Familjen Annorlunda
Prattråd för oss som följer programmet Familjen Annorlunda på måndagar kl 20 i TV 4.
Såg att det inte fanns nån tråd för oss så jag startar en nu.
Prattråd för oss som följer programmet Familjen Annorlunda på måndagar kl 20 i TV 4.
Såg att det inte fanns nån tråd för oss så jag startar en nu.
Ha, tyckte oxå att föräldrarna i den "nya" familjen i Örsundsbro, verkade vara släkt med varann.
Som en mamma skrev här med 5 barn.... undra om folk nu tror att det är så när vi är ute med barnen.
Hemsk tänkte, men som jag skrev i mitt tidigare inlägg,att man känner sig VÄLDIGT lyckad som familj, när man med 6 stycken, barn INTE har dom här problemen.
Men om mamman i Motala skulle lägga lite mer tid på sina barn, och lite mindre tid på löpbandet, så finns det nog hopp för hennes barn med(säger inte att man ska sluta att träna, utan har man satt barn till världen, så kanske man ska umgås med dom "lite")
Jag försöker också röra på mig.
Fast hon tränade med barnen vilket är ett sätt att umgås med barnen oxå
Såg programmet på play igår. Här i tråden diskuterades det om det var lämpligt att en unge skulle krypa omkring med bar rumpa i teve så jag var beredd när den scenen kom och jag tyckte den var oskyldig (jag är EMOT nakna barn i teve)!
MEN det jag noterade var
Scen 1- unge kryper med rumpan bar i vild skräck i soffa
Scen 2- unge sitter i soffa med blöja! Fortfarande helt skräckslagen!
(Någon annan reagerade säkert också på det men jag orkar inte läsa alla inlägg)
Den hemska tanken slår mig att man tog om scenen med skräckslaget barn! Först filmade man honom en snutt utan blöja när han vrålade av skräck. Sedan får han på sig en blöja, placeras i soffa, och skräms igen av pappans borrande. Den skräck som fanns i det barnets ögon fick mig att börja gråta.
Tycker vissa här gnäller på småsaker...
Kollade inte så noga men funderade på om det verkligen är samma unge, med blöja som utan? Tycker dom är så lika allihopa...
Familjen Algeson (de med soffan) tyckte jag om direkt. Någon påpekade att mamman "bara" verkar leva genom man och barn, men jag är lite allergisk mot det tänket. Det är oftast helt okey att leva för sitt jobb (i folks ögon) MEN när man lever för sina barn så har man dem "bara till låns" (osv). Till skillnad mot sitt arbete som man har på livstid?