Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Vår son, som är drygt 4 år, gör också så i perioder; d.v.s. "bryter ihop" när det är dags för middag och han ser att det är någon mat som inte är hans favoritmat. Han kan skrika: "Nej, inte sån där mat. Jag ville ju ha korv!", eller något liknande. Vi brukar aldrig servera alternativ mat, utan säger t.ex. "Ja, korv är gott, men det kan man ju inte äta varje dag, då skulle man få näringsbrist. Idag äter vi det här." Vi ger ingen annan mat, men säger inte heller åt honom att gå eller att han får vara utan mat. Oftast äter han efter en stund, men ibland petar han bara i sig yttepytte. Vi brukar inte tjata eller tvinga när det gäller mat. Han får äta det han vill av det som serveras och hur mycket/lite han vill. Det brukar jämna ut sig.
Han har dock aldrig sprungit iväg utan väljer ändå alltid att sitta med vid bordet. Men skulle han springa iväg så skulle jag nog bara säga att jag gärna vill att han sitter med oss och äter, men sedan låta honom vara. Oftast tycker jag att det fungerar bra att låta bollen ligga hos barnet och be barnet säga till när han är redo.

Jag går igenom precis samma sak som du just nu och visst blir man galen ibland. Otroligt jobbig period tycker jag eftersom det är sådan balansgång hela tiden och minsta lilla kan utlösa ilska eller gråt. Min dotter är 3,5 år och är yngst i raden av 3 systrar.

Jag har märkt att hennes humör mycket går hand i hand med min och pappans ork. Är vi sena på morgonen och ska försöka skynda på hennes ritualer så brister allt och vi får bära ut en skrikande tjej till bilen utan ytterkläder. Inget kul alls. Nu har vi börjat med klädrace och gör en kul grej av morgonrutinen, och då tycker hon att det är kul med tävlingsmomentet. I övrigt går saker och ting lättare av att vi ägnar henne positiv uppmärksamhet, t.ex. genom att sitta med henne och tillsammans städa upp på rummet. Vid maten har vi som regel att man måste sitta tillsammans vid bordet och måste smaka på maten för att veta om man tycker om. Sen väljer var och en hur mycket de vill äta, men vi tar aldrig fram någon annan mat istället för det som serveras. Tycker att det går lättare att äta när hon själv är delaktig runt måltiden, t.ex. dukar, rör ihop en sås eller bestämmer vilka fruktbitar vi ska ha till efterrätt, pratar om hur de gör på dagis etc.

Angående regler så behöver alla barn ha det. De behöver hjälp med strukturen för att kunna få lugn och ro och slippa testa hela tiden. Hur och vilka regler måste ni ju hitta som passar er. Det viktiga tror jag är att stå fast i de regler som finns och inte backa när man har börjat säga nej. 

Några tips kanske som hjälper ibland. Och ibland har man helt enkelt inte orken att göra det där lilla extra förstås. Lycka till med din 3,5 åring!

Vad menar du med att låta bollen ligga hos barnet?

Tycker det är svårt att veta vad som är bäst att göra i situationer där han inte vill sätta sig o äta. Ska man be honom sätta sig vid bordet oavsett om han vill äta eller inte? Om han då gnäller eller skriker vid bordet; ska man ignorera det eller be honom gnälla nån annanstans?

Jag menar att om han säger att han inte vill gå och lägga sig så säger vi: "Okej, då får du själv säga till när du vill gå och sova." och om han inte vill ta på vantarna så säger vi: "Okej, då tar jag dem i fickan, så får du säga till om du vill ha dem sen." etc. Och när det gäller att springa från bordet så hade jag kunnat säga: "Okej, vi äter i alla fall nu så får du säga till när du vill äta så värmer vi din mat då.". Jag ser ingen vits med att tvinga ett barn som inte vill äta, eller som har ätit färdigt, att sitta vid bordet.

Värmer ni hand mat om ni är bortbjudna också?

Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?

Menar barn som inte ens vill sätta sig för att äta. Får barnet då gå och göra vad de vill och äta när de känner för det? Lär man inte barnen att man äter tillsammans?

Värmer ni hand mat om ni är bortbjudna också?