avstånd?

Hur är era erfarenheter, ni som är aktiva i ett samfund. Hur ser den mer allmänna/offentliga debatten ut inom ramen för ert samfund/rörelse/community? 

Min uppfattning är att utvecklingen går i riktning mot en mera liberal syn. I vissa kretsar står de traditionella idealen fasta, medan det på andra håll har skett en ganska stor förändring i mera öppen riktning. Att synen skulle blir mera strikt och snäv känner jag inte till. På vissa håll finns det stora skillnader i synsätt mellan generationerna, medan det på andra håll går större skiljelinjer mellan "konservativa" och "liberala" inom varje generation. Jag tycker dock att det i många fall finns en ganska stor förståelse för olika synsätt.

När man har väntat med sex till äktenskapet och att då få ge sig fullständigt till varandra, efter trohetslöftena, det känns som att det kommer en stor välsignelse med det. 

Ja, det kan säkert fungera som en självuppfyllande profetia. Men det kan lika gärna bli en stor beskvikelse, särskilt på sikt. I den inledande euforin över relationen är det alltid enkelt att få sexlivet att fungera, svårigheterna kommer när man ska få det att fungera i längden.

Här kommer lite mer om sexet. Det finns många andra aspekter på detta med tro o religon oxå, men det är inte det tråden handlar om.
På 80-talet när jag var ung var jag på många konferenser o läger där det ofta handlade om bland annat att vänta med sex, varför man skulle göra det och vilka konsekvenserna kunde bli om man gick emot Gud. 
Jag hade flera pojkvänner som tonåringar och vi kysstes, men sen var det stopp. Om nån skulle råka röra brösten med kläderna på hade man samvetskval i dagar då man grät o låg på knä vid sängkanten med biblen o bad Gud om förlåtelse. 
Som 18-åring började jag få panik för  jag hade än inte träffat han som Gud valt ut åt mej. Men på en bibelskola gjorde jag det innan jag hann fylla 19. Då hade flera av mina kompisar redan gift sej. Så det blev rätt bråttom för min del. Jag gifte mej med en man som jag inte var ett dugg kåt på ens från början, men det var han Gud valt åt mej så så fick det bli. Jag var helt övertygad om att Gud skulle välsigna sexet o om jag bara kunde hålla min del av avtalet så skulle Gud hålla sin. Vi hade inte sex innan ringarna var på plats. Och därför skulle Gud se till att allt löste sej o att sexet skulle bli gudomligt.
Det blev inte ett dugg gudomligt och besvikelsen var enorm. Vi sa inget till någon. Vi pratade inte ens med varann om vår besvikelse. Det hade ju varit att öppet erkänna att Gud inte välsignat oss. Däremot började vi jobba inom kyrkan. Vi har undervisat massor av Sveriges ungdomar om dessa saker, o alla som mött oss har verkligen trott att vi har haft det ultimata perfekta äktenskapet o livet på alla fronter. Vi har rest i andra länder o hållit seminarier o bibelstudier om sex o äktenskap o såna saker. Vi har t.o.m. skrivt en bok för länge sen.
För atgöra en lång historia lite kortare så träffade jag för ngt år sen en man som gjorde att jag förstog att jag lurat mej själv i alla dessa år. En underbar man som väckte något inom mej som jag trodde bara fanns på film. Om ens det.....
Jag hade inget att jämföra med o trodde att livet skulle vara som vårt var. Jag trodde verkligen att kåthet var ett fruktansvärt fult o äckligt ord som bara passade på prostituerade. Men jäklar vad kåt jag blev. Jag kunde varken sova eller äta.
Idag har jag haft sex med sex olika män i olika åldrar o med olika civilstatus. Jag älskar sex och allt runt omkring. Jag har utbildat mej till sexolog och undervisar ungsdomar än i dag, men på en helt annan nivå. Mycket mer ärligt och äkta.
Av alla de bröllop vi sprang runt på i ungdomens dagar är det inte många som är ihop än. De allra flesta är skilda.     Varför vet jag inte, men kan nog gissa att en o annan bär på liknande erfarenheter som jag.
Frikyrkan är en förljugen värld där man inte vill tala högt om att GUds välsignelse uteblivit. Ffa inom ledarskapet som vi tillhörde.     

Det är möjligt att det är så. Min uppfattning är att debatten om sexualfrågor i det offentliga inte drivs av förespråkare för något trossamfund i Sverige. I andra länder, katolskt färgade (som Polen t ex) eller i länder där religionen har en tydligare roll i samhällsdebatten (USA) så är samfunden mycket mer aktiva.

Det var lite därför jag ställde frågan här i detta forum. Hur frågor om sexualitet och moral diskuteras på "gräsrotsnivå" bland medlemmar i olika samfund. Den offentliga hållningen, t o m från KD-håll är ju väldigt avvaktande. Vad skulle t ex hävda om Göran Hägglund gick ut och förespråkade återhållsamhet innan äktenskapet? I det närmaste otänktbart verkar det som.

Det som jag reagerar på är att man har en föreställning om att just sex skulle kunna fungera av sig självt just för att man medvetet avstår från allt som har med det att göra tills en dag det plötsligt är skarpt läge. Ingenting annat i livet fungerar så, så varför skulle det vara så med sex?

Speciellt allvarligt blir det eftersom det just är i kristna (och andra religiösa) kretsar som man finner motståndare till sexualundervisning, offentlig diskussion om sex, motstånd till skildringar av sex i böcker, på scen i film osv. Unga människor ska alltså avskärmas från allt som har med sex att göra tills de en dag plötsligt ska ha sex med en annan männsika och då ska allting plötsligt fungera och bli perfekt.

Vi går alla minst 12 år i skola för att vi ska lära oss att fungera i samhället och klara av att försörja oss. Varför skulle sex vara undantaget från det behovet på förberedelse?

Det är ett stort ansvar som avhållsamhetsförespråkarna tar på sig när de lovar himmelsk njutning på jorden åt dem som väntar med sex till efter giftermålet.

Vare sig man är troende eller ej så är det mest en fråga om tur om man lyckas bra med sin första sexualpartner och/eller man trivs bra med sexlivet så att det fungerar i decennier med samma partner.