När syskonet inte kommer.. Stressad, ledsen. Finns det någon annan i samma situation?

Hej! Beklagar dina mf :( Känner igen mig i det du skriver. Har en son som blir 1.5 år i september. Jag ville börja "jobba" på ett syskon redan i vintras eftersom jag räknade med att det kanske skulle ta lite tid. Sambon ville vänta lite. Vi har hela tiden kört utan skydd eftersom vi visste att vi snart skulle försöka få ett syskon. Nu i juni var vi båda överens om att det var dags och då tog det på första försöket:) Så himla glad och lättad..tyvärr slutade graviditeten innan den ens hann börja..i v 5:( Det är en vecka sedan nu och jag har slutat blöda. Är givetvis väldigt ledsen men jag vill börja försöka direkt igen..känner mig jättestressad över att bli gravid, är 38 år. Om jag blir gravid kommer jag vara livrädd för att få mf igen..

Var det längesen du hade ditt mf? Hur gammal är du?

Mitt barn är yngre än ditt, men vi började också försöka i vintras vilket slutade i missfall blev gravid igen vilket och så slutade i missfall nu är jag iallafall gravid igen i v.17 så än sålänge är det tredje gången gillt. Rätt vad det är, är du gravid igen och då går det säkert vägen. Ingen tröst kanske vet hur tufft det är men det är min historia.

Grattis Aa:) Skönt att höra historier som slutar bra! Verkar som att det är vanligt med två mf på raken.. Läser man andra trådar står ofta likadant..

Jag är 34 år och har ett barn som snart fyller 4 år. Vi började att försöka få ett syskon för drygt två år sedan. Det tog 8 månader till ett plus. Dock fick vi reda på, i vecka 11, att det var en mola. Skrapning följde och graviditetsförbud i minst ett halvår för att kunna se om alla blåsor var borta eller om det spred sig. Vid nyår blev jag friskförklarad och sedan dess här vi fortsatt försöka. Fortfarande inget positivt resultat. Jag försöker tänka som så att vi har lyckats bli gravida två gånger (ettan och molan) så det kommer att ske. Ettan tog också lite tid, men visst är det jobbigt. Ettan har dessutom blivit bebisfixerad och pratar om att vara storasyskon och att alla gosedjur är bebisar.

Men visst är det jobbigt när det inte händer. Att känna frustrationen varje månad när det inte går. Jag vill inte heller ha för stor åldersskillnaden mellan barnen, men nu blir det minst 4,5 år. Funderar på att kontakta vården för att få en utredning, men samtidigt här vi ju redan ett barn, så uppenbarligen kan vi ju få till det även om det tar tid.

Tack, vad skönt! Jag känner mig så ensam i allt. Maken är inte alls stressad. Är 34, fick senast MF i maj.

Min gyn sa att det är lite större risk att få MF om man blir gravid innan sin mens är tillbaka. Kroppen har inte riktigt återhämtat sig. 

Vi är ett helt gäng i tråden "så rädd för missfall" som haft två mf där det nu går bra, så det verkar vara väldigt vanligt! Det var det även enligt min bm

Det är ju många som haft missfall, men jag känner inga som haft två på raken... 

Har ni berättat om era missfall? 

Hej, jag har liknande situation som du TS. 34 år gammal och har försökt göra syskon i precis ett år... Två tidiga missfall (vecka 5 och vecka 6) är det närmsta vi har kommit. Senaste missfallet var för 3 veckor sen. Jag längtar så enormt efter att bli gravid igen, men efter två missfall i rad kommer det ju vara svårt att känna sig hoppfull nästa gång jag får plus... Jag hade en mens emellan missfallen som gyn rekommenderade men det hjälpte ju inte.

Första barnet är 3,5 och hon frågar efter syskon nästan varje dag. Jag tycker synd om henne som inte får sin efterlängtade bebis. Har du sökt nån hjälp?

Skönt att höra om alla i tråden som har lyckats tredje gången gillt.

TS, jag har berättat för mina närmsta vänner, kände att det blir lättare om de vet.