För att det kanske ibland är för barnens bästa och för att man själv, i alla fall till en början, måste medverka i umgänget och inte klarar av det pga tidigare händelser?
Jag väntar mitt första barn nu och har ett lite krångligt förhållande till min pappa. Han menar inget illa och jag vet att han älskar mig, men han har svårt att förstå andras känslor och har en förmåga att göra och säga saker som sårar oerhört. Från hans synvinkel är det bara kärleksfullt att vara brutalt ärlig, men det är inte kul för ett litet barn att få höra att man är allra sämst i sin dansgrupp eller att man kommer bli mobbad i skolan för att man springer konstigt. Jag kan som vuxen ordagrant komma ihåg olika saker han sa till mig när jag var så liten som 3 år som verkligen krossade min självkänsla. Med den vetskapen finns det inte en chans att jag lämnar mitt barn ensamt med honom, men självklart vill jag att de har någon form av relation, så jag får helt enkelt vara med och vakta så att han inte säger något dumt. Då han säger sårande saker till mig även som vuxen skulle jag inte mentalt klara av att umgås så ofta som en dag i veckan, så det får bli högst en dag i månaden istället. Så visst berövar jag mitt barn möjligheten att ha en riktigt nära relation till sin morfar, men i vårt fall kan jag med handen på hjärtat säga att det handlar om mitt barns bästa.