Hur står en ut med väntan?
Jag och sambon går otåligt och väntar på att ha bott ihop tillräckligt länge för att få ställa oss i kö på Reproduktionscentrum i Uppsala. Ni som har väntat på detta, hur står ni ut? Vad gör ni för att orka? Även om varje dag som går gör att vi är en dag närmare så känns det inte som om det går framåt. Vi har ju liksom inga riktiga riktmärken att sikta mot. Jag menar, nio månader bort är sååå långt bort. Det är ju en hel graviditet bort!