Jag gjorde ett ivf i Falun i mars, tyvärr gick det inte att återföra, 14 ägg, varav 6 mogna, av dessa befruktades 2 och inget av dem utvecklades normal.
Fick frågan om vi ville sätta in dem eller ha ett halv försök tillgodo.
Var mest sugen att chansa , men förstod efter ett tag att det egentligen inte var en fråga från läkarens sida, de ville inte sätta in dem.
Också en intressant iaktagelse, fick beskedet om de dåliga äggen när jag trodde vi skulle göra ET, och när jag fick valet att sätta in eller ej var maken inte nämnd nånstans i samtalet. Han satt då i väntrummet med sonen.
Det kändes konstigt, embryot är ju till hälften hans, vi är två om det, varför ska inte han få säga sitt i frågan?
De skrev ut Prasteron som jag ska äta till nästa försök, vi byter också från Puregon kort protokoll till Menopur långt protokoll och dubblar Ovintrellen så ser vi om det hjälper något.
Jag ska få Predosinol om det blir en ET nästa gång.
Lite deppigt är det, för tio år sen donerade jag ägg, då fick de ut 14 och 16 ägg varav alla befruktades och gav upphov till fyra barn.
Blev spontangravid 2011 (när jag stod i IVF-kö) och lyckades behålla barnet, så jag har iaf honom att glädjas åt, nu är det syskonförsök.
Skulle fått barn ungefär nu, men det barnet dog i magen på mig i vintras och läkarna tyckte inte jag skulle vänta på att bli spontangravid igen när det varit så svårt för oss.
Jag gillar IVF Falun, även om de känns lite distanserade ibland, det mesta får man ta rätt på på egen hand, jag har knappt fått någon info om hur saker ska gå till utan blivit lite hängande.
Men dr S är en skön farbror och han har hopp om oss, så det känns bra.
Nu väntar jag på mens för att kunna sätta datum för långt protokoll. Är den mer än fem dagar sen kommer jag troligen inte att hinna göra IVf innan sommarstängningen, de jäklarna har sista äggplocksdag 19e juni innan de bommar helt 27e juni.
