• Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

    Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

    Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

    Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

    Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

     Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder. 
    Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

    Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne. 

    Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

    Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

    Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här. 

    Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

    Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

    Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

    Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig
     

  • Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad
  • Anonym (Undrande)
    Anonym ("Micke") skrev 2017-12-21 08:51:01 följande:
    Jag är van och ser inte julen som något stort för mig. Sen har min exfru mer plats för fler personer. Mer praktiskt helt enkelt.
    Men inte plats för dej? Tycker att det låter märkligt att inte barnen o framför allt inte barnbarnen får träffa dej?

    Är hennes älskare där hos henne när barnen kommer, måste vara djävligt underligt för dem i sådana fall.

    Vet barnen om din/er historia, kanske du skulle visa dom din tråd här?
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2017-12-21 10:41:37 följande:
    Men inte plats för dej? Tycker att det låter märkligt att inte barnen o framför allt inte barnbarnen får träffa dej?

    Är hennes älskare där hos henne när barnen kommer, måste vara djävligt underligt för dem i sådana fall.

    Vet barnen om din/er historia, kanske du skulle visa dom din tråd här?
    Jag utgår ifrån att hennes nya man firar jul tillsammans med dom. Varför skulle han inte det? Dom (mina barn) har funnit sig i förändringen och att hon har en ny man.

    Dom har inget att göra med vår historia.
  • molly50
    Anonym ("Micke") skrev 2017-12-21 08:51:01 följande:
    Jag är van och ser inte julen som något stort för mig. Sen har min exfru mer plats för fler personer. Mer praktiskt helt enkelt.
    Fast barnen borde väl vilja fira med dig också.
    Carpe Diem
  • Anonym (Moralgubben)

    Ja du Micke. Jag har följt den här tråden från det att den började. Jag och många med mig har reagerat starkt. Ibland med ilska andra gånger med skam men också med förvåning. För det verkar som att vi andra är mer involverade i dig än du själv.
    Vi reagerar på att någon medioker terapeut ger fullständigt oproffsiga råd, hur din fru utan skam åker iväg med sin älskare. Hur hon utnyttjar dig praktiskt med olika byggen. Men inte du. Du är mer bekymrad om ifall bilden du ger av henne är för hård. Du gör det hon vill du skall göra som något tjänstefolk. Du låter henne ta över villan men först gör du klart allting så att hon och hennes älskare kan njuta av det.
    Ibland har jag funderat över ifall det är orsaken till att hon övergav dig. Hon får inget motstånd. Du vikter bara undan. När till och med dina barn kan behandla dig respektlöst så behöver du fundera över varför det blir så här.
    Jag ser att du har ett väldigt starkt flyktbeteende när det gäller känslor. För du verkar ju vara en bra affärsman. Du säger att du älskar henne. Men har du någon sin klivit fram och låtit henne förstå att hon sårar dig och att du inte tar mer skit? Tagit avgörande konflikter med henne? Tror inte det för du verkar vara rädd för konsekvenserna. Och det kan jag förstå. För det är jobbigt med starka konflikter. Men nödvändigt. Annars blir ditt liv bara en flykt. Men du blir lite barnslig när du säger att du inte behöver nära känslomässiga relationer. Vi behöver alla det. Det kalls för påfyllning och positiv förstärkning. Och det är de som gör att man kan fortsätta leva ett någorlunda bra liv. Så mitt råd till dig är att släpp henne.Hon är inte bra för dig. Men du behöver resa på dig och visa dina barn att du är en människa som det går att ha respekt för och som vågar leva livet fullt ut.
    Du kan göra det med en bra terapeut som kan sin sak och som är respektfull.

  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-23 12:10:33 följande:
    Fast barnen borde väl vilja fira med dig också.
    Borde och borde...
    Hos oss blev rollfördelningen tidigt och naturligt att barnen tydde sig till mamman och min uppgift var att sköta det praktiska runt omkring samt säkra en ekonomisk bas. Det är det liv vi vant oss vid.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Moralgubben) skrev 2017-12-24 00:15:14 följande:

    Ja du Micke. Jag har följt den här tråden från det att den började. Jag och många med mig har reagerat starkt. Ibland med ilska andra gånger med skam men också med förvåning. För det verkar som att vi andra är mer involverade i dig än du själv.
    Vi reagerar på att någon medioker terapeut ger fullständigt oproffsiga råd, hur din fru utan skam åker iväg med sin älskare. Hur hon utnyttjar dig praktiskt med olika byggen. Men inte du. Du är mer bekymrad om ifall bilden du ger av henne är för hård. Du gör det hon vill du skall göra som något tjänstefolk. Du låter henne ta över villan men först gör du klart allting så att hon och hennes älskare kan njuta av det.
    Ibland har jag funderat över ifall det är orsaken till att hon övergav dig. Hon får inget motstånd. Du vikter bara undan. När till och med dina barn kan behandla dig respektlöst så behöver du fundera över varför det blir så här.
    Jag ser att du har ett väldigt starkt flyktbeteende när det gäller känslor. För du verkar ju vara en bra affärsman. Du säger att du älskar henne. Men har du någon sin klivit fram och låtit henne förstå att hon sårar dig och att du inte tar mer skit? Tagit avgörande konflikter med henne? Tror inte det för du verkar vara rädd för konsekvenserna. Och det kan jag förstå. För det är jobbigt med starka konflikter. Men nödvändigt. Annars blir ditt liv bara en flykt. Men du blir lite barnslig när du säger att du inte behöver nära känslomässiga relationer. Vi behöver alla det. Det kalls för påfyllning och positiv förstärkning. Och det är de som gör att man kan fortsätta leva ett någorlunda bra liv. Så mitt råd till dig är att släpp henne.Hon är inte bra för dig. Men du behöver resa på dig och visa dina barn att du är en människa som det går att ha respekt för och som vågar leva livet fullt ut.
    Du kan göra det med en bra terapeut som kan sin sak och som är respektfull.


    Jag skall svara dig också...men behöver lite tid och hinner inte nu
  • molly50
    Anonym ("Micke") skrev 2017-12-27 09:48:34 följande:
    Borde och borde...
    Hos oss blev rollfördelningen tidigt och naturligt att barnen tydde sig till mamman och min uppgift var att sköta det praktiska runt omkring samt säkra en ekonomisk bas. Det är det liv vi vant oss vid.
    Jo,fast barnen är väl vuxna nu och borde väl själva visa intresse för att ha kontakt med dig också,om du förstår vad jag menar.
    Jag tycker det är lite märkligt beteende av dem också.
    Carpe Diem
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-27 10:57:54 följande:
    Jo,fast barnen är väl vuxna nu och borde väl själva visa intresse för att ha kontakt med dig också,om du förstår vad jag menar.
    Jag tycker det är lite märkligt beteende av dem också.
    Man (du, jag, vemsomhelst) kan tycka vad man vill. Och dom är vuxna och väljer själv. Så är det
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Moralgubben) skrev 2017-12-24 00:15:14 följande:

    Ja du Micke. Jag har följt den här tråden från det att den började. Jag och många med mig har reagerat starkt. Ibland med ilska andra gånger med skam men också med förvåning. För det verkar som att vi andra är mer involverade i dig än du själv.
    Vi reagerar på att någon medioker terapeut ger fullständigt oproffsiga råd, hur din fru utan skam åker iväg med sin älskare. Hur hon utnyttjar dig praktiskt med olika byggen. Men inte du. Du är mer bekymrad om ifall bilden du ger av henne är för hård. Du gör det hon vill du skall göra som något tjänstefolk. Du låter henne ta över villan men först gör du klart allting så att hon och hennes älskare kan njuta av det.
    Ibland har jag funderat över ifall det är orsaken till att hon övergav dig. Hon får inget motstånd. Du vikter bara undan. När till och med dina barn kan behandla dig respektlöst så behöver du fundera över varför det blir så här.
    Jag ser att du har ett väldigt starkt flyktbeteende när det gäller känslor. För du verkar ju vara en bra affärsman. Du säger att du älskar henne. Men har du någon sin klivit fram och låtit henne förstå att hon sårar dig och att du inte tar mer skit? Tagit avgörande konflikter med henne? Tror inte det för du verkar vara rädd för konsekvenserna. Och det kan jag förstå. För det är jobbigt med starka konflikter. Men nödvändigt. Annars blir ditt liv bara en flykt. Men du blir lite barnslig när du säger att du inte behöver nära känslomässiga relationer. Vi behöver alla det. Det kalls för påfyllning och positiv förstärkning. Och det är de som gör att man kan fortsätta leva ett någorlunda bra liv. Så mitt råd till dig är att släpp henne.Hon är inte bra för dig. Men du behöver resa på dig och visa dina barn att du är en människa som det går att ha respekt för och som vågar leva livet fullt ut.
    Du kan göra det med en bra terapeut som kan sin sak och som är respektfull.


    Jag känner att jag behöver ge dig ett utvecklat svar på ditt inlägg. Även om jag är rädd att jag blir rätt kortfattad. Du har rätt att jag inte är speciellt (inget alls) involverad I mig själv. Jag är fullständigt ointresserad av mig själv och att gräva I mitt själsliv. Många här har ofta påpekat att jag förintar mig och att jag förminskar mig själv. Och det stammer säkert. Jag har nog alltid gjort så. Så länge jag kan minnas. Skulle jag se någon anledning till det så skulle jag nog också kunna hitta orsaken till det också. Varför och när jag började tänka som jag gör. Men jag ser ingen anledning till det. Jag har väl alltid haft ett mått av självförakt eller nåt. Det är en del av mig och "mitt DNA" idag. Jag finner istället mening I att göra något för någon annan. Och jag gör det inte för att bli bekräftad eller för att få något tillbaka. Det är faktiskt så att jag ibland har dragit mig för, t.o.m undvikit, att göra saker för några personer därför att jag har anat att dom kommer att känna sig tvingade eller manade att belöna mig eller tacka mig. Och det kan jag inte stå ut med. Visst kan jag inse att för de flesta personer är någon som jag alltför komplex och svår att leva med. Antagligen är det därför mitt äktenskap sprack. Men sådant är mitt liv.

    Jag ser egentligen inte det som om jag flyr eller undviker konflikter I sig. Jag tampas ofta med konflikter av olika slag. Speciellt inom ramen för mitt företag. Även privat har jag tampats med konflikter. Men varför gå I konflikt om något som inte intresserar en? För något som du själv inte tror på? Jag gör inte det I alla fall.

    Det liv jag lever bedöms säkert och bevisligen som "inte bra nog" av er. I alla fall så uttrycker ni er så. Och jag kan även leva med den vetskapen. Respekt är något som man förtjänar. Inte något som man efterfrågar eller kräver. Antingen får man det eller så får man inte det. Och det får man heltenkelt acceptera. I alla fall jag lever så.  
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad