feminamdea skrev 2015-05-07 15:22:46 följande:
Tack för ditt svar!
Jag känner verkligen igen mig i det mesta du skriver.
Några frågor om det är ok..Klarar du av att jobba utan problem? Du skrev att du har en sambo, har din diagnos varit ett problem för er? :)
hej igen =)
Eftersom min "svaghet" är stress och utmattningssymtpom så går jag under kodning på arbetsförmedlingen och det innebär att man inte har samma krav på att söka arbeten etc. jag har en diagnos och det medför vissa "fördelar" för mig som har begränsningar med ex. uthålligheten. men det kan handla om vad som helst såklart väldigt individuellt.
Så nej jag söker inte arbete som andra men jag får om jag vill, jag går just nu på jobbcoach mest för att hålla igång och i sommar väntar arbetsträning så nej jag arbetar inte som vanligt utan jag har vissa saker jag måste ta hänsyn till för annars krashcar jag där. man kan säga såhär, jag skulle nog klara av ett vanligt arbete rent socialt men inte med den mentala orken det innebär och det är något man måste acceptera helt enkelt... det ordnar sig oftast på nåt sätt =)
Som det ser ut i nuläget så talar vi om arbetsträning minst 2 timmar per dag / varrannan dag. och så kan det exempelvis se ut OM man behöver träna, man arbetstränar främst för att komma fram till hur mycket man orkar prestera dagligen och räkna alltid med privatlivet då! samt vad man klarar av heöt enketl och det kan vara socialt mm.
Man får kodning genom en arbetspsykolog på AF och man kan bli kodad utan diagnos.
Sambo frågor:
Min sambo har ingen diagnos så han är normal eller neurotypisk som man säger ;) vi har vart tillsammans i 3 år nu och det har vart ett stort arbete med att komma fram till lösningar, ideer, kompromisser, hur jag fungerar fullt igenom osv. så det har inte vart enkelt det ska jag vara ärlig om. MEN det är så värt det om man älskar varandra!! han har fått sina bryt och det förstår jag absolut för jag kan vara en pain in the ass haha!
MEN viktiga grundstenar och måsten för att kunna sammarbeta med en diagnos med i bilden är:
Respekt
ärlighet
kommunikation,, HELA tiden dagligen varenda sekund typ hehe nej men dagligen är bra ;) eftersom ärlighet är väldigt viktigt för mig så krävs det att förhållandet bygger på allt ovan då blir det minst trassel mentalt och mindre onödiga tjafs..
Alltså det går väldigt bra OM båda är med på ett liv där den ena elelr båda lever med en diagnos och att ni är insatta i det, förstående mot varandra, accepterande när det blir problematiskt och har bra hållbara lösningar när en meltdown är framme exempelvis. Sambon och jag har arbetat fram ett hållbart sätt att leva och ta till i ALLA situationer vilket krävs tror jag inte bara i dessa förhållanden utan i de flesta =)
Det är svårt att skriva exakt allt men detta är i stort sett grunden kan man säga men vill du veta mer detaljerat får du GÄRNA skriva frågor privat eller här i kommentarsfältet =) inga probs.
Men det är klart man kan jobba och ha ett kärleksliv när man har aspergers =D man brukar säga att en aspergare är extremt bra att ha på sin arbetsplats då de är väldigt fokuserade och noggranna om de hamnar rätt och sedan så är vi väldigt empatiska och kärleksfulla även om vi kanske visar det på annorlunda sätt så den som blir partner till en aspie blir ofta väl omhändetagen.