Personliga problem.

Det beror på vad det gäller. Oftast tar jag upp det ganska o.m.g.

Instämmer med föregående talare :)

Vad skulle inte tas upp direkt, som exempel?

Säger också som ovan, det beror på vad det är.

Sedan spelar tidpunkten också roll, ibland är tillfället inte rätt att prata om allvarliga problem, då är det bättre att vänta tills det finns tid.

Men i regel tar du upp det mesta, bara tajmingen är rätt?

Ja, det tror jag. 

Ibland kan jag hålla vissa saker för mig själv, om jag vet att gärna förstorar upp det. Pratar om det senare när jag fått distans, eller låter bli.

Så länge man inte hemlighåller något för förhållandet väsentligt, så tror jag det är en rimlig strategi det du sade.

Jag kan inte säga specifika grejer jag inte tar upp direkt utan ibland är det bara inte läge eller jag behöver "lugna" mig lite. Ibland gruvar jag mig också,vill inte spä på makens börda med mina bekymmer.

Nej, det gör jag inte. Min partner är ingen man pratar med, får inget stöd därifrån utan mest ifrågasättande och kritik. Så jag pratar med någon annan om jag behöver.

Ja det gör jag oftast. Men inte om problemet ligger hos mig själv, om jag skulle bli svartsjuk eller sur över något som inte är hans fel utan bara handlar om min osäkerhet så tar jag inte upp det.

Det låter inte särskilt bra.