Anonym (Nilla) skrev 2015-10-06 17:33:22 följande:
Dom jag känner som "hinner med mycket" har nog bara andra intressen. Dom turas om att träna/umgås med vänner/syssla med hobbys medan den andra passar barnet alt. tar med barnet till träningen/hobbyn/vännen (fungerar ju dock bara om för vissa och är kanske inte så populärt tex på gymmet)
Dom bjuder hem vänner och tittar på film, äter mat, leker osv ihop istället för att göra det ensamma och sedan umgås med andra. Dom tar med barnet på saker utanför hemmet, till släkten osv istället för att leka/äta hemma.
Har man tex 5 timmar mellan jobb och sängdags så hinner man med en hel del, speciellt om man tex har en partner som är redo med maten när man kommer hem och om man är bra på att kombinera saker. I slutändan handlar det nog mest om vanor. Har du gjort något innan du skaffade barn (intressen osv) så är det lättare att till viss del fortsätta med det än att sedan försöka klämma in träning och sådant. Framförallt så hinner nog folk som turas om att passa barnet mer än familjen som nästan alltid gör allt ihop.
Ja lite så är det för mig. Nu är jag visserligen sjukskriven men mina vänner jobbar så jag kan inte umgås med dem fören de är hemma.
Men vi äter middag ihop. De har barn i samma ålder och barnen är vänner. Ibland ätet vi här eller hos dem. Min ena väninna och jag gjorde ofta att hon och hennes barn sov över. Då kunde ungarna leka och vi vuxna kunde ha vuxen sällskap på kvällen och sitta och prata. Vi brukar också hämta varandras barn då och då så att den ena tar båda och den andra kan göra annat så synkar vi ihop det på eftermiddagen med sen middag ihop och läxläsning med barnen.
Barnen har haft samma aktiviteter. Några år gick de på dans på lördagen eller söndagen och då åt vi föräldrar frukostbuffé eller lunchbuffé ihop på samma ställe och fick lite vuxentid och sällskap där.
Sen prioriteringar. Ingen av oss har behov av at ha det kliniskt rent eller konstant tomma tvättkorgar. Vi har kläder till förbannelse och våra barn också. Man har ju olika toleransnivå där också.
Jag är dock den enda med husdjur och mer låst än de andra. Alla var singlar ett tag men nu har alla relationer utom jag.
Umgås även med syskon och min mormor och nu även min mamma. Det är liksom okej för oss alla att man bara droppar in en eftermiddag och ingens hem måste vara perfekt för att familjen eller någon nära vän skall kunna komma på besök. Vi har liksom valt att det är okej med icke perfekta hem och att vi hellre umgås än har ångest över icke perfekta hem.
Det är garanterat många saker som spelar in tror jag. Jag har alltid varit ensam med mitt barn så jag har alltid fått ta med henne oavsett och när hon var liten så var de vänner utan barn då av naturliga skäl hos mig på kvällen. Då kunde mini sova och vi kunde spela kort äta mat osv ihop. Har aldrig känt att mitt barn är en belastning alls på det viset och jag kände aldrig att mina vänners barn var belastningar förr när jag inget hade heller.
Vissa har fler intressen andra har få eller såna som är enkla att ta med som tex handarbeten. Några tränar kampsport och när en av dem gjorde det som mest så passade jag personens barn så hon kunde träna utan att behöva ha uppsikt över barnet också på träningen. Vi har helt enkelt hjälpts åt med saker kanske lite mer som familj än bara vänner fast för mig är mina vänner just min självvalda familj.