Halvnaken på stranden - självkritisk eller bekväm?

Jag är lätt en av de mindre vackra - men jag BRYR mig inte längre, alltså, helt ärligt; jag har slutat bry mig. Men så fyller jag 33 år i år också, så det har tagit ett tag att ta mig till den punkten.

Skönt för dig att du inte bryr dig! Jag är äldre än du och önskar att jag verkligen, helt ärligt, ifrån djupet av min själ, kunde säga att jag inte bryr mig längre.

Men varje gång jag justerar bikinibyxan så den inte sitter mellan skinkorna och drar upp bikiniöverdelen för att lyfta tuttarna innan jag går ned till vattnet så känns det som att folk glor och tänker saker och då blir jag självmedveten och blyg.

Jag är inte trådsmal som förr i tiden, men nej, jag nojar inte, utan går glatt i bikini och njuter av solens värmande strålar.

Tycker inte heller jag får dålig självkänsla av att se mig runt på stranden, numera är det ju faktiskt tyvärr en majoritet som inte är i toppform.

Och ser jag någon med supersnygg bikinikropp så brukar jag tänka Good for you. Been there than that typ. Njut, och hoppas du får behålla din snygga figur. Min for med graviditeterna. Men sen när jag har mera tid skall jag nog också vara strandsnygg igen, är ju skönare med en platt mage som funkar i alla kläder, men nu just ser jag ut såhär och det är ju ok det också.

Bekväm är inte rätta ordet för stranden, nej, men jag gillar att bli brun och då måste kläderna av så det är bara att bita ihop .

Skönt att höra! Jag är på väg dit också. Vem bryr sig om min kropp tänker jag mest nu! Ok, att några män kollar men de gör ju inte det av avsmak...

Skönt att känna så. Jag har också varit snygg en gång i tiden och det är mest med mig själv jag jämför - då hade jag allt gratis och behövde inte anstränga mig men nu när jag fyllt 40 och fått barn har kroppen ändrats litegrann och jag kan inte träna för jag är sjuk och tar mediciner som gör mig trött.
Jag kommer nog aldrig kunna se ut som i 30-årsåldern och därför måste jag acceptera mig som jag är. Jag är inte lika snygg längre. Och på stränderna här på Västkusten finns det rätt många snyggingar. Men en hel del mindre snygga också. Och jag undrar hur de som är mindre snygga tänker? Många människor tycker att det är jobbigt att prata inför folksamlingar, men är det inte lika jobbigt att vara halvnaken inför en massa gloende människor?

Ja, eller hur! Helst sola lite avskilt tills man fått lite färg...Alla har inte varit i Thailand el solat solarium hela vintern...Bita ihop var ordet.

På nåt sätt tror jag att de flesta tänker mer på hur de själva ser ut än hur andra ser ut. Jag har då aldrig tänkt..HUR kan den människan visa sig på stranden? Bara om jag ser att de har för små badkläder till kroppen, men de kan ju även de med snygga kroppar ha. Jag blir snarare imponerad när jag ser "mammakroppar" som inte är perfekta och att man tycker det är viktigare att bada med sina barn än nåt annat.

Jag lovar att Ni är vackra som Ni är tjejer !!
Är man bekväm med sig själv så kommer "skönheten" på köpet..

Personligen tycker jag att "medelåldersmamman" med lite åldersskavanker är trevligare att titta på än alla supersmala brudar som ser ut att vara stöpta i samma form..

Sen är jag själv helst helnaken istället för halvnaken på stranden.. men självklart inte där man stör, utan söker mig till stränder där det är ok att vara naken... och där andra anammar samma princip !

Av med paltorna och njut !

Ja, det har du säkert helt rätt i! Och att bada med barnen ÄR viktigast!
Men jag har varit ihop med en del män som tyvärr uttryckt sig negativt om folks utseende (inte mitt) och ofta kommenterat övervikt m.m. vilket gör att jag tänker att andra människor tänker såna kritiska saker!
Hursomhelst, man SKA skita i vad andra tycker...men det är lite svårt. Jag tror mitt problem är att jag jämför mig med mig själv för ca 10 år sen och mitt inre har inte hängt med mitt yttre. Det går kanske en gräns där vid 40 när kroppen plötsligt inte kan hantera obegränsat intag av skräp utan faktiskt reagerar på det medan jag är van vid att kunna miss-sköta mig utan att det syns så mycket. Jag har inget som helst emot andras kroppar - de får se ut precis som de vill, men om man inte trivs i sig själv så märks det. Så hur gör man för att trivas med sig själv trots att man egentligen inte gör det?

Du har helt rätt i att om man är bekväm med sig själv så märks det - det är dit jag vill komma, men jag är för självkritisk. Jag förstår inte hur man kan trivas med en kropp som inte är lika fin längre. Nudist hade jag aldrig klarat av att vara - men visst är det en skön inställning! Inte så skönt med sand överallt dock....

Rätt vad det är så kommer det väl bara, när man inser att alla andra i ens ålder också blivit äldre...=) Sen kan man ju träna upp kroppen i och för sig, det kanske är det du behöver göra? Jag kommer försöka få lite mer kroppskontroll i alla fall. Vad är det du inte är nöjd med? Jag är nöjd med allt förutom min mage som har blivit slapp efter tre barn.

Eftersom jag är sjukskriven för svår migrän och tar starka mediciner så har jag svårt att träna. Jag har väl 3-4 kilos övervikt men det jag vill lära mig är att leva med det och ändå känna mig bekväm. Jag ser folk på stranden som är tjockare men verkar helt obekymrade. Undrar om de ÄR nöjda el bara fejkar bra. Jag har varit smal med stora bröst alltid och män har jämt glott och jag har aldrig varit bekväm i mig själv. Jag avundas de som älskar sina kroppar.

Ja, det handlar nog inte så mycket om kroppen utan synen på sig själv då. Det är ju så att även fotomodeller är missnöjda med sina kroppar och till och med MER än andra vanliga människor eftersom det är sådant fokus på just deras kropp, sen är det ju ofta snygga människor som opererar sig, är inte det lite märkligt?

Jag är inte vackrast på stranden, men jag är absolut snygg för att vara en knappt 40-årig småbarnsmorsa (och får höra det...) och det försöker jag hålla i minnet. Jag är smal, mina bröst är helt ok, jag har en fantastisk röv och långa ben - och det är också det som blir uppmärksammat. Inte att jag har lite löshud på magen som knappt syns.

Absolut. "Ingenting åldras så illa som en vacker kvinnas ego" (Isabella Rossellini). Har fokus varit mycket på utseendet finns det förväntningar.
I mitt fall har det delvis varit så men också att jag aldrig riktigt känt att min kropp stämmer med min personlighet. Jag kan på sätt och vis jämföra med dem som upplever att de fötts i fel kropp, med fel kön. Men med åldern borde ju acceptansen komma. Jag bryr mig mindre om vad folk tänker nu än för 10 år sedan, så om ytterligare 10 år kanske jag kommit dit många redan nu tycks vara. Jag vet att jag inte är ensam om att vara självkritisk, men det vore skönt att slippa allt det där.

Jo, men du håller ju på med bodybuilding. Jag vill vara nöjd med det jag har och kan inte träna en massa. Om du blev sjuk och inte kunde träna, skulle du då acceptera din kropp?

Jag tror inte att jag skulle vara lika nöjd som jag är nu, eftersom självförtroendet lyfter enormt mycket av att lyfta tungt. Inte nödvändigtvis på grund av hur man  ser ut. Jag har under tiden jag tränat genomgått en svårare sjukdomsperiod då jag tappade mycket vikt och muskelmassa, och visst var det tråkigt att tappa all muskelvolym - men jag mådde bra i min kropp ändå.

Jag kan faktiskt inte påstå att jag någon gång har varit riktigt missnöjd med min kropp, oavsett hur jag har sett ut. I alla fall inte så naken som möjligt. En annan femma hur jag har sett ut i kläder. Men jag kan villigt erkänna att även jag har svårt att förlika mig med de ålderstecken som dykt upp. Som att huden inte är lika slät som tidigare - men jag är snygg på andra sätt och det är det jag försöker se.

Fokusera på det du är nöjd med och framhäv det. Ändra på det du kan och klarar av, om du vill. Och tänk på vad du kan prestera med din kropp!

Har slutat bry mig så mycket om vad andra tycker om min kropp. Den är min och den har gjort en sjuhelvetes resa! Och är det soligt, varmt och vi är på stranden så nog åker badkläderna på och så är det bra med det. Har någon problem med min uppenbarelse så får de väl titta åt andra hållet!

Jag skulle till och med vilja prova på nakenbad nån gång och iom att några goda vänner är inne på det så ska jag nog följa med nån gång i sommar.

Ångest Kan ni bada ute bland folk? (familjeliv.se)
Badar du ute i sommar? (familjeliv.se)
Känner du dig bekväm med att exponera din kropp (familjeliv.se)