Hur får jag svärmor och diverse andra i min närhet att respektera mina matvanor?
Jag har kämpat mig ner 6 kg i vikt och har just nu ytterligare 3 kg kvar till min målvikt. Jag försöker eftersträva en hälsosam, smal och vältränad kropp och planerar att bibehålla den. Jag har därför uteslutit allt socker ur min kost, även pga hormonella anledningar, och tänker långsiktigt med mina matvanor. Det är viktigt för mig med en nyttig kost som inte innehåller en massa snabba kolhydrater men däremot bra fetter och protein, är rik på vitaminer, mineraler, antioxidanter, är ekologisk och fri från tillsatser samt icke-processad.
Jag ställer givetvis inte samma krav när jag blir bjuden på mat hos andra, men jag avstår fortfarande från alla bakverk, glass och godis samt pasta och bröd. Jag försöker alltså plocka på mig så gott det går av vad som bjuds utan att göra alltför stora avkall på mina matlöften, men vissa saker vill jag helt enkelt inte äta. Jag har varit noggrann med att framföra det till exempelvis min svärmor, men ändå ska det bjudas på glass, kakor, bullar och tårta varje gång jag kommer dit (jag och sambon är där på besök varje vecka, ca 1-2 ggr). Så ofta är jag inte villig att äta skräp, men både sambon och min svärmor saknar förståelse för detta. Sambon anser att det här till "god uppfostran" att äta av vad det som bjuds på och tycker att jag är onödigt kinkig eftersom jag trots allt nästan gått ner allt nu och "det inte för nåt om jag äter lite tårta och glass hos svärmor". När jag tidigare har gjort detta så har viktnedgången uteblivit, varav jag fått korrigera det. Svärmor, i sin tur, tycker att jag redan är smal (hon är själv mullig) och behöver äta sånt. Hon ser inte behovet av att ha en hälsosam kost trots att man har en normal vikt heller.
Jag känner mig ond som ständigt tackar nej till sockret hon försöker truga i mig vid varje besök och börjar mer och mer känna mig lockad av att stanna hemma och endast skicka iväg sambon till henne.
Känns detta igen, och hur har ni läst liknande situationer? Jag tänker inte ge vika utan hålla löftet till mig själv, men det är oerhört jobbigt att omgivningen inte tycks förstå eller respektera mina val.