Behöver ventilera och få råd

Jag och mitt ex ligger i skilsmässa. Vi har två barn tillsammans, 11 & 13 år. Vi har haft det dåligt ett bra tag och borde väl egentligen brutit upp innan men det är lätt att vara efterklok.

För att göra en lång historia lite kortare så tar jag inte med allt som har hänt. Det har varit saker innan beslutet om skilsmässa och mycket mer saker under tiden sen vi beslutade oss för skilsmässa.

För 1,5 månad sen bråkade han med vår dotter och när jag tillslut klev in och sa stopp nu räcker det så vändes det mot mig istället och han blev helt vansinnig och skrek på mig hur värdelös jag är. Sen skrek han, jag kan skriva ut skilsmässopappren nu på en gång, ska jag det. Jag svarade ja gör det du om det är det du vill. Han sa då att han har velat det i flera månader men inte sagt något för att jag är sjuk (utmattningssyndrom). Ja jag har förstått det svarade jag. Jag har även trott att du är otrogen, sa jag. Då svarade han: ja det kanske jag har också!

Där och då bestämde jag mig. Det finns inget kvar att kämpa för. Jag tänker inte förnedra mig med det här giftermålet längre.

Dagen efter när jag kom hem från jobbet frågade jag om han hade skrivit ut papperna än. Han blev lire ställd men gjorde det på en gång. Vi pratade igenom det lite och bestämde oss för att prata med barnen på kvällen. Barnen tog det bra, de har ju märkt att allt inte är vra mellan oss plus att de hörde honom skrika om skilsmässa kvällen innan.

En halvtimme efter vi har berättat för barnen så kommer han in i rummet där jag och barnen sitter och säger: bara så att ni vet, jag tänker inte vara ensam länge. Jag ska träffa någon ny direkt.

Där fick jag det bekräftat, han hade redan träffat någon. Våra barn hade till och med frågat mig redan i december om han hade någon ny för att han var borta jämt och betedde sig så annorlunda och hade gjort under hela hösten. Så klart han hade någon ny...

Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt inte kasta skit och svälja det han gapade på mig om. Allt jag ville var att avsluta det här, sälja huset och påbörja mitt nya liv. Han var inte den jag hade gift mig med och jag var inte den han hade gift sig med längre...

Han får utbrott på barnen för ingenting. Riktigt ordentliga utbrott där han gapar och skriker och slår sig själv och på saker. Barnen blir rädda och vill inte vara ensamma hemma med honom.

Han anklagar dom för löjliga saker som tex ha gjort en grop i smöret istället för att skrapa på ytan. Han blir galen när ena barnet frågar efter sin laddare som han har lånat någon dag tidigare. Anklagar henne för att ljuga och följer efter henne och skriker så hon blir helt hysteriskt ledsen. Sen visar det sig ju att han hade både hennes och sin egen laddare. Ingenursäkt utan det är dotterns fel. Såna här saker händer titt som tätt. Jag kan hålla käften om det han gör mot mig men när det gäller barnen så går jag emellan (så mycket jag vågar för jag blir också rädd för honom)

Han är borta varenda helg och kommer hem sent från jobbet. Han gör inget hemma som tex matlagning och städning.

Under den här perioden blir min pappa sjuk och hamnar på sjukhus. Väl där så blir han sämre och hamnar på intensiven. Under fyra dagar svävar han mellan liv och död. Jag sitter självklart hos honom och vakar så mycket jag kan under de dagarna men försöker komma hem så jag får träffa barnen en stund på kvällen och en stund på morgonen.

Under de här dagarna så har han flera utbrott på barnen. Han säger att deras morfar inte är så sjuk utan jag är bara där för att slippa ta ansvar hemma och komma bort från dom. Han säger åt dom att städa sona rum för när morfar dör så kommer de inte att orka. Detta till två barn som går igenom deras föräldrars skilsmässa och en väldig oro för att deras morfar ska dö.

Dom frågar honom om han har träffat någon ny. Han ljuger dom rakt upp i ansiktet. En kväll när ena dottern ligger i mitt knä så kommer det ett sms från honom där det står: jag älskar dig massor också det hoppas jag att du vet. Så massor med röda hjärtan. Dottern ser ju det här förstås och jag ropar till honom (han är i rummet brevid) att du har nog skickat fel. Han blir knäpptyst sen säger han att det skulle till hans mamma. Dottern tittar upp på mig med tårar i ögonen och säger att nu ljuger han igen. Dum som jag är så ropar jag då tillbaka att sluta ljug. Jag skiter i att fu har någon annan men att du ljuger mig rakt upp i ansiktet det är fan inte ok. Dagen efter berättar han för barnen, en i taget att han har träffat en tjej. Till den ena säger han att de träffades två veckor tidigare och till den andra tre veckor tidigare. Efter den dagen så pratar han oavbrutet ned barnen om sin nya och hennes barn. Hur fantastiska de är och vilken bra kontakt han har med hennes barn. Då ska de enligt honom alltså varit ihop i några veckor..

Barnen pratar mycket med mig under den här tiden, sen vi berättade om skilsmässan. De säger att de inte kan prata med honom, att de är rädda för honom, att han inte lyssnar, inte bryr sig och bara pratar om och med sin nya konstant. De säger att det han har berättat inte stämmer och undra varför an ljuger för dom konstant. Dom säger att fet känns som han suddar ut dom bit för bit och låter en ny familj ta plats istället. Jag pratar, möter deras tankar och funderingar. Jag försöker lugna dom med att han visst älskar dom, att han bryr sig osv. Att det kan kännas så när föräldrarna skiljer sig och träffar någon ny mm.

Mycket mer händer under den här tiden. Han säger att jag inte ska få pengar från huset. Att jag har slagit mina barn. Att jag är en värdelös mamma, att jag aldrig gör något, att jag inte tar hand om våra djur, att han ska kontakta advokat för att kasta ut mig ur huset mm. Allt det här så att barnen hör. Ingen av hans anklagelser stämmer. Däremot har jag mått dåligt under en period och behövt ändra mitt liv. Mina barn säger till mig att allt det han anklagar mig för stämmer in på honom men inte på mig. Förutom att slå barnen, det har ingen av oss gjort.

Unde hela den här tiden sen vi bestämde oss för att skiljas så har barnen sagt att de inte vet om de vill bo med honom. Jag har sagt att jag tycker att de iaf ska försöka men att de alltid är välkomna hos mig. Han har sagt till dom vid upprepade tillfällen att om de inte vill bo hos honom så behöver de inte. Barnen säger att han säger det så ofta så att det känns som han inte vill att dom ska det.

Vi bestämde oss att bo varannan vecka i huset med barnen och turas om att bo borta. Allt flyter på bra den veckan jag har barne. Dom vill inte ringa sin pappa men pratar med honom när han ringer.

Sen tar han över och jag flyttar ut. Då börjar det. Hysteriska barn som ringer och är helt förtvivlade. Barnen kommer förbi innan skolan och är jätteldsna eller upprörda över saker som har hänt. Barnen kommer förbi mitt jobb efter skolan och vill inte gå hem och så håller det på med en eller flera saker varje dag. Jag försöker peppa, lyssna, stötta och säga att det kommer bli bra dom måste bara vänja sig.

När det sen är min tur att ta över igen( vi byter på en veckodag) så kommer yngsta dottern hem tidigare från skolan den dagen med magont och huvudvärk. Någonting bekymrar henne. På kvällen frågar hon, vilken månad bestämde ni er för att skiljas?

Jag svarar mitten av mars. Då bryter hon ihop totalt och rusar in på sitt rum. Jag går efter och kramar henne. Frågar vad det är och då berättar hon följande.

Kvällen innan hade hon sovit i pappans säng. När han trodde att hon sov så hade han ringt sin nya. Han hade sagt att det dragits pengar från hans konto till "knullsidor" sen februari. Han hade sagt att han kunde knappt bärga sig innan an fick träffa henne dagen efter. Då skulle han slita av henne kläderna och knulla med henne hela kvällen. Han hade sagt att han hade älskat henne sedan januari. Nu till det värsta av allt...

Dottern låg med ryggen mot honom och kände hela sängen skaka medans han frågade sin nya hur många fingrar hon hade inne, hur våt hon var och om hon kom snart samtidigt som han stönade.

Alltså låg han brevid sin 11 åring och runkade och hade telefonsex.

Båda mina barn känner sig så äcklade av allt det här och vägrar nu att bo med honom när han ska ta över igen. De känner sig inte trygga med honom och litar inte på honom. Dottern som var med om allt det här mår jättedåligt. Några saker berättade hon häromdagen men telefonsexet kom fram igår. Jag har märkt att hon har burit på något och igår berättande hon.

Vad ska jag göra? Han har gått alldeles för långt och varken han eller hans nya verkar ha några spärrar. Jag har inte sovit på hela natten. Jag känner att dottern behöver prata med någon men hon vägrar. Jag känner att andra dottern behöver prata med någon men hon vill inte heller. De skäms. Jag känner att jag behöver prata med någon.

Vad ska jag göra? Ursäkta att det blev så långt men nån som har några tankar och funderingar och som kan komma med råd?