Killar - kan ni bli tillsammans med en tjej som haft sex med 30 eller fler?

Jag förstår. Vill dock klargöra att jag ALDRIG tjatar om sex, det är sjukt osexigt med sex som inte är ömsesidigt önskad. Jag avstår heller än tigger och ber om sex. Allt jag gör är att lämna över initiativet till henne i större omfattning än jag gjorde i början av förhållandet. Jag låter den med minst lust styra takten. Lägger alltså band på min egna sexlust samtidigt som missnöjet växer i mig.

Jag har aldrig påstått att hennes tidigare sexliv med många partners har något med vårt förhållande att göra. Jag har skrivit detta för att motivera varför jag som medelålders man har ändrat uppfattning i frågan huruvida antalet sexpartners spelar någon roll. Många tillfälliga sexuella kontakter tolkar jag som ett bevis på hög lust. När denna lusten inte återspeglas i vårt förhållande så blir det jag besviken och känner mig snuvad på konfekten.

Självklart har vi diskuterat detta hemma. Jag har förklarat att hennes påtalade tidigare beteende i förhållande till nuvarande beteende är förvirrande för mig och att det gör mig ledsen. Som jag skrivit tidigare i tråden så påstår hon att hennes sexuella beteende inte är förändrat och att hennes lust är "som vanligt". Hennes kroppsspråk och hela beteende säger dock något annat.

Många tillfälliga sexuella kontakter tolkar du som bevis på hög lust.
Det kanske i själva verket innebär att en långvarig sexuell relation med en person innebär låg lust?

Bin there done that.

Nog är det smidigare för de som inte är så intresserade av sex att ha sex med 3-4 olika parners per år än att gå in i en relation där partnern förväntar sig sex fler gånger än 3-4 ggr per år.

Jag menar att ett viktigt spänningsmoment går förlorat med endast en sexpartner vilket sänker/tar bort sexlusten.

Men vad jag förstår så var hon en vacker och attraktiv singel som killar ständigt stötte på. Det innebär att hon är van vid att mannen är den som tar initiativ och att det är orsaken till alla ONS. Att hon var drivande i början med dig var kanske ett avsteg från det vanliga då hon var riktigt kär i dig. Nu har hon fallit tillbaka i det vanliga och förväntar sig omedvetet att du är drivande. Plus att spänningsmomentet är borta. Isf är det fel taktik att vänta in henne. Har du provat att ta för dig istället och backa först när hon säger nej? Inte så kul, det håller jag med om. Men värt ett försök?

Nu handlar ju tråden egentligen inte om varför min fru inte är så kåt i vårt förhållande utan om varför jag tycker hennes sexuella historik med många tillfälliga sexpartners är besvärande... Ska dock besvara ditt inlägg eftersom jag tror att du har en poäng.

Min teori är att spänning, äventyr, "det okända", "det nya" osv är en stor trigger för hennes sexlust. Det skulle kunna förklara varför hon har haft så många partners i väldigt korta förhållanden och i form av ONS. I början av vårt förhållande var det givetvis också nytt och spännande...

Nu har denna spänning ersatts med en stor familjär kärleksfull trygghet som jag tror motverkar och faktiskt dämpar hennes sexlust. I de tidigare förhållanden verkar det saknats kärlek vilket fått henne att avsluta när "sexpirret" väl lagt sig. I vårt fall finns det stor kärlek vilket givetvis får henne att vilja stanna kvar i förhållandet trots att "pirret" nu är borta.

Troligtvis är min fru mer eller mindre medveten att hon (sexuellt) fungerar på det här sättet men har säkerligen svårt att erkänna det för sig själv och definitivt för mig.

Den stora frågan är dock om jag någonsin kan komma till ro i ett förhållande av denna typen? Jag är tveksam... Vetskapen om att hon har varit den kåta, sexuella personen jag attraherades av med massa andra män men sedan blir en form av heliga Birgitta i vårt förhållande är väldigt påfrestande.

Kanske är denna inkompatibiliteten mellan två människors tidigare liv i kombination med det hennes nuvarande blygsamma sexualitet för stor för att kunna hanteras ens med stark kärlek? Ibland känns det så...

Jag önskar att svartsjuka var en okänt begrepp hos Homo Sapiens (Wise man på latin? mm.. lr hur...) Vad mycket problem vi skulle slippa då. Vi vill liksom äga kärleken, som det vore en bil. Det funkar ju inte så. Kärlek lever sitt eget liv. Sen har vi all denna reptilhjärnesex. Reptilhjärnan triggas ju hela tiden av all sex vi bombarderas av i olika medier. Vi har svårt att stå emot. Vi blir sexknarkare och beroende av alla vällusthormoner. Vi har det inte lätt vi människor. Vi har byggt ett kulturellt system där bl a tvåsamhet ingår, som vi inte klarar av att leva i. Vi dör där men tvingas ändå kvar. Lite klurigt är det eftersom det är så mångfacetterat. Alltså både hjärnans alla funktioner som vi triggas av, könsdriften sen detta med den djupare, som vi upplever mer äkta kärleken.

"...som jag tror motverkar och faktiskt dämpar hennes sexlust."

Du behöver inte tro, det är helt säkert att det är sådär.

Jag trodde länge att mina negativa känslor var just svartsjuka. Nu är jag inte längre lika övertygad. Jag känner mig inte alls hotad eller försöker jämföra mig med hennes tidigare partners, inte heller är jag (för tillfället) orolig för att hon ska vara otrogen.

Avundsjuka är troligtvis en mer korrekt benämning. Jag blir avundsjuk på de männen som fått uppleva den råa sexuella lusten som faktiskt finns i min fru men inte kommer fram i vårt förhållande. Jag tror att jag skulle må mycket bättre om jag fick känna min som hennes älskare och inte som hennes högt älskade bästa vän. Optimalt vore ju om jag kunde ha båda dessa roller men så verkar inte hennes sexualitet fungera.