Kände mig rätt låst, eller snarare ensam, fram till min dotter blev runt 6-8 månader. Amningen upplevde jag jättejobbig och ville inte göra det offentligt, kolik och allmänt skrikig/missnöjd bebis jämt och ständigt, och jättefrämmad för allt och alla, kaskadkräkte överallt. Detta gjorde att jag helst höll mig hemma. Gick på babysång en gång i veckan, och på babysim några gånger, men det var allt.
Dock vände det såfort dottern började bli lite mer nöjd med tillvaron. Nu är hon 14 månader, vi går på många aktiviteter och hon hänger med mig på det mesta jag gör. Så jag känner mig inte alls låst, även nu sen hon blev över året och kan äta allt vi äter, har underlättat enormt. Man behöver inte dra runt på burkar och puréer. Men sen är det ju ändå skillnad på livet innan barn och nu. Jag kan visst gå en runda på stan och shoppa, men kanske inte i tre timmar som man gjorde förr, då dottern blir rastlös i vagnen. Vi kan gå på fik, men då blir det en snabbfika och inget "sitta och babbla med vänner i 2 Tim". Kan ta med dottern på tjejmiddag, men samma där - blir ju inte så lugn och ro för mig under middagen. Så mitt barn gör mig inte låst, dock gör jag samma saker på ett annat sätt istället. Och såklart kan jag ta den där 2 Timmars fikan med vänner, men då får dottern hitta på bus med sin pappa den tiden :)