Har blivit kär i "fel kille"-vad fan gör man?
Ursäkta om det blir lite rörigt, skriver detta i gråt och förtvivlan.
Jag är otroligt förtjust i en kille sedan drygt ett halvår tillbaka
Vi är bekanta med varandra men umgås inte privat. Han vet också att jag är intresserad, detta berätta jag på fyllan för honom. Han sade då att han inte är redo för en relation med någon just nu eftersom han har blivit så sårad tidigare
tidigare.
Ibland springer vi på varandra ute på krogen och hans beteende gör mig galen av förvirring och hopp som varvas med besvikelse.
Förra gången vi sprang på varandra ropade han mitt namn på lång väg och sökte upp mig
Han följde med ut och rökte och sen "råkade" han lämna krogen precis samtidigt som mig trots att vi efter rökningen skildes åt. Men jag gav en hint när jag skulle dra mig.
Igår är det som en annan människa. Jag tog mod till mig och sökte upp honom. Vi gav varandra en lång och hård kram som avslutades med den där underbara rörelsen när man drar handen längs med hela ryggen. Han undvek dock ögonkontakt och verkade nästan obekväm i mitt sällskap. Efter en kort pratstund gick han till sina vänner och jag till mina
Vi hade tydligen en gemensam bekant som vi träffade ute. Går fram till dom för att röka, folk droppar av för att gå in och när en full idiot också lämnar samtalet så säger denna kille: nu går vi in. Han går flera meter framför mig och just då sket jag i honom för jag blev så besviken. Under rökpausen ute står han dessutom och läser på nån jävla skylt om fordon. Som att han inte ville eller vågade titta åt mitt håll.
Under kvällen säger han något som var likt en kniv i mitt hjärta. Vi har skrivit på en datingapp. Självklart lade jag in en hint och sa: Jag skrev till dig men du svarade bara en gång. Varpå han svarar: Aa jag vet jag ska svara på det. Är inte inne där så ofta...sen säger han: Vi får hålla kontakten! JAG BLIR TOKIG?!!! Först skiter han i att svara för att han "inte är online så ofta" sen vill han hålla kontakten?'!!
Jag vet varken ut eller in. Detta är en väldigt fin kille med ett stort hjärta och en otroligt dynamisk personlighet som inte går att missa. Han tog bl.a. hand om mig när jag blev akut sjuk och mina vänner lika gärna kunde ingripit- men hand tog hand om situationen. Dessutom visade han tydligt att han lägger saker om mig på minnet-även små detaljer.
Men hans beteende krossar mitt hjärta. Ena stunden söka upp och visa intresse- andra stunden unvikda och verka obekväm i min närvaro. Jag fixar inte detta jag blir så galet förvirrad och ledsen. Vi är båda i 25-årsåldern.
Hur hade ni gjort? Några reflektioner?
Tyvärr kan jag inte "bara glömma honom". Men jag måste göra något åt min inställning. Jag ORKAR INTE