• Anonym (Trött på mig själv...)

    Hjälp mig, jag orkar inte mer.

    Jag fyller om några månader 21 år och har lidit utav ångest i så gott som hela mitt liv. Jag hade problem med att andas som barn, hade många perioder där jag kände att jag inte fick tillräckligt med luft och brukade ofta vakna upp på nätterna på grund av detta (gjorde massvis med tester men ingen fysisk defekt kunde påvisas), vilket jag nu förstår endast var ren och skär ångest. Detta är något som fortfarande kommer och går, dock hanterbart. 

    Jag utvecklade en ätstörning när jag var 14 år gammal som fortfarande håller i sig än idag (har alltså haft en väldigt osund relation till mat under en relativt lång tid) och det var i samma veva min kropps- och utseendefixering uppdagades. Jag slutade gå ut de gånger jag kände mig ful/fet, vilket tillslut slutade med att jag fick hoppa av skolan när jag endast var 16 år gammal (är alltså inte ens i närheten av att vara färdig med gymnasiet...).

    Jag började testa olika droger när jag precis fyllt 18 år, vilket snabbt eskalerade till ett bland- och sprutmissbruk av främst amfetamin. Hamnade på ett behandlingshem i somras och är idag drogfri. Fick dessvärre Hepatit C på köpet av mina otroligt korkade och idiotiska handlingar...

    Jag orkar inte mer! Är så otroligt ful och min kropp är så jävla äcklig. Mitt ansikte är helt skevt och osymmetriskt, min hy och mitt hår ser katastrofalt ut (det kvittar hur mycket eller hur länge jag sminkar och fixar mig, jag ser ändå aldrig ens lite presentabel ut), mina fötter och händer är stora, mina ben är sneda och korta, min rumpa och mina äckligt stora bröst har massa bristningar, mina armar är alldeles för långa för att kunna passa in med resten av kroppen och ja, är dessutom alldeles för tjock för mitt eget bästa. 

    Jag klarar inte av att göra någonting längre! Kan varken gå ut, träffa eller umgås med folk utan att jag börjar svettas och känna mig svimfärdig, är livrädd för att säga eller göra något fel och känner mig konstant övervakad och iakttagen. Känner även att folk pratar illa om mig när jag går förbi och att de pikar och pratar om mig i dolda meningar de gånger jag pratar med någon, jag klarar knappt av att ha min egna familj i närheten längre!

  • Svar på tråden Hjälp mig, jag orkar inte mer.
  • Fundersam02

    Du verkar må  så dåligt att du nog behöver hjälp för att må bättre. Boka tid på vårdcentralen och be om remiss till en psykolog som du kan prata med.

  • Anonym (Vindrickare)

    känner lite igen mej i vad du skriver, dock har jag aldrigt provat några tyngre droger, utan jag smällde istället i mej en jäkla massa vin typ 5 dár i veckan.

    Jag vet inte riktigt om det finns något jag kan säga, som möjligtvis skulle få dej att må bättre, men jag tycker ju definitivt att du ska söka hjälp.

    En psykolog kanske? Hur känner du inför det?

    När jag var som värst, orkade jag inte ens byta om från pyjamas när jag gick på systemet, satt bara hemma annars med mitt vin och cigaretter, åt ingenting, mådde bara dåligt med mej själv.

  • Anonym (:))

    Fina du, det finns hjälp att få. Jag lider själv av en rad problem, men jag har fått hjälp, och även om jag inte mår bra så mår jag iaf bättre. Jag har lärt känna mig själv, och varför jag har ångest osv.

    Vad jag vill komma fram till här är att be om hjälp, för det har du rätt till. Det kanske kommer ta ett bra tag innan du mår bättre, men det kommer gå. Ge inte upp bara för att det inte går så snabbt som du vill.

    Nu ska du se de två POSITIVA grejer du faktiskt gjort:

    1. Du har blivit fri från ditt drogmissbruk. Det är en jädra bra prestation. Det ska du vara stolt över.
    2. Du skriver här och ber om hjälp. Det krävs mod till att be om hjälp.

    Har du provat anti-depressiva?

  • Anonym (Trött på mig själv...)
    Fundersam02 skrev 2015-01-29 00:16:07 följande:

    Du verkar må  så dåligt att du nog behöver hjälp för att må bättre. Boka tid på vårdcentralen och be om remiss till en psykolog som du kan prata med.


    Jag har haft kontakt med både bup och sen psykiatrin sen jag var 14 år gammal. De brukar titta på mig, säga att jag varken är ful eller överviktig, fråga om jag är självmordsbenägen och sen skiva ut massa konstiga tabletter som inte hjälper för 5 öre - och ja, jag har både tagit dem enligt ordination och tillräckligt länge för att uppnå "önskad" effekt, de förstör mer än vad de ger...
    Anonym (Vindrickare) skrev 2015-01-29 00:21:41 följande:

    känner lite igen mej i vad du skriver, dock har jag aldrigt provat några tyngre droger, utan jag smällde istället i mej en jäkla massa vin typ 5 dár i veckan.

    Jag vet inte riktigt om det finns något jag kan säga, som möjligtvis skulle få dej att må bättre, men jag tycker ju definitivt att du ska söka hjälp.

    En psykolog kanske? Hur känner du inför det?

    När jag var som värst, orkade jag inte ens byta om från pyjamas när jag gick på systemet, satt bara hemma annars med mitt vin och cigaretter, åt ingenting, mådde bara dåligt med mej själv.


    Lita på mig, gör aldrig det!

    Nej, det finns ju inte direkt någonting att säga, men det känns skönt att veta att du ändå förstår mig... :)

    Ja det är typ så det är för mig med, minus vinet och plus maten...
  • Anonym (Sjuk)

    Du verkar må för dåligt för att någon här med kloka ord skulle kunna ändra dig, för jag tror inte att du kan ta till dig det och förändra dig?

    När jag låg på psyket träffade jag tjejer som hade dina bekymmer. Inte kanske alla på en gång.

    Naturligtvis är du inte ful, fet osv. Men du har så dålig självbild att du inte kan se någonting annat.
    Du behöver riktig medicinering i första hand och regelbunden hjälp av vården.
    Att du skriver här är kanske ett första steg i den insikten?

  • Anonym (Trött på mig själv...)
    Anonym (:)) skrev 2015-01-29 00:36:41 följande:

    Fina du, det finns hjälp att få. Jag lider själv av en rad problem, men jag har fått hjälp, och även om jag inte mår bra så mår jag iaf bättre. Jag har lärt känna mig själv, och varför jag har ångest osv.

    Vad jag vill komma fram till här är att be om hjälp, för det har du rätt till. Det kanske kommer ta ett bra tag innan du mår bättre, men det kommer gå. Ge inte upp bara för att det inte går så snabbt som du vill.

    Nu ska du se de två POSITIVA grejer du faktiskt gjort:

    1. Du har blivit fri från ditt drogmissbruk. Det är en jädra bra prestation. Det ska du vara stolt över.
    2. Du skriver här och ber om hjälp. Det krävs mod till att be om hjälp.

    Har du provat anti-depressiva?


    Jo, jag vet om att hjälpen finns och jag har sökt hjälp många gånger, men den är fruktansvärt svår och få, långa köer, stafettpersonal och hela tiden ändringar i systemet... Jag har till exempel stått i kö för en sjuksköterskekontakt (alltså, inte ens en riktig psykologkontakt) sen 2013, och träffat många olika läkare som hela tiden skriver ut nya mediciner (både antidepressiva och psykofarmaka) och som beklagar sig om personalbristen... 

    Jag hade turen att få träffa två sköterskor idag, de ordnade en tid för mig imorgon där jag kommer att få träffa en psykiatriker för att diskutera NYA mediciner och de lovade att försöka skynda på sjuksköterskekontakten så gott det går, men sa att det förmodligen ändå kommer att dröja... 

    Förlåt, men det känns jävligt hopplöst allting... 
  • Anonym (Trött på mig själv...)
    Anonym (Sjuk) skrev 2015-01-29 01:04:20 följande:

    Du verkar må för dåligt för att någon här med kloka ord skulle kunna ändra dig, för jag tror inte att du kan ta till dig det och förändra dig?

    När jag låg på psyket träffade jag tjejer som hade dina bekymmer. Inte kanske alla på en gång.

    Naturligtvis är du inte ful, fet osv. Men du har så dålig självbild att du inte kan se någonting annat.
    Du behöver riktig medicinering i första hand och regelbunden hjälp av vården.
    Att du skriver här är kanske ett första steg i den insikten?


    Jo, det är jag mycket väl medveten om, men kloka ord och råd från utomstående är någonting som jag verkligen behöver...

    Jag har kommit till den insikten men vården verkar varken ha tid, lust eller ork för mig just nu, men men, vi får se hur det går hos psykiatrikern imorgon, min mamma ska hänga med in och hon är inte den som ger sig i första taget så förhoppningsvis slutar det bättre denna gången än alla andra gånger! :)
Svar på tråden Hjälp mig, jag orkar inte mer.