Följas åt till + efter MA?
Fick MA i v.9 och har gjort en cytotecbehandling.
Blöder bara lite nu och väntar bara på att det ska sluta så ägglossning kan komma igång.
Någon som upplevt eller upplever samma som vill följas åt till +? :)
-
-
Svar på tråden Följas åt till + efter MA?
-
#21Ja det känns väldigt skönt:)springa skrev 2016-01-12 18:26:31 följande:
Skönt ändå att det verkar som att kroppen är på G för dig igen. Försöker tänka att även om det fortfarande visar plus borde det ju inte göra det om en månad, då har det gått nästan 8 veckor sen jag startade behandlingen. Och en månad är ju inte jättelänge egentligen. Blev väl bara besviken då jag verkligen vill bli gravid så fort som möjligt igen..
Precis, nästa månad borde det ju faktiskt inte bli positivt när det gått så många veckor sedan behandlingen. Och då borde ju kroppen komma igång kan man tycka.
Nej en månad är ju egentligen ingenting, men när man vill eller försöker bli gravid känns det som en evighet. Har du slutat blöda helt nu eller är det fortfarande litegrann? -
#22Det kommer lite under dagen. Mest som rosa flytningar men sen slår det till ibland och kommer klumpar som ser ut som rester och mer blod för att sedan avta igen..Anonym (Längtar också) skrev 2016-01-12 19:54:05 följande:Ja det känns väldigt skönt:)
Precis, nästa månad borde det ju faktiskt inte bli positivt när det gått så många veckor sedan behandlingen. Och då borde ju kroppen komma igång kan man tycka.
Nej en månad är ju egentligen ingenting, men när man vill eller försöker bli gravid känns det som en evighet. Har du slutat blöda helt nu eller är det fortfarande litegrann?
Tänker att om jag fortfarande har så mycket hormoner kvar borde det ju påverka humöret och så..mår ju fortfarande lite illa när jag dricker juice eller läsk tex. -
#23Hur länge blödde du förresten?Anonym (Längtar också) skrev 2016-01-12 19:54:05 följande:Ja det känns väldigt skönt:)
Precis, nästa månad borde det ju faktiskt inte bli positivt när det gått så många veckor sedan behandlingen. Och då borde ju kroppen komma igång kan man tycka.
Nej en månad är ju egentligen ingenting, men när man vill eller försöker bli gravid känns det som en evighet. Har du slutat blöda helt nu eller är det fortfarande litegrann? -
#24Okej, jobbigt att det inte slutar helt och att det håller på fram och tillbaka. Kan tänka mig att det blir ännu jobbigare att få upp hoppet att nu, nu är det nog över och sen kommer det lite mer ändå.springa skrev 2016-01-13 13:06:50 följande:
Hur länge blödde du förresten?
Såg att jag missat ett av dina svar längre upp, läste bara det allra nyaste då. Vad skönt att din man vart så bra stöd. Vet att min hade varit det med för han är en riktigt bra kille, men när han själv inte mått så bra nu så blir det ju inte att han kunde ge det stödet man faktiskt behöver. Tror det kan vara svårt att förstå vilken sorg det är att få missfall, även om det såklart drabbar partnern också. Men det är ju som du skrev, det är kvinnan som tar allt det tyngsta. Det är vi som får alla hormoner, det är vi som blöder och det är vi som får så jävla ont. Känns riktigt jobbigt att behöva vänta, speciellt nu när det verkar som kroppen börjar bli redo igen. Jobbigt psykiskt att veta att nu hade jag förmodligen ÄL, och tänk om det var just det här ägget som hade blivit perfekt. Jobbiga tankar som snurrar. Samtidigt vill jag ju såklart inte försöka när han inte känner sig hundra. Man behöver ju verkligen sin partner helt närvarande eller vad man ska säga. Skönt att ventilera med någon annan som vet hur det är att få missfall. Har ingen i min närhet som haft det (vad jag vet) och har ju ändå inte berättat om graviditeten.
Jag blödde bara i fyra dagar, väldigt sparsamt två sista dagarna och på femte dagen tror jag det var så sa läkaren att allt var borta. Så det kom ut snabbt, vilket såklart var väldigt skönt. Kan tänka mig att det ofta gör det när det är såpass tidigt. Det är kanske därför du blött så utdraget, både för att du gick längre och fick behandla det. Att det liksom tar längre tid för kroppen att få ut allt och att sedan komma igång när man blivit tvungen att ta tabletter.
Hoppas att utredningen kan ge många svar, dom kan nog se med VUL om ÄL är på gång ganska långt innan. Det finns ju dom fått ÄL innan blödningarna slutat helt. Men läkaren kommer säkert säga att ni ska vänta en mens innan ni försöker, det sa hon till mig. Nu gör vi ju det men av andra anledningar :/ -
#25Anonym (Längtar också) skrev 2016-01-13 14:44:15 följande:Okej, jobbigt att det inte slutar helt och att det håller på fram och tillbaka. Kan tänka mig att det blir ännu jobbigare att få upp hoppet att nu, nu är det nog över och sen kommer det lite mer ändå.
Såg att jag missat ett av dina svar längre upp, läste bara det allra nyaste då. Vad skönt att din man vart så bra stöd. Vet att min hade varit det med för han är en riktigt bra kille, men när han själv inte mått så bra nu så blir det ju inte att han kunde ge det stödet man faktiskt behöver. Tror det kan vara svårt att förstå vilken sorg det är att få missfall, även om det såklart drabbar partnern också. Men det är ju som du skrev, det är kvinnan som tar allt det tyngsta. Det är vi som får alla hormoner, det är vi som blöder och det är vi som får så jävla ont. Känns riktigt jobbigt att behöva vänta, speciellt nu när det verkar som kroppen börjar bli redo igen. Jobbigt psykiskt att veta att nu hade jag förmodligen ÄL, och tänk om det var just det här ägget som hade blivit perfekt. Jobbiga tankar som snurrar. Samtidigt vill jag ju såklart inte försöka när han inte känner sig hundra. Man behöver ju verkligen sin partner helt närvarande eller vad man ska säga. Skönt att ventilera med någon annan som vet hur det är att få missfall. Har ingen i min närhet som haft det (vad jag vet) och har ju ändå inte berättat om graviditeten.
Jag blödde bara i fyra dagar, väldigt sparsamt två sista dagarna och på femte dagen tror jag det var så sa läkaren att allt var borta. Så det kom ut snabbt, vilket såklart var väldigt skönt. Kan tänka mig att det ofta gör det när det är såpass tidigt. Det är kanske därför du blött så utdraget, både för att du gick längre och fick behandla det. Att det liksom tar längre tid för kroppen att få ut allt och att sedan komma igång när man blivit tvungen att ta tabletter.
Hoppas att utredningen kan ge många svar, dom kan nog se med VUL om ÄL är på gång ganska långt innan. Det finns ju dom fått ÄL innan blödningarna slutat helt. Men läkaren kommer säkert säga att ni ska vänta en mens innan ni försöker, det sa hon till mig. Nu gör vi ju det men av andra anledningar :/Ja, antagligen därför. När jag fått MF tidigare har jag också bara blött några dagar, max 1 vecka kanske. Nu när moderkakan och allt hunnit växa fast antar jag att processen blir längre och hormonerna har ju varit väldigt höga när det avbröts och hade ju fortfarande ökat lite tills jag tog tabletterna.
Jag bara känner att utredningen inte kommer ge några svar. De doktorer jag frågat som hört vi fått två friska barn strax efter MF menar på att det mycket väl kan vara slump. Känns bara skit alltihop. Vill verkligen inte vänta en ägglossning då barnen kommit till direkt efter MF och det känns som oddsen är störst då.. fast man vet ju aldrig.
Om oddsen är riktigt bra nu skulle jag kunna vara gravid om en månad. Jag tänker så, även om det kanske inte är riktigt realistiskt! Hoppet är det sista som lämnar en ;)
-
#26Ja precis, man kan ju ändå förstå att det tar längre tid för kroppen ju längre man gått. Både att få ut allt och att återgå till det normala och börja få ÄL igen.springa skrev 2016-01-13 19:26:32 följande:
Ja, antagligen därför. När jag fått MF tidigare har jag också bara blött några dagar, max 1 vecka kanske. Nu när moderkakan och allt hunnit växa fast antar jag att processen blir längre och hormonerna har ju varit väldigt höga när det avbröts och hade ju fortfarande ökat lite tills jag tog tabletterna.
Jag bara känner att utredningen inte kommer ge några svar. De doktorer jag frågat som hört vi fått två friska barn strax efter MF menar på att det mycket väl kan vara slump. Känns bara skit alltihop. Vill verkligen inte vänta en ägglossning då barnen kommit till direkt efter MF och det känns som oddsen är störst då.. fast man vet ju aldrig.
Om oddsen är riktigt bra nu skulle jag kunna vara gravid om en månad. Jag tänker så, även om det kanske inte är riktigt realistiskt! Hoppet är det sista som lämnar en ;)
Spännande att båda barnet blivit till precis efter missfall. Jag har läst mycket om det, att många tycker och tror att det faktiskt är lättare att bli gravid direkt för att kroppen är inställd på graviditet, och jag tror verkligen på det. Ännu en grej som gör det jobbigare att vi inte försökte med en gång. Kan inte sluta tänka att det här kanske var bästa chansen att bli gravid och att det nu kommer ta evigheter att bli gravid igen. Men men man kan ju inte hålla på att tänka så och vara negativ, det är nog bättre att försöka vara positiv.
Men även om utredningen inte ger något, alltså att det inte finns något särskilt bakom missfallen, så kanske det ändå kommer kännas skönt för dig att få veta det "svart på vitt". Då vet du att det var otur eller slumpen som låg bakom det. Så får du ändå ut något av det även om det inte blir något konkret svar :)
Och hoppas att dom kan se om kroppen är på gång och att det är fritt fram att börja försöka igen för er :) -
#27Anonym (Längtar också) skrev 2016-01-13 23:31:44 följande:Ja precis, man kan ju ändå förstå att det tar längre tid för kroppen ju längre man gått. Både att få ut allt och att återgå till det normala och börja få ÄL igen.
Spännande att båda barnet blivit till precis efter missfall. Jag har läst mycket om det, att många tycker och tror att det faktiskt är lättare att bli gravid direkt för att kroppen är inställd på graviditet, och jag tror verkligen på det. Ännu en grej som gör det jobbigare att vi inte försökte med en gång. Kan inte sluta tänka att det här kanske var bästa chansen att bli gravid och att det nu kommer ta evigheter att bli gravid igen. Men men man kan ju inte hålla på att tänka så och vara negativ, det är nog bättre att försöka vara positiv.
Men även om utredningen inte ger något, alltså att det inte finns något särskilt bakom missfallen, så kanske det ändå kommer kännas skönt för dig att få veta det "svart på vitt". Då vet du att det var otur eller slumpen som låg bakom det. Så får du ändå ut något av det även om det inte blir något konkret svar :)
Och hoppas att dom kan se om kroppen är på gång och att det är fritt fram att börja försöka igen för er :)Jag tror du får försöka tänka att det inte var meningen att du skulle bli gravid denna månaden. Jag tror allt händer för en anledning. Du kommer ju aldrig få veta om detta var det perfekta ägget men det kommer ju fler och jag tror vi båda inom 1 år har våra bebisar i famnen :)
Jag börjar bli lite orolig nu eftersom jag fått hinnsäcksliknande bitar i bindan två gånger denna veckan. Doktorn sa ju att allt skulle vara tomt i livmodern nu. Kanske räknas inte hinnsäck som rester? Alltså kanske bara själva embryot räknas som rester?
De sa ju jag kunde blöda länge fast om det skulle finnas några oupptäckta rester kanske det aldrig tar slut och ändå till slut blir skrapning?
Asså denna process! -
#28Du har helt rätt. Jag måste bara släppa det och tänka framåt. Det är ju faktiskt ingen idé att tänka så för nu är det ändå försent och jag får hålla mina tummar att det perfekta ägget släpps när vi försöker igen :)springa skrev 2016-01-14 08:56:03 följande:
Jag tror du får försöka tänka att det inte var meningen att du skulle bli gravid denna månaden. Jag tror allt händer för en anledning. Du kommer ju aldrig få veta om detta var det perfekta ägget men det kommer ju fler och jag tror vi båda inom 1 år har våra bebisar i famnen :)
Jag börjar bli lite orolig nu eftersom jag fått hinnsäcksliknande bitar i bindan två gånger denna veckan. Doktorn sa ju att allt skulle vara tomt i livmodern nu. Kanske räknas inte hinnsäck som rester? Alltså kanske bara själva embryot räknas som rester?
De sa ju jag kunde blöda länge fast om det skulle finnas några oupptäckta rester kanske det aldrig tar slut och ändå till slut blir skrapning?
Asså denna process!
Ja, jag tror faktiskt också att vi båda kommer ha en liten kotte inom ett år, men man upplever en sån himla otålighet.
Hmm, ja jag skulle nog se hinnsäcken som en rest, konstigt att dom inte såg att det fanns kvar något sånt när dom undersökte dig. Men man vet ju inte vad dom anser som rester och inte, eller så missade dom det helt enkelt. Hoppas inte du behöver göra skrapning också, tycker du fått gå igenom tillräckligt med elände nu :( men skulle dom se att det finns mer kvar så kanske det är bättre att göra det, beroende på vad dom rekommenderar förstås, så kommer allt ut med en gång och menscykeln kanske kommer igång snabbare. Jag tänker att när dom såg att det var på gränsen att du behövde skrapas redan i början kanske det hade vart bättre att dom frågade dig hur du ville göra. Gett dig information och låtit dig avgöra vad som kändes bäst för dig. Men man vet ju inte, dom kanske vill undvika skrapning så långt det går av olika anledningar. Tycker du ska ta upp det när du gör utredningen. Skriv upp alla frågor du har också, det är alltid så lätt att glömma massa man undrat över när man är i en jobbig och stressande situation, som jag upplever det som när man gör gynundersökningar (ja dom flesta förmodligen), inga trevliga läkarbesök direkt :/ -
#29Anonym (Längtar också) skrev 2016-01-14 13:47:47 följande:Du har helt rätt. Jag måste bara släppa det och tänka framåt. Det är ju faktiskt ingen idé att tänka så för nu är det ändå försent och jag får hålla mina tummar att det perfekta ägget släpps när vi försöker igen :)
Ja, jag tror faktiskt också att vi båda kommer ha en liten kotte inom ett år, men man upplever en sån himla otålighet.
Hmm, ja jag skulle nog se hinnsäcken som en rest, konstigt att dom inte såg att det fanns kvar något sånt när dom undersökte dig. Men man vet ju inte vad dom anser som rester och inte, eller så missade dom det helt enkelt. Hoppas inte du behöver göra skrapning också, tycker du fått gå igenom tillräckligt med elände nu :( men skulle dom se att det finns mer kvar så kanske det är bättre att göra det, beroende på vad dom rekommenderar förstås, så kommer allt ut med en gång och menscykeln kanske kommer igång snabbare. Jag tänker att när dom såg att det var på gränsen att du behövde skrapas redan i början kanske det hade vart bättre att dom frågade dig hur du ville göra. Gett dig information och låtit dig avgöra vad som kändes bäst för dig. Men man vet ju inte, dom kanske vill undvika skrapning så långt det går av olika anledningar. Tycker du ska ta upp det när du gör utredningen. Skriv upp alla frågor du har också, det är alltid så lätt att glömma massa man undrat över när man är i en jobbig och stressande situation, som jag upplever det som när man gör gynundersökningar (ja dom flesta förmodligen), inga trevliga läkarbesök direkt :/Hade världens kaos imorse.
Stod och väntade på bussen till förskolan och bara kände hur det börja forsa.
Hade knappt kommit något i bindan på hela natten och morgonen.
Kände hur bindan blev fylld men hoppades det inte gått igenom.
När jag kom fram till förskolan lånade jag toaletten och såg att det helt blödit igenom byxorna. Bytte binda, lämna barnen och kände sen hur världens största klump åkte ut. Kogulerat blod och en nästan fylld binda igen.
Hem och duscha och byta byxor bara.
Ringde och frågade om detta var normalt och tydligen är det.
Skulle bara komma in om jag blev yr eller så..
Riktigt drygt detta. Mestadels bruna flytningar för att sedan ösa blod. Det har hänt fler gånger men inte så mycket. Antar det var klumpen som ville ut.
Usch vilken mardröm... -
#30Men åh din stackare :( måste blött ordentligt när det till och med blöder igenom byxorna. Hur mycket är det som ska ut egentligen kan man ju undra?! Hur länge till trodde dom att du skulle blöda? Och hur länge är normalt egentligen?springa skrev 2016-01-15 10:12:30 följande:
Hade världens kaos imorse.
Stod och väntade på bussen till förskolan och bara kände hur det börja forsa.
Hade knappt kommit något i bindan på hela natten och morgonen.
Kände hur bindan blev fylld men hoppades det inte gått igenom.
När jag kom fram till förskolan lånade jag toaletten och såg att det helt blödit igenom byxorna. Bytte binda, lämna barnen och kände sen hur världens största klump åkte ut. Kogulerat blod och en nästan fylld binda igen.
Hem och duscha och byta byxor bara.
Ringde och frågade om detta var normalt och tydligen är det.
Skulle bara komma in om jag blev yr eller så..
Riktigt drygt detta. Mestadels bruna flytningar för att sedan ösa blod. Det har hänt fler gånger men inte så mycket. Antar det var klumpen som ville ut.
Usch vilken mardröm...
Förstår att det måste vara riktigt jobbigt, känns nästan dumt att man tyckt synd om sig själv när det finns så många som har det mycket jobbigare :/