6-åring som klipper sönder sina kläder!!
Jag och min man har fått ett jättestort problem med vår 6-åriga dotter. Hon är yngst av 3 systrar och har alltid haft lite mer humör än de äldre, men inte på någon vansinnig nivå utan lite mer än vanligt trotsig bara. Hon kom in i 6-årstrotsen (och ur den, trodde vi) redan för ett år sedan. Hon är glad och duktig i skolan, väldigt bestämd men vi har alltid haft väldigt få men tydliga regler hemma.
Vi har försökt lära alla våra barn att vara rädda om sina saker och att inte bara få och få och få. Det har funkat ganska bra, dock blir jag och maken osams ibland då jag kan tycka att han skämmer bort barnen med saker lite för ofta. Om de bråkar och inte beter sig i affären kan han hota med att de inte får det och det om de inte skärper sig, men såklart får de prylen ändå... Jag kan irritera mig på det då jag är hårdare med att handling alltid ger en konsekvens. I allmänhet är vi dock överens och vi båda blir väldigt upprörda på barnen när de beter sig illa. De två äldre gör det sällan, 6-åringen lite mer.
Just nu har vi dock ett STORT problem som började för 2 månader sen. 6-åringen klipper sönder sina kläder!! Vi blir jättearga oavsett om det är nåt billigt krafs eller märkeskläder, för det är helt oacceptabelt för oss båda!! Hon smyger och tar saxar (maken vill gömma dem, jag går med på att göra det en period men vill hellre gå till botten med orsaken istället för att bara röja undan symptomen typ). Hon klipper av strumpor, gör hål i tröjor, klipper av ärmar. Vi blir helt vansinniga! Jag har sagt precis vad jag tycker om otacksamheten och det jävla sättet rakt ut, hon har också fått ta konsekvenserna i form av INGA NYA KLÄDER och när hon gråter och vrålar för att hon vill ha sina röda leggings på kalas men har klippt sönder dom så får hon helt enkelt gå i nåt annat. Det blir absolut inga nya byxor! Vi trodde hon skulle tröttna och sluta när hon insåg att hon typ inte har några av sina favoritkläder kvar, men icke. Hon klipper och klipper och vi börjar bli desperata. VI kan inte övervaka henne varje sekund, tar vi alla saxar sliter hon sönder sömmarna eller tar och rispar upp stickade plagg. Hon har ju knappt någon garderob kvar, det lilla vi köpte nytt i början har hon också förstört.
Vi har samtalat vänligt också och frågat varför hon gör så, det enda man får är en jävla trotsig min, spott i ansiktet eller på bordet och "stick härifrån!" vrålat i örat. Alternativt "jävla mamma jävel" och annat hon kommer på. Vi skickar in henne på rummet och är som sagt benhårda. Vi har även talat med fritids så de vet också att inte tro på hennes historier om att hon inte får några kläder att ha på sig. Tyvärr är detta en tjej som "krama, älska extra mycket och gulla med när hon skriker" inte fungerar på. Det är för övrigt inget vi vill göra heller i de situationerna.
Det är inte tvångstankar som styr klippandet, det ser jag i hennes ansiktsuttryck så det är ingen psykisk orsak utan detta är bara något hon börjat med.
Hur skulle ni som föräldrar reagera och göra? Jag känner mig som en usel mamma ibland som hatar detta beteende så innerligt, "jävla bortskämda snorungefasoner" flyger genom mitt huvud och jag skäms för det ibland Men gud så arga vi är på detta! Tips?