2 år sedan...
För två år sedan tog min man steget och hade en affär. Jag fick veta om det när den var över...
Jag har alltså haft vetskapen om det i nästan i ett år och 8 månader.
Jag mår väldigt dåligt! Är fortfarande gift med den mannen som jag hade älskat mer än mig själv i nästan 15 år. Om jag hade sluppit den här smärtan, det här mörkret inuti mig och kunnat fokusera på vårt liv och våra barn så skulle jag inte må så här dåligt.
Han förstörde något fint inom mig. Han förstörde tilliten från mig, pedistalen han var uppsatt på gick sönder. Min bästa vän är inte min bästa vän längre....
Jag älskar inte längre min man. Jag kommer troligen inte skilja mig ifrån honom för jag vet inte om jag vill det. Jag kommer troligen vara otrogen tillbaka så han får känna på den smärta som bara växer inom mig. Jag är ensam numera.... vi pratar inte om djupare saker. Då har vi ändå gått på familjerådgivning och jag ensam till en psykolog...
Fortfarande har jag jobbigt med att han har legat (bokstavligen haft sex) med någon annan än mig... jag har ju fortfarande bara haft honom. JAG vet inte hur sex är med någon annan....
Jag har svårt att planera framtiden. Jag har ju ingen framtid. Ibland funderar jag på om han ändå hade valt att lämna mig... hade jag kanske varit lycklig nu istället.... Det är något jag aldrig kommer att få veta.
Däremot så om jag hade sluppit den här vetskapen och han hade bättrat sig och blivit som han är i dag så hade jag varit lycklig. Jag hade fortfarande haft min vän, älskare och själsfrände kvar....
Så om du någon gång är otrogen! Bär ditt svek själv och försök bli en bättre människa.... lägg inte på din ånger på den andra i förhållandet!!
Livet är inte alltid värt att leva!
Det här är alltså min åsikt! Nej jag kommer inte ändra mig angående det så vissa som förespråkar ett annat förhållningssätt behöver inte kommentera det här!