"Avbryta/neka" amning och snuttande -anknytning?
Har en matglad tvåmånaders (med eventuell kolik?) som gärna ligger vid bröstet i timmar, alt väldigt ofta. Hennes viktkurva går spikrakt uppåt och hon är rund, så mat finns. Men ändå verkar hon ofta lite missnöjd och jag känner att jag inte tillfredställer hennes behov.
Oftast vill hon äta varje eller varannan timme. I bland kan hon äta och snutta timtals i omgångar och en matstund tar ofta 30-60 minuter eller mer, vilket oftast ger mig en 15-20 min här och där att fixa något.
Problemet är väl att jag hinner (eller orkar för den delen) med att alltid finnas till hands på en gång och hon får vänta på att jag ska bli klar med något (äta, gå på toa m.m). Sista tiden har jag inte heller vaknat nattetid.
Ofta har hon börjat gnälla (i bland gråta) innan bröstet åker fram. Sen kan jag bli tvungen att dra ut tutten innan hon själv släppt taget. (När hon snuttat länge och har ätit klart).
Kvällstid kan hon vara kinkig och i bland tröstlös nån timme eller fler (kolik?) och ofta börjar det efter maratonamning, hon tappar tålamodet och skriker om bröstet är "tomt", sen signalerar att hon är hungrig men tar inte bröstet och vi får vagga och sjunga i stället. Vissa kvällar är hon hysterisk och andra kan hon lättare lugnas. I bland har jag låtit bli att försöka med bröstet och bara tröstat ist om hon redan ätit men sen kan det visa sig att hon varit hungrig ändå och hon liksom nästan hugger tag och hinkar i sig. Då känner jag mig riktigt dum som inte fattat..
Det går runt så här för det mesta, vissa dagar är lugnare med längre pauser. Mellan mat och bajsning är hon nöjd och skrattar. Är pappan till hands hemma är hon nöjd längre stunder. Är vi ute med vagnen och åker bil kan det också gå längre tid mellan mattiderna då hon sover. Det har visat sig vara bättre för hennes mage, och det blir mindre skrik senare. Jag känner också att jag får ont i kroppen och framförallt i rygg/axlar av mycket tuttande. Men visst måste hon ändå skälv?
Hur mycket tar anknytningen skada av att det blir så här? Hur ska jag göra i stället? BVC säger att jag inte behöver oroa mig för för att vi är lugna och alltid tröstar henne, hon ligger aldrig ensam och skriker.
Men det känns inte bra att inte tillfredsställa alla hennes behov varje gång. Det är svårt! Och i bland hinner jag inte se om hon signalerar, hon suger dessutom på händerna även om hon är mätt.. Napp duger inte. Hon har en del problem med magen också. Bör jag oroa mig? Hur kan jag göra henne trygg?