Anonym (adhd?) skrev 2014-07-30 06:26:33 följande:
Låter som ADHD faktiskt.
Tänk på en sak. Om han är normalbegåvad men saknar impulskontrollen så VET han att han gör fel (om du uppfostrat honom normalt). Det innebär att han konstant går omkring med dåligt samvete och dåligt självförtroende eftersom han konstant misslyckas med att bete sig som förväntat. Det är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till att folk med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar senare utvecklar problem med psykisk ohälsa. Så det gäller att som förälder att försöka undvika hamna i en negativ spiral som bryter ner barnet.
Det viktigaste är därför att du skapar en miljö runt honom som är anpassad efter honom och som han klarar av. Om det innebär att låsa in allting så får det vara så. Sedan måste du såklart erbjuda honom alternativ sysselsättning för att han inte ska börja klättra på väggarna.
Sedan rekommenderar jag dig att inrikta din uppfostran på positiv förstärkning. Negativ förstärkning fungerar dåligt på alla barn men särskilt dåligt på barn som ditt. Ignorera dåligt beteende så långt det går och försök avleda. Ha realistiska förväntningar på vad han klarar av. Förklara alltid vad du förväntar dig av honom (ta inte för givet att han vet och börja väldigt basic). Och beröm bra beteende. Det är det som kommer att forma hans självförtroende och beteende. Så låt honom börja lyckas istället för att bara misslyckas. Han kommer att växa av det.
Superviktigt också att ni söker hjälp för honom på BUP. Hur fungerar han på förskolan? Han skulle kunna bli en annan människa med lite mediciner. Förutom att ni skulle kunna få ett lugnare barn tror jag att han själv skulle kunna uppskatta att få lite fokus och kontroll över sitt egna liv.
/Fia med ADHD
Det skulle kunna vara det.
Tänkvärt det du skrev om det dåliga samvetet och självförtroendet! Ska ta med mig det när han beter sig som han gör.
Vi har faktiskt det mesta undanplockat, lämnar inte saker på bordet eller så där, det är väl mest bara de där sakerna som man inte KAN ta bort hela tiden som ligger framme. Förutom om han klättrar då, för det kan han och det gör han. D¨å har han möjlighet att nå mycket längre, fast ofta hinner jag se det och förhindra detta.
Vi bor på landet så han har möjlighet att i princip gå ut och in som han vill, han förstår att man inte får gå på vägen (jag lämnar honom självklart inte ensam utan uppsyn, men du förstår, han har större möjligheter än stadsbarn har som endast kan vistas i en lägenhet ). Dessutom bor hans systerson väldigt nära, så när han känns rastlös brukar vi gå dit så de kan leka.
Han får självklart beröm när han är duktig, tar på sin kalsongerna själv, skorna själv , när han byggt ett "hus" , hittar på nya saker osv.
