Ångestfylld ballong
Hej allihop!
Jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt men vet att jag kan sväva iväg lite ibland o prata om sånt som e totalt oväsentligt.. Ja ni hör ju själva. Jag hoppas det finns nån som orkar lyssna för jag behöver verkligen tips & råd!
För 9 månader sen blev jag tillsammans med en underbar kille. Vi hade det alldeles underbart i början men efter en månad kom det ett rejält bakslag. Han fick nämligen reda på en grej som jag hade gjort för många år sen. Ett rejält misstag jag gjorde när jag fortfarande va ung & dum. Nu mer e jag bara &. Skämt o sido.. Jag va dum nog att blåneka att det hade hänt för att jag va rädd attförlora honom. Han blev knäckt av både det jag gjort o för att jag ljög honom rakt upp i ansiktet vilket jag förstår till fullo. Vi bröt upp i ca 2 veckor men hittade tillbaka till varandra igen. Sen dess har det krånglat lite (mest till en början) men nu den senaste tiden har det rullat på väldigt bra. Vi hade planer o drömmar ihop som dom flesta har. Nu till problemet..
För ca 1 vecka sen bestämde sig min pojkvän för att han ville ha paus. Det började med att vi bråkade. Det va så att jag fick ett besked med posten som kunde va allvarligt (läs KUNDE) men eftersom att jag inte visste om det va det eller inte så höll jag käft om det för att inte oroa honom i onödan. Det va bara det att han fick höra det från en kompis till mig att jag hade fått ett besked. Då blev han jättebesviken eftersom att jag inte berättade för honom om det. Så han bestämde att vi skulle ha en paus. Jag har försökt o prata med honom på alla sätt o vis o bett om ursäkt säkert en miljon gånger.
Han e väldigt ung, bara 21 o en väldigt känslig själ med bara en liten gnutta självförtroende. Jag förstår hans osäkerhet men ändå. Han har svikit mig också men då har vi löst det..
Min fråga nu e, va fan gör jag?! Jag älskar honom så fruktansvärt mycket o det sista jag vill e att förlora honom! Jag gråter ofta o väntar bara på att han ska höra av sig. Jag mår skit av o va utan honom. När jag tänker på ett liv utan honom så vill jag bara spricka av sorg. Några tips, nån?