Deprimerade (och ni andra)! Skaffa barn som psykiskt ostabil?
Hej!
Jag är djupt deprimerad och lider till viss del av ångest (ångesten är dock inte så allvarlig längre tack vare medicin, samtal och sjukskrivning). Stressar upp mig lätt, oroar mig för saker, har ingen energi eller motivation till någonting just nu.
Nu har jag blivit gravid (trots p-piller, möjligt att jag missat något då det funkat i över tio år annars). Är i v7+3.
Hur i hela helsike ska min mentala hälsa gå ihop med ansvaret för ett barn?
Jag vet ju att det finns folk som varit i samma situation som ändå valt att behålla. Vart finns ni?! Skulle behöva lite råd från någon med den erfarenheten. Även från alla er andra såklart!
Jag VILL INTE göra abort. Jag vill att allt ska bli bra, att jag ska växa med ansvaret, utvecklas, att livet får en mening... Men är det naivt??
Ena dagen känner jag att det är en självklarhet att behålla, och nästa kan jag känna ren panik över tanken på att behöva göra en abort för att jag faktiskt kanske inte klarar av att vara förälder.
Pappan, min fästman, finns med i bilden och är jätteglad och vill verkligen behålla, men stöttar mig i mitt beslut vad det än blir. Jag har redan kontakt på psyk i.o.m mitt tillstånd och har även gjort läkarundersökning och träffar nu en samtalskontakt genom MVC, angående detta specifikt, som är jättebra. Men hon kan ju inte bestämma åt mig, inte heller ni, men vill bara få lite reflektioner/erfarenheter/åsikter...
Help!