Jag brukar inte berätta att jag är kristen när jag träffar nya människor. Det har hänt att bekanta fått reda på det efter relativt lång tid (år, ibland), och en vanlig reaktion är i stil med: "Va! Jag som tyckte du verkade så intelligent/kunnig/trevlig!"
Inte heller är jag sådan som pratar om Gud och Jesus i varenda mening, i alla fall inte med människor som jag vet inte är religiösa (eller där jag inte vet vilken världsåskådning de har). Jag har ingenting emot att diskutera religion/teologi (eller förklara vad jag tror på), men jag tar sällan upp ämnet själv. Inte för att jag på något sätt skäms över min tro, utan för att jag är uppfostrad med att religion (och politik) är känsliga ämnen där man lätt trampar folk på tårna, och därför är det inget lämpligt samtalsämne för "småprat" på jobbet, på en fest o.s.v.
När jag stöter på fördomar låter jag dem inte passera, utan jag säger ifrån (oftast, beror såklart lite på situationen). Jag är intelligent, påläst och har större förståelse för logik och hur man för ett rationellt, sakligt resonemang än många andra svenskar jag träffar på, så jag brukar inte ha några större problem med att sticka hål på de fördomsfullas resonemang.
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, och det märks. En vanlig fördom om kristna (eller religiösa överlag) är att de är ointelligenta, okunniga och/eller hjärntvättade, för annars skulle de ju inte tro på "sagor". Det i sig är ett oerhört trångsynt, för att inte tala om nedvärderande, synsätt, och det visar att dessa människor inte träffat på speciellt många religiösa (vad de vet). Dessa människor lever ofta i sin lilla ankdamm och tror att de flesta tycker och tänker ungefär som de själva, och saknar förmågan att inse att världen är större än deras egna vattenpöl (vilket i sig är en fördom från min sida...). Detta är enligt min erfarenhet ett stort problem i Sverige, för det är ett relativt litet land, där dessutom media är likriktande. I andra länder där antalet religiösa är relativt större, så är denna fördom mycket mindre vanlig, då olika ståndpunkter lyfts fram på ett annat sätt, både i skolan, samhället och i media.
Det är också bl.a. därför jag tror att det är okej att slänga skit på kristna (med flera minoritetsgrupper) i Sverige. Folk tror att de har alla som lyssnar bakom sig, helt enkelt, och människor gillar att få medhåll i sina åsikter, även om det är outtalat. Jag har flera gånger varit med om situationer där någon i en grupp människor uttryckt sig nedlåtande/elakt om kristna, och så har de fått mothugg från någon/några andra i gruppen. Då har de blivit generade, stammat fram någon ursäkt och snabbt börjat prata om annat, för det var visst inte så kul att bli motsagd.